Blogginlägg

Rockpile våren 1977

ROCKPILE
BBC Paris Theatre/John Peel show

Det här utspelar sig i Rockpiles relativa ungdom under två BBC-inspelningar i februari och april 1977. Fem år tidigare gjorde Dave Edmunds ett album som hette ”Rockpile”, och han turnerade sedan med ett kompband som gick under namnet Rockpile, men det var inte förrän Dave mötte Nick Lowe 1974 som det samarbetet ledde fram till det riktiga Rockpile. Världens bästa rockgrupp, som fler än en levande människa kallat dom. I alla fall live då deras energi och tajta spel var något historiskt.
   Jag såg bandet 1979 och 1980 och det var häftiga upplevelser. Otroligt fysiska konserter, korta (runt en timme) och komprimerat högklassiga, som ändå hade allt av fantastiska låtar och avskalat rockiga arrangemang.
   Just så är de här inspelningarna från våren 1977 när det riktiga Rockpile hade börjat ta sin form. Dave, Nick, Terry Williams, trummor, och Billy Bremner, gitarr och sång. 13 liveinspelade låtar inför publik.
    Nio av de 13 låtarna är inspelade i Paris i april 1977 strax efter att Dave Edmunds ”Get it” hade släppts. Därför lät det på konferencieren som att gruppen i huvudsak var Daves kompgrupp och vid något tillfälle säger han också Dave Edmunds’ Rockpile. Och Edmunds sjunger också på majoriteten av låtarna.
   Vilket inte hindrar Billy Bremner att sjunga Elvis Presleys ”A mess of blues” och Nick Lowe göra ”They called it rock” (skriven av Lowe och resten av bandet och inte kom på skiva förrän 1978 som b-sida till ”I love the sound of breaking glass”) och ”Heart of the city”. Även ”Love so fine” (här kallad blott ”So fine”) är en Nick Lowe/Rockpile-komposition och hamnade inte på skiva förrän 1979 på ”Labour of lust”.
   Men det här är 1977 och bandet lider av organiserat spelberoende och det blixtrar verkligen om detta band. Där jag ibland har saknat en pianist men här är två gitarrer, bas och trummor verkligen nog. Enough is enough.
   Liveskivan är inspelad vid två olika tillfällen och vi får några repriser och det är exempelvis i högsta grad intressant att jämföra Dave och Nick när de sjunger ”I knew the bride” varsin gång. Just vid tillfället var det väl Edmunds låt, eftersom den ingår på ”Get it”-skivan, men mannen som skrivit låten, Lowe, gör väl inte direkt en blek version av sin berömda låt.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.