Blogginlägg från 2010-02-21

“Scratch my back”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/2 2010.

Peter Gabriel
Scratch my back
(Real World/Virgin)

Peter Gabriel är en stor artist med stor integritet. När han med stor dignitet ger sig på ett gäng covers så slutar det alltid väldigt originellt och personligt. Att direkt kopiera några kända låtar är inte Gabriels idé och coverskivan är i både urval och utförande något mycket genomarbetat.
   Bland coverlåtarna på den här skivan finns det ovanligt många som har en historia som är kortare än tio år. Gabriel har letat material hos ett antal intressanta så kallade nya och moderna namn som Bon Iver, Elbow, Magnetic Fields, Arcade Fire och Regina Spektor. Det tyder på en stor nyfikenhet. Låt vara att han har fått hjälp av sina döttrar, producenten Bob Ezrin och grannen David Bates att hitta låtar.
   Soundet och arrangemangen är enhetligt och sammanhållande genom hela skivan. Med nästan enbart symfoniska stråkarrangemang som viktigaste ingrediens. Kompet går under namnet the London Scratch Orchestra och det musikaliska resultatet befinner sig på gränsen till seriös och traditionell klassisk musik. Gabriels enorma röst, han viskar ibland starkare än någon annan, möter de lågmälda arrangemangen i nästan inget tempo alls.
   Som inledningen på skivan med David Bowies ”Heroes” som i original är en majestätisk storslagen pärla men som här blir avklädd in på skinnet. Det gäller även Bon Iver-låten ”Flume” där den fantastiska rösten möter det vackra pianot som Gabriel själv spelar.
   De flesta låtarna på skivan är inte överraskande helt omarrangerade och i Gabriels tolkningar låter det verkligen som Gabriel-original. Det gäller även för mig kända låtar som Randy Newmans ”I think it’s going to rain today” och Neil Youngs ”Philadelphia”.
   Bland alla covers, kända och okända, finns det även en tidigare opublicerad och outgiven låt av Lou Reed, ”The power of the heart”. En låt som första gången dök upp på Reeds turné för snart två år sedan. En mäktigt fin låt med stort stråkarrangemang. Även Arcade Fire-låten ”My body is a cage” är så där triumferande vacker där det storslagna stråkarrangemanget utökats med en kör också, The Choir of Christ Church Cathedral Oxford.
   ”Scratch my back” är en coverskiva på fullt allvar injicerad med äkta kreativitet. Ibland är arrangemangen lika krävande som vilken rockmusik som helst men ibland kan det också bli lite monotont, händelsefattigt och tråkigt i längden när trummor, rockbas och gitarr helt saknas skivan igenom. När det i några låtar blir alltför tillknäppt och allvarligt. Det är då den lågmälda stämningen och de små arrangemangen blixtrar till ännu mer.

/ Håkan

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.