Blogginlägg från 2014-01-04

Publiksuccén på Folk at Heart fortsätter

Med fin röst och gitarr underhöll Christoffer Wadensten (Meadows Ever Bleeding).


Två skönsjungande flickor från Dalarna, Good Harvest.


Samspelt energi med Tullamore Brothers.

Alla bilder: Carina ÖsterlingUkulelegruppen från Fagersta.

DET BLEV EN LÅNG KVÄLLSSESSION under andra kvällen i Folk at Hearts historia. Strax innan halv nio stängdes biljettförsäljningen till Folk at Heart. Då blev det "lapp på luckan" på den senaste festivalen i Örebros musikhistoria och publiksuccén är därmed ett faktum.
   Vi inledde kvällen med att se och höra två för mig nya men spännande och emotsedda namn, Meadows Ever Bleeding och Good Harvest. Det förstnämnda är ett flexibelt gruppnamn som ibland innehåller flera medlemmar men ikväll var det huvudpersonen Christoffer Wadensten ensam. I det stora vardagsrummet Verandan spelade han och sjöng visor med en fin klang i gitarren, röst och låtar fick mig ibland att tänka på Justin Currie och det var med stor säkerhet han lät publiken sjunga med i flera sånger. Av väldigt förklarliga skäl avstod jag men publiken lät som en etablerad kör.
   Good Harvest, två tjejer från Dalarna med framtiden framför sig, inleder snart sin skivkarriär med en kommande ep av vilka en majoritet av kvällens livematerial lite rebelliskt inte var hämtade ifrån. Lät autentiskt gammalt om duon Hanna Enlöf och Ylva Eriksson som fick mig att faktiskt tänka på Carter Family.
   Den här rapporten får i övrigt bli lite snabbt sammanfattande ty soundchecks och ljudstrul har blivit lite försenade.
   Richard Lindgren Acoustic Band, som bandet så fint uppträder under på Folk at Heart, hade ytterligare en medlem, ståbasisten Robin Mossberg, och bandet förvandlades därför till det officiella Richard Lindgren Band förstärkta med mandolinspelaren Janne Adolfsson. Och en typisk festivalrepertoar med kända låtar följde.
   Olle Unenge och Simon Nyberg från det bandet fick, precis som vi, hasta vidare till lokalen Elvys där Tullamore Brothers drog en sedvanligt traditionell konsert. Se den autentiska låtlistan nedan. Har hört bandet alltför ofta på senare tid men kan ändå inte sluta imponeras av bandets samspelta energi.
   I samma lokal intog sedan bandet FU*K (Fagersta Ukulele Klubb) scenen och efter en del ljudproblem kom de igång strax före kl 22. En sextett med fem män i kilt och fyra ukulele och en helt sanslös repertoar.
   Sällan har en repertoar varit så splittrad, så oerhört osammanhängande men så fantastiskt underhållande. De blandade under glada skratt och gott humör "Proud Mary" med "Börja om från början" och "Pojkar pojkar pojkar" med "Ace of spades" och ingenting föll ur ramen.
   Så långt kvällssession, nu tillbaka till våning 1 och hotellrumsspelningarna. Om det finns plats för mig?


/ Håkan

Allt det här har jag missat

GIVETVIS VÄCKER FESTIVALER AV FOLK AT HEARTS storlek och omfång känslor av otillräcklighet. Att inte kunna vara på mer än en plats samtidigt blir ett problem. Raden av alla missade artister blir, mycket absurt, plötsligt viktigare än de artister du faktiskt får chansen att uppleva och uppskatta live.
   Jag har under några dagar här skrivit om det jag inte har missat. Till den historien kan vi nu lägga artisterna jag har missat i form av några fina bilder. Det är min vän fotografen Anders Erkman som skickat några snygga bilder från fredagskvällens Folk at Heart.


Anders Damberg och Andreas Svensson inviger första Folk at Heart.





Ad Hoc orkestern.


Hege Brynildsen med gitarristen Omar Östli.




Kenny Håkansson och Bill Öhrström.


Sebastien Dubé och Maria Johansson.

/ Håkan

Första natten med gänget

Mathilda Wahlstedt njöt av att befinna sig i centrum.


