Blogginlägg från 2015-09-10

"Deep in the woods"

Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/9 2015.

CRASH N RECOVERY
Deep in the woods
(Rootsy)

Det finns så många begränsade genrebetckningar. Som exempelvis country. Kommer från Live at Heart-festivalen där just genrebetckningar var ett av många diskussionsämnen. Och då var det ändå artisterna eller grupperna själva som beskrivit sin egen musik och det stämde - ibland. Med den inledningen på den här texten vill jag mena att det norrländska bandet Crash n Recovery spelar mer än bara countrymusik. Ändå är det kanske country som är den mest sammanhållande länken eller den minsta gemensamma nämnaren i deras varierade och omväxlande musikstil.
   För att återknyta till Live at Heart-festivalen var americana en väldigt populär genrebeteckning. En lika tydlig som hopplöst omöjlig beskrivning av en grupps musik. Americana-stämpeln visar tydligt åt vilket håll musiken drar, det är inte indiepop eller electronic, men i övrigt kan det vara allt från blues till singer/songwriter-pop.
   Crash n Recovery, från Forsed nära Kramfors, tillhör naturligtvis den breda americana-vågen av band och country-etiketten ligger trots allt närmast till hands som beskrivning av gruppens musik. Men den bör inte kopplas ihop med genrens mest klämkäcka och anonymt strömlinjeformade avarter. Ty det här sex personer starka bandet har variation som ett kännetecken. "Deep in the woods" kan uppfattas som en liten resa i USA, som visserligen börjar och slutar i Nashville, och är omväxlande och stundtals imponerande bred på den plattform som lite begränsat kan kallas country.
   Bandet gjorde ett bejublat uppträdande på Live at Heart och i de snabba låtarna, som av naturliga skäl var i majoritet på konserten, var det lätt att uppfatta bandets countryfierade sound. Men det var kraftfullt och en musikalisk knockout i magtrakten, med sångerskan Linda Engström som sammanhållande frontperson.
   På skiva är inte styrkan i bandets sound lika dominerande och blir som redan nämnts en smakfull blandning där både sött och salt blandas när de presenterar allt från snabb bluegrass till finaste, eleganta ballad. Blandningen gör helheten till ett djupt underhållande album.
   Linda, som har skrivit en majoritet av albumets låtar, har också en röst som gör att man lyssnar på bandets musik. När jag pratade med henne under Live at Heart-festivalen ville hon nog mest bli jämförd med Emmylou Harris, och den parallellen är ju inte helt ologisk, men på skiva vill jag gärna dra paralleller med ett annat 70-talsnamn, Linda Ronstadt.
   Det finns, bland mycket annat, några låtar på skivan som bottnar i mycket tidig amerikansk countryrock och framför mina ögon och i mina öron ser och hör jag en allt tydligare bild av en tidig Linda Ronstadt kompad av Eagles-medlemmar, som alla hade countrybakgrund, innan Eagles fanns. Där någonstans befinner sig Linda Engström nu med sin röst, en lätt sträv, känslofylld, personlig och stark stämma, och främst i skivans ballader hör jag lysande personlighet.
   Men det här är ett genuint band med många imponerande detaljer från gitarristen Johan Arveli (Ellen Sundbergs gitarrist som har producerat skivan) via fiolspelaren Lars Åstrand och den sjungande trummisen Olle Söderlind till Lindas självlysande styrka.
   Titellåten, "Restless man" och nästan gospelinfluerade "Take me back" är nog skivans självklart breda publikfavoriter men personligen har jag fastnat för balladerna med "Last flight" som ouppnåelig höjdpunkt. Och då faller alla övriga jämförelser samtidigt som mitt hjärta tveklöst smälter. Crash n Recovery har gjort ett mycket intressant och varierat album.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.