Blogginlägg från januari, 2006

Stengård Andersson konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/1 2006.

KONSERT
Johan Stengård & Stefan Andersson
Rikssalen, Örebro 4/1 2006

På den lilla scