Blogginlägg

#17: Blue nun

Postad: 2008-02-01 07:36
Kategori: 80-talets bästa

CARLENE CARTER: Blue nun (F-Beat, 1981)
Mitt under Rockpiles storhets dagar, 1979, gifte sig engelsmannen Nick Lowe med amerikanskan Carlene Carter, dotter till June Carter och uppfostrad med countrymusik 24 timmar dygnet.
   Lowe och Carters första samarbete, ”Musical shapes” (1980) där Rockpile huvudsakligen kompade och Lowe producerade, var en blandning av rock, country och allt traditionellt däremellan. Uppföljaren ”Blue nun”, som jag personligen rankar högre var modernare och poppigare.
   Nick Lowe var återigen producent och hans band, som Lowe på sina skivor kallade Noise To Go, kompade även Carlene Carter. Och bandets Paul Carrack, keyboards, gjorde flera duetter med Carlene på den här skivan, Edwin Starrs gospelsvängiga ”Oh how happy”, John Fogertys ”Born to move” och ”Do me lover”. Carter och Carrack hade underbara duettröster.
   Övriga engelsmän i bandet var Bobby Irwin, trummor, James Eller, bas, och Martin Belmont, gitarr, och skivan spelades in i två studior i London, Eden och Ampro. Och soundet var, som sagt, mer pop och Tamla Motown än country.
   Låtttitlar som "Love is a 4 letter verb", "Me and my .38" och "I need a hit" är långtifrån det enda som gör "Blue nun" till en mycket trivsam 80-talspärla.
   ”Blue nun” var tydligen så typiskt engelskt influerad att Carters amerikanska skivbolag först vägrade ge ut skivan. Ett bevis för att hon hade smält in bra i den engelska nya vågen och skrev låtar både med sin make, Carrack och Eller.
   Dock blev ”Blue nun” ingen kommersiell succé och Carlene fanns sig snart vara tillbaka i USA och countryrockfåran. Och till råga på allt skiljde sig Nick och Carlene i mitten på 80-talet. Bandet fortsatte spela med Lowe, nu under namnet Cowboy Outfit, under större delen av 80-talet.
   Efter många framgångar och tragedier är Carlene Carter tillbaka med en ny skiva 4 mars, "Stronger". Producerad av Carlenes halvbror John Carter Cash.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (461)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (171)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (144)
Örebro (42)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2008 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29    

Mikael Bodin 15/09: Som Petty sa (fritt översatt): "När vi är borta finns låtarna kvar, därför...

Jan Arne Martin Lennell 12/09: Tack för bra tips! James McMurtry (har "Too long in the wasteland") och Kate Ta...

Jan Arne Martin Lennell 12/09: Finns inte så mycket att invända i din recension. Ett av hans bätttre, men de...

Jan Arne Martin Lennell 2/09: Tack för att Maria kom med! En av mina absoluta favoritsångerskor. Har allt me...

Jan Arne Martin Lennell 28/08: Klockren analys. Underbar platta som också finns i min hylla."Airport" är ju b...

Silja 27/08: Varför inget här om Charlie Watts?...

Valbobo 25/08: Icke att förglömma så var Everly bröderna ju först med att spela in den int...

Jan Arne Martin Lennell 22/08: Wadlings album måste jag kolla upp, låter intressant. För övrigt endast chec...

Jan Arne Martin Lennell 22/08: Håller med om "Pet sounds", ojämn och överskattad, men jag har den ändå då...

Jan Arne Martin Lennell 22/08: Hårdrock...håller helt med dig där. Vad gäller Led Z. är det bara "IV" som ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.