Blogginlägg från 2015-09-05

Teknikstrulig powerpop

Foto: Carina Österling
Den här recensionen publicerades ursprungligen na.se 5/9 2015.

LES GORDONS
Live at Heart/Rosengrens Skafferi, Örebro 4 september 2015

I dessa tider är det kanske opassande att beskriva Örebro som en invaderad stad men under några galna dagar, kvällar och nätter har musiken i alla dess former tagit över innerstaden. Live at Heart har både publik- och konsertmässigt växt och i spåren av den positiva trenden dyker det ofrånkomligt upp problem. Antalet band och artister har kraftigt utökats vilket fått till följd att många bara får en chans på festivalen vilket kan vara förödande om det på något sätt går snett vid det enda ögonblicket.
   Örebrobandet Les Gordons blev sent i fredagsnatt runt midnatt praktiskt och musikaliskt drabbat av en sångmikrofon som inte ville samarbeta med mixerbordet med kraftig försening och en starkt förkortad repertoar som följd. Det är i dessa stunder man önskar att bandet, som bara har en kvällsspelning på Live at Heart, får en chans till revansch.
   Jag har under sex år på Live at Heart sluppit de stora tekniska problemen och bara indirekt hört om strul och förseningar men nu blev jag, publiken på Rosengrens Skafferi och inte minst bandet Les Gordons skoningslöst medvetna om hur mycket en allt annan än pålitlig teknik kan ställa till det. Det är absolut ingen som ska ställas till svars av en novis på teknik som jag men det var ändå tråkigt att få uppleva.
   Jag gick till konserten med höga förväntningar efter förra årets uppvisning i charmig och energisk powerpop. Men bandet fick bara 20 minuter på sig att leverera sin fina gitarrpoprock. Jag är kanske inte helt överens med bandets mer dansanta repertoar men bandets framtid ser ljus ut och med bättre förutsättningar är jag övertygad om att bandet kommer att vara värda ett betydligt högre betyg.

/ Håkan

Inspirerad Richard Lindgren

Foto: Carina Österling
Foto: Anders Erkman
Den här recensionen publicerades ursprungligen na.se 5/9 2015.

RICHARD LINDGREN
Live at Heart/Kulturhuset, Örebro 4 september 2015

Richard Lindgren, genom åren en trogen Live at Heart-artist som dock hoppade över förra årets festival, är tillbaka i Örebro med den amerikanska singer/songwriter-traditionen i ryggraden. Stärkt av framgångarna i Italien var det en inspirerad och ovanligt koncentrerad Richard som klev upp på scenen inför en liten men andäktigt lyssnande publik.
   Under konsertens fem första låtar hade Richard sin Örebrokamrat Simon Nyberg på banjo bredvid sig innan han, som spelar i sex olika konstellationer på festivalen, var tvungen att skynda till nästa gig. Simon är ju en virtuos på sitt instrument, explosiva solon på några låtar, och bredvid Richard och hans sånger och tillsammans blev det en halv konsert av finstämd och nästan magisk karaktär. Och den andra halvan, inklusive några inspirerade mellansnack, blev inte sämre.
   40 minuters-konserter ger inte utrymme för några större utsvävningar eller överraskningar men efter sina gamla, "Five pints and a wink from Gwendolyn" och "Back to Brno", och nyare låtar, "Sundown on a lemon tree" och "A miracle like you" (skriven på Stora Hotellet i Örebro) klämde Richard in en helt ny låt.
   "Lonesome Giacomo" hade de typiska Richard Lindgren-dragen, möjligen inte tillräckligt överraskande, men lär växa med tiden. En låt som egentligen är en rocklåt med band och är redan inspelad för nya skivan. Det är ju det som är så fascinerande med en rockpoet, artist och framförallt låtskrivare som Richard Lindgren. Han kan framföra sina låtar i så många olika skepnader, gitarr, piano eller med band, och kan lätt anpassa sitt material för olika sammanhang. Vilket gör honom både flexibel och genuin på samma gång.