Olle Unenges förvandlade sitt soloframträdande till en blandad kompott


Fantastiskt glädjespridande Country Of Origin blev en av Folk at Heart-festivalens stora överraskning under natten.

Alla bilder: Carina ÖsterlingEtt fantastiskt sväng med Richard Lindgren Acoustic Band. Från vänster Olle Unenge, Simon Nyberg, Richard och Janne Adolfsson.

PÅ DEN REDAN KONSTATERADE PUBLIKSUCCÉN Folk at Heart drog publiken till stor del, förutom de som fastnat i baren eller dansade på Scandic Grand Hotels bottenvåning, en trappa upp för fredagsnattens musikaliska övningar. Där väntade små intima föreställningar i hotellrum av varierad storlek. I den trånga hotellkorridoren var det många som letade efter rätt rum och rätt artist.
   Vi inledde med det unga singer/songwriter-stjärnskottet Mathilda Wahlstedt som trots trängsel och begränsat utrymme, jag såg egentligen bara halsen på hennes gitarr, lyckades hantera situationen galant i både sång och tal. Genren är överbefolkad av människor som sjunger fint och vackert men Mathilda levererade också en känsla som är så viktig för att man ska stanna upp och lyssna. Pappa Benke stod med illa dold stolthet och höll reda på konserttiden, stipulerade 20 minuter.
   Vi hastade vidare till ett annat rum, den här gången lite större och luftigare, där Olle Unenge skulle framföra sina sånger solo. Han inledde med Bob Dylans "Song to Woody" som han tillägnade den nyligen avlidne fotografen Christer Pöhner. Eftersom Folk at Heart också är spontana möten och udda konstellationer fick Olle hjälp av mandolinspelaren Janne Adolfsson och artisten Richard Lindgren i några av sångerna.
   Janne spelade ett hisnande solo på Big Bill Broonzys "I get the blues when it rains" (medan regnet slog på hotellrumsfönstret) och Richard, för kvällen i Gibson-keps, sjöng "Don't think twice it's alright" nästan på egen hand. Olle sjöng ytterligare några egna sånger på svenska, "Vid denna blåa dörr" och "Det här gamla tåget", i en föreställning med blandad kompott innan det blev dags att ta en liten paus med vätskekontroll.
   I ytterligare ett minimalt hotellrum stod bandet Country Of Origin, för kvällen sju killar och en tjej (ibland omfattar bandet tio medlemmar), och spred energi, bokstavligen värme och framförallt en fantastiskt glädjespridande musik. De har själva beskrivit sin musik som country, blues, old timey och folkmusik men bakom de lite strikta genrebeteckningarna fanns en otroligt underhållande kraft och skickligt spel på alla händer. Från dobro, ett par akustiska gitarrer via bas, mandolin, munspel och tvättbräda till fiol ett enastående imponerande och välrepeterat framförande i sin spontana form.
   Efter den enorma svettpärsen var det skönt att få uppleva ett rymligare och större hotellrum där Richard Lindgren fick visa upp en udda uppsättning av sitt Acoustic Band. Med en blandning av sitt officiella Örebrobaserade kompband, Olle Unenge och banjospelaren Simon Nyberg, och gamle mandolinkompanjonen Janne Adolfsson framkallade Richard ett akustiskt sväng i sitt band av sällan skådat slag.
   Han inledde "Dead man" med ett himmelskt vackert munspelsintro för att sedan fortsätta med "Five pints and a wink from Gwendolyn" innan två av låtarna från Richards senaste album "Driftwood (the 309 sessions)", "Make me a pallet" och "A miracle like you", avslutade den 20 minuter korta föreställningen. Richard ursäktade sig för att hans låtar är lite för långa och inte hann med fler låtar.
   Men själva var vi så dags nöjda med det vi hade fått höra och rundade av kvällen, mellan två och tre i natt, med en kort sittning i baren innan hotellrummet och sängen väntade. Men enligt uppgifter vid frukostbordet idag var det levande musik på något hotellrum till efter fyra i morse...
   Och snart fortsätter Folk at Heart, andra delen, på festivalhotellet. Fortsättning följer även på den här sidan.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.