Blogginlägg från 2008-02-03

Januari månads nominerade:

Jag tänkte arkivera mina synpunkter på de bästa skivorna jag lyssnar på varje månad. Så när året har gått och årsbästalistan ska sammanställas har jag redan nominerat de allra bästa, månad för månad.
   Fanfarer och trumpetstötar. Januari månads nominerade är:

DRIVE-BY TRUCKERS: Brighter than creation’s dark (New West)
Den amerikanska gruppen har existerat i tio år och efter flera skivor av goda, men inte lysande, kvalitéer så slår de till hänsynslöst och överraskande med ett nästan otroligt omfattande album. 19 grymt omväxlande låtar som tar ur mig de vanliga argumenten att långa skivor aldrig är bättre än de korta och koncisa.
   Dessutom är skivan finalen på en riktigt turbulent tid i bandets historia. Bandets sångare, låtskrivare och ledare, Jason Isbell, hade hoppat av bandet och plötsligt stiger tre andra fram, Patterson Hood, Mike Cooley och Shonna Tucker, och skriver och sjunger så fantastiska låtar.
   Med en bredd, från elektriskt omruskande rock via renodlad country till lågmälda innerliga ballader, som (gissar jag redan nu) slår det mesta i år.

ANNA STADLING & IDDE SCHULTZ: Hjärtat fullt (OLGA)
Ytterligare två rutinerade sångerskor som gjort en så personligt dallrande skiva att man tror det är debutanter som kommer för att visa sin intensiva närvaro och hungriga attityd. Och definitivt ta bort coverartiststämpeln.
   Visserligen är materialet i väldigt få fall från egna pennor men är nästan uteslutande unikt specialskrivet för duon. Mycket spännande och mycket starkt material från erkänt personliga låtskrivare som Ulf Stureson, Staffan Hellstrand, Kajsa Grytt och Anders F Rönnblom. Plus en riktigt udda Lars Winnerbäck-låt som får agera hemligt gömd extralåt på slutet.

Och månadens outsider:
LIGHTSPEED CHAMPION: Falling Off The Lavender Bridge (Domino)
Den mörkhyade Devonte Hynes ser ut att tillhöra en helt annan genre än den lättsamma men melodiöst låtsnickrande popcirkusen. Många låtar på hans debut doftar både Smiths och Ed Harcourt.
   Jag mäter hans överraskningsstatus med Lenny Kravitz, när han dök upp första gången 1989 med rastahår och sjöng lika smäktande som Elvis Costello med massor av känslostarka poplåtar i bakfickan. Tillsammans med sina originallåtar stoppar Devonte in både Strokes- och ABBA-låtar i sin liverepertoar.

/ Håkan

Björn Stein 9/05: Tack för den resan, Håkan! Ser redan fram mot att läsa om nästa äventyr som...

Jan Lennell 8/05: Beatles platta på 1:a platsen..ingen högoddsare :). Ber att få tacka för en ...

Peter Lundmark 6/05: Tack för en spännande och rolig resa, har fått plocka fram skivor man inte ly...

Hans 6/05: Har varit kul följa dina favoriter, även om jag inte hållit med dig. Däremot...

Mikael Bodin 5/05: Lundell måste ha gjort unikt många dubbelalbum :) Skulle man göra en lista av...

Mikael Bodin 5/05: Tack för en inspirerande recension av en klassiker. Själv velar jag ständigt ...

Björn 1/05: Waterboys, Jackson Brown, Beatles...

Peter 29/04: Håller fullständigt med dej, Lundells bästa med "Ryggen fri" som höjdpunkt!...

Bengt Gustafsson 22/04: Hej Warren Zevon är mycket underskattad! Räknar in fem LP i min samling. Det...

Jan Lennell 18/04: Kul med din uppskattning av denna fantastiska artist! Appropå producenten Kjell...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.