/ Håkan

Lördag och final på årets Live at Heart

Foto: Carina ÖsterlingFagersta Ukuleleklubb (FU*K) kommer tillbaka till Live At Heart.

LÖRDAGAR BRUKAR AV HÄVD VARA DEN MEST KAOTISKA DAGEN på Live at Heart men jag tycker att min preliminära planering för både eftermiddag och kväll är någorlunda fri från nervsammanbrott och svåra val. Jag tycker till och med att jag kan unna mig någon timeout-timme framåt kvällen. Däremot smärtar det mig oerhört att jag tvingas missa den talangfulla och skönsjungande Mathilda Wahlstedt då hennes uppträdande på Wobbler Lounge krockar med Richard Lindgren i Rootsy-arrangemanget. OK, jag såg Richard igår men känner jag honom rätt kommer han säkert bjuda på en till stora delar annan setlista ikväll.
   Förutom Lindgren, recension kommer snart på denna plats, tänker jag även uppleva det alldeles ljuvliga norrländska bandet Northern Indians som i våras släppte det alldeles utmärkta albumet "The great escape" som trots sitt studioproducerade sound lockar till liveupplevelse. Avslutningen på Rootsy-kvällen borgar för underbar variation med både blues (Bert Deivert), folkmusik (Six String Yada) och southern rock från Sundsvall (Jetbone) som jag dock missar.
   Själv kommer jag avsluta kvällen med Gunnar Danielsson och FU*K, två artister som gjorde livet gladare på förra årets festival. Med sin humor och underbart spontana närvaro är Danielsson en ynnest att uppleva live och alla ukulelespelarna i FU*K brukar sprida både glädje och en mängd mer eller mindre oväntade covers omkring sig. Och när klockan har passerat midnatt med en dryg timme kan nog vad som helst hända med det kiltklädda bandet.
   Listan på några förargligt missade programpunkter är inte lika lång som igår men jag kan väl nämna några namn i fall er planering är lite bättre organiserad än min: Skönsjungande Emelie Irewald, Örebros progressiva rock-representanter i Dead Man, indiepopgrabbarna i Portland View och singer/songwritern Jimmy Nordin.
   Märk väl att Karlstad-sonen Bobby Sant gör ett inhopp som reserv på Wobbler Lounge kl 23:00. Kan bli intressant med tanke på att han i samma situation gjorde ett minst sagt oförglömligt inhopp som reserv i Stadsträdgården förra året.

/ Håkan

Historiska och magiska ögonblick

David Södergrens Hot Five, förstärkta med Karin Wistrand, i en bejublad konsert på Harrys.


Richard Lindgren och Simon Nyberg.

Alla bilder: Anders ErkmanOlle Unenge och hans stora band på Behrn Hotell.

Richard och Simon.


Switchback.


Esse Quam Videri.


Les Gordons.

Alla bilder: Carina ÖsterlingNana Johansson, Olle Unenge och Simon Nyberg.

