Blogginlägg

Första natten med gänget

Postad: 2014-01-04 11:30
Kategori: Folk at Heart


Mathilda Wahlstedt njöt av att befinna sig i centrum.


Olle Unenges förvandlade sitt soloframträdande till en blandad kompott


Fantastiskt glädjespridande Country Of Origin blev en av Folk at Heart-festivalens stora överraskning under natten.

Alla bilder: Carina ÖsterlingEtt fantastiskt sväng med Richard Lindgren Acoustic Band. Från vänster Olle Unenge, Simon Nyberg, Richard och Janne Adolfsson.

PÅ DEN REDAN KONSTATERADE PUBLIKSUCCÉN Folk at Heart drog publiken till stor del, förutom de som fastnat i baren eller dansade på Scandic Grand Hotels bottenvåning, en trappa upp för fredagsnattens musikaliska övningar. Där väntade små intima föreställningar i hotellrum av varierad storlek. I den trånga hotellkorridoren var det många som letade efter rätt rum och rätt artist.
   Vi inledde med det unga singer/songwriter-stjärnskottet Mathilda Wahlstedt som trots trängsel och begränsat utrymme, jag såg egentligen bara halsen på hennes gitarr, lyckades hantera situationen galant i både sång och tal. Genren är överbefolkad av människor som sjunger fint och vackert men Mathilda levererade också en känsla som är så viktig för att man ska stanna upp och lyssna. Pappa Benke stod med illa dold stolthet och höll reda på konserttiden, stipulerade 20 minuter.
   Vi hastade vidare till ett annat rum, den här gången lite större och luftigare, där Olle Unenge skulle framföra sina sånger solo. Han inledde med Bob Dylans "Song to Woody" som han tillägnade den nyligen avlidne fotografen Christer Pöhner. Eftersom Folk at Heart också är spontana möten och udda konstellationer fick Olle hjälp av mandolinspelaren Janne Adolfsson och artisten Richard Lindgren i några av sångerna.
   Janne spelade ett hisnande solo på Big Bill Broonzys "I get the blues when it rains" (medan regnet slog på hotellrumsfönstret) och Richard, för kvällen i Gibson-keps, sjöng "Don't think twice it's alright" nästan på egen hand. Olle sjöng ytterligare några egna sånger på svenska, "Vid denna blåa dörr" och "Det här gamla tåget", i en föreställning med blandad kompott innan det blev dags att ta en liten paus med vätskekontroll.
   I ytterligare ett minimalt hotellrum stod bandet Country Of Origin, för kvällen sju killar och en tjej (ibland omfattar bandet tio medlemmar), och spred energi, bokstavligen värme och framförallt en fantastiskt glädjespridande musik. De har själva beskrivit sin musik som country, blues, old timey och folkmusik men bakom de lite strikta genrebeteckningarna fanns en otroligt underhållande kraft och skickligt spel på alla händer. Från dobro, ett par akustiska gitarrer via bas, mandolin, munspel och tvättbräda till fiol ett enastående imponerande och välrepeterat framförande i sin spontana form.
   Efter den enorma svettpärsen var det skönt att få uppleva ett rymligare och större hotellrum där Richard Lindgren fick visa upp en udda uppsättning av sitt Acoustic Band. Med en blandning av sitt officiella Örebrobaserade kompband, Olle Unenge och banjospelaren Simon Nyberg, och gamle mandolinkompanjonen Janne Adolfsson framkallade Richard ett akustiskt sväng i sitt band av sällan skådat slag.
   Han inledde "Dead man" med ett himmelskt vackert munspelsintro för att sedan fortsätta med "Five pints and a wink from Gwendolyn" innan två av låtarna från Richards senaste album "Driftwood (the 309 sessions)", "Make me a pallet" och "A miracle like you", avslutade den 20 minuter korta föreställningen. Richard ursäktade sig för att hans låtar är lite för långa och inte hann med fler låtar.
   Men själva var vi så dags nöjda med det vi hade fått höra och rundade av kvällen, mellan två och tre i natt, med en kort sittning i baren innan hotellrummet och sängen väntade. Men enligt uppgifter vid frukostbordet idag var det levande musik på något hotellrum till efter fyra i morse...
   Och snart fortsätter Folk at Heart, andra delen, på festivalhotellet. Fortsättning följer även på den här sidan.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (461)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (171)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (144)
Örebro (43)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2014 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

AMK 21/09: Hej! Vet du hur man kan få tag i att lyssna på Collapse nu för tiden? MVH...

Mikael Bodin 15/09: Som Petty sa (fritt översatt): "När vi är borta finns låtarna kvar, därför...

Jan Arne Martin Lennell 12/09: Tack för bra tips! James McMurtry (har "Too long in the wasteland") och Kate Ta...

Jan Arne Martin Lennell 12/09: Finns inte så mycket att invända i din recension. Ett av hans bätttre, men de...

Jan Arne Martin Lennell 2/09: Tack för att Maria kom med! En av mina absoluta favoritsångerskor. Har allt me...

Jan Arne Martin Lennell 28/08: Klockren analys. Underbar platta som också finns i min hylla."Airport" är ju b...

Silja 27/08: Varför inget här om Charlie Watts?...

Valbobo 25/08: Icke att förglömma så var Everly bröderna ju först med att spela in den int...

Jan Arne Martin Lennell 22/08: Wadlings album måste jag kolla upp, låter intressant. För övrigt endast chec...

Jan Arne Martin Lennell 22/08: Håller med om "Pet sounds", ojämn och överskattad, men jag har den ändå då...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.