Blogginlägg

Anspråkslös men läcker underhållning

Postad: 2014-01-23 22:09
Kategori: Ingen

Foto: Olle Unenge
Foto: Carina Österling
MATHIAS LILJA
Saluhallen, Örebro 23 januari 2014
Konsertlängd: ca 18:10-19:50 (inkl paus)
Min plats: ca 3 m till höger om scenen.


På "årets fattigaste dag" (som lokaltidningen förklarade på morgonen) var det oväntat välbesökt i baren på Brödernas restaurang på Saluhallen i Örebro när Mathias Lilja med musiker gjorde ett sedvanligt anspråkslöst men läckert uppträdande inför en minglande, pratsam och trivsamt förnöjsam publik.
   Under torsdagen fick jag nöjet att lyssna igenom hela nya albumet med Mathias, som släpps i mars, och inspirerad av de nya låtarna, och några sensationella arrangemang som jag inte hade väntat mig, fick jag naturligtvis hejda mig under denna lågprofilerade underhållning. Där nya låtar blev en minoritet i kvällens repertoar.
   Första avdelningen innehöll uteslutande covers, bland annat Townes Van Zandt (naturligtvis!), Jayhawks ("Angelyne"), Dillard & Clark, Hank Williams och Gram Parsons ("Luxury liner"). När jag trodde att de nya låtarna skulle fylla den andra avdelningen blev det även då en majoritet av covers (en Jayhawks-låt till från samma album, "Save it for a rainy day", Steve Earles "Fort Worth blues", mer Townes Van Zandt ("Lungs") och en Jackson C Frank-låt som Bert Jansch gjort känd) som fick tiden att springa i väg alldeles för snabbt.
   Så gjorde Mathias Townes mycket fina "Pancho and Lefty" som jag inte tror att jag har hört med honom tidigare. En av kvällens toppnummer.
   Det blev till slut alltså bara en handfull låtar från nya skivan, bland annat "Give it all away", "Devil's almanack" och Townes Van Zandts "No place to fall", och jag fick alltså gå ifrån Saluhallen utan att få höra den genuint fina favoriten "Don't fade on me". Men det fanns inte anledning att klaga på någonting av det som bjöds ty musikaliskt med Clas Olofssons steelgitarr och Fredrik Landhs ståbas som komp och Mathias egen läckra akustiska gitarr blev det givetvis full valuta för den entrépeng vi aldrig behövde betala.
   Utan att fysiskt notera en enda sekund var det en mängd ögonblick som satte sig i hjärnan men det som riktigt fastnade var Landhs basfigurer i slutet på "Devil's almanack". Fråga mig inte varför men de där extra mulliga (spontana?) bastonerna satt så fint. Sedan var det samma fröjd som vanligt att höra Olofssons glidande steelgitarrsound dekorera flera låtar och stundtals skapa en magisk känsla i arrangemangen.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2014 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.