FREDAGSKVÄLLEN PÅ LIVE AT HEART bjöd på några överraskningar av både positiv och negativ prägel. Största ögonblicket var nog när Karin Wistrand, legendarisk sångerska i Lolita Pop, på ett fullständigt fullpackat Harrys klev upp på scenen och sjöng duett med David Södergren i den elegant vackra "Rocky Balboa" kompat av ett taggat Hot Five. Just i den stunden nådde årets festival med all säkerhet en av sina tre bästa höjdpunkter. Får väl kanske tillfälle att återkomma till en sådan sammanfattning i morgon.
   För min del var konserten med DSH5, som det populärt förkortas, den publikmässigt största upplevelsen igår kväll och jag kan nog hålla med killarna, som jag stötte ihop med på Rosengrens Skafferi runt midnatt, att det under konserten låg något historiskt i luften för bandet. Med publikens hjälp och med sin egen insats i denna speciella situation tog de ett steg upp på karriären.
   Konsertrepertoaren var en mindre överraskande greatest hits-inspirerad låtlista där David och bandet tog tillfället i akt att sprida sina mest slagkraftiga låtar till en stor och festbejakad publik. Ändå fanns det utrymme för en nyskriven låt, "En kula för mig", men utöver ovannämnda duett var väl avslutningslåten kvällens stora överraskning. Helt spontant och helt oplanerat hade Karin och bandet under repetitionerna på eftermiddagen insett att de hade en gammal Docenterna-låt, "Söderns ros" (där Karin duettsjöng på skiva), som gemensam favorit. Och den blev nu fantastisk final på DSH5:s konsert.
   Man blir aldrig för gammal för att lära sig saker och är det någonting jag har lärt mig under årets Live at Heart är det att folkmusikgenren, som väldigt många andra beteckningar, är mycket bred och variationsrik och full av spännande unga musiker och moderna detaljer. I torsdagskväll höjde jag på ögonbrynen Kolonien och efter ett sent och hett tips om Esse Quam Videri (felstavat i programmet) inledde jag kvällsprogrammet med en annorlunda klangrik folkmusik. Intressanta komplexa låtar där både instrument som cajón (trumlåda), charango (boliviansk tio-strängad instrument som jag vill beskriva som en blandning av ukulele och mandolin), keyboards och röster blev något oerhört underhållande och spännande.
   I Saluhallens bistro rådde det en ren och skär feststämning redan innan bandet Switchback ställde sig på den minimala scenen. Efter en förhandslyssning på Stallbacken i torsdagseftermiddag lade vi Chicago-bandets namn på minnet. Kvartetten spelar en typ av bluesrock utan att vara varken upprepande eller speciellt traditionella. Passar min hjärna och mitt hjärta perfekt. Faktum var att bandet i olika konstellationer, Andon Davies och Trigger Gospel, stod på samma scen i hela fyra timmar men vi gick efter 40 minuter vidare till ovannämnda David Södergrens Hot Five-konsert.
   Efter DSH5 blev det en utflykt norrut och ett första besök hos Rootsy-arrangemanget i källaren på Kulturhuset där Richard Lindgren, trogen Live at Heart-artist, uppträdde för första gången av tre på årets festival. Jag har precis levererat en recension till Nerikes Allehanda och den kommer under eftermiddagen också att publiceras här. En kul detalj var att banjokillen Simon Nyberg kompade Richard under halva konserten för att sedan på sin numera berömda cykel bege sig till en annan av sina sex bokade spelningar.
   Richards Örebrokamrat Olle Unenge hade samlat en mindre del av sin 10 personer stora-orkester till konserten på Behrn Hotell där han lite motsägelsefullt men väldigt pricksäkert presenterade sina låtar som "några uppiggande sånger i moll". Visor, pop och rock där både elgitarr (tillfälligt inhoppande Per Oscarsson), grekisk bouzouki (Bengt Olov Johansson), grekisk sång (Nana Johansson), akustisk gitarr/banjo/mandolin (allestädes närvarande Simon Nyberg) förstärkte och förtydligade dessa välskrivna verk till sånger.
   Sista anhalt på fredagskvällens festivalpromenad blev Rosengrens Skafferi där det unga Örebrobandet Les Gordons konsert på förhand skulle bli kvällens största energiinjektion. Trodde jag. Stora tekniska strul försenade och förkortade bandets konsert men jag har ändå skrivit en recension till Nerikes Allehanda utifrån de förutsättningarna. Kommer också här under eftermiddagen.
   Apropå teknikstrul så är Live at Heart en balansgång på slak lina när olika band med olika sättningar snabbt ska installeras på olika scener under korta tidspressade pauser. Eller som David Södergren konstaterade sent i natt:
   - Hela spelningen är ju egentligen ett enda soundcheck.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.