Blogginlägg

50-tal: #28. "The train kept a-rollin" (1956)

THE JOHNNY BURNETTE TRIO
The Train kept a-rollin'
(Coral)

EFTER DE SENASTE VECKORNAS UTFLYKTER i svart bluesrelaterat 50-talsmaterial ( Muddy Waters, Smiley Lewis, Big Mama Thornton, Hank Ballard ...) är det dags att återvända till ren och skär klassiskt vit rock'n'roll där namnet Burnette står med stora bokstäver. Det är inte bara Johnny Burnette som personifierar det legendariska namnet utan även brodern Dorsey Burnette som var basist i brödernas Johnny Burnette and the Rock'n Roll Trio.
   Ska man ta släktbanden ännu längre ligger Rocky Burnette och Billy Burnette nära till hands. Rocky är Johnnys son som 1980 hade en hit med "Tired of toein' the line". Billy är gitarrist och har varit Fleetwood Mac-medlem vid två olika tillfällen.
   Johnny Burnette and the Rock'n Roll Trio är egentligen ett klassiskt och oförlömligt gruppnamn men det släpptes bara en enda singel under det namnet, "You're undecided" (våren 1956), innan gruppen fastnade för det lite enklare The Johnny Burnette Trio. "The train kept a-rollin'" var gruppens andra singel och b-sidan var lustigt nog Joe Turners "Honey hush" som var min 50-talsfavorit på plats nummer 38.
   Redan 1952 bildade bröderna Burnette en trio (Rhythm Rangers) med gitarristen Paul Burlison. Efter några år presenterade sig gruppen för Sam Phillips, Elvis Presleys producent på Sun Records, men han var ointresserad och tyckte att trion kopierade Presley och hans kompgrupp för mycket.
   I den här serien vill jag gärna prioritera originalmaterial före covers men Burnettes "The train kept a-rollin'" var mycket riktigt en fem år gammal bluesinspirerad låt av bandledaren Tiny Bradshaw som hade egen swingorkester. Originalet är mer jazz än rock'n'roll och jag föredrar Burnettes optimala tolkning, en inspelning som skulle komma att influera musikbranschen decennier framåt, i grupper som exempelvis Yardbirds och Led Zeppelin. Just på Burnettes inspelning introduceras gitarrfuzzsoundet helt oplanerat. Gitarristen Burlison hade nämligen tappat sin förstärkare och med lite lösa delar föddes det distade gitarrljudet.
   Dock är det inte Burlison som spelar på just den här inspelningen. Den rutinerade studiogitarristen Grady Martin tog hans plats och bakom trummorna finns Tony Austin som för övrigt var kusin med Carl Perkins.
   Det var egentligen Nisse Hellbergs liveversion av Burnettes originallåt "Tear it up" som lockade mig till namnet Johnny Burnette and the Rock'n Roll Trio. Men deras version av den låten är både tam och tunn och även i övrigt är det få originallåtar i gruppens repertoar som står sig idag. Men däremot är "The train kept a-rollin'" en helt sagolik representant för 50-talets klassiska rock'n'roll-era.
   30 år gammal drunknade Johnny Burnette 1 augusti 1964 i en båtolycka.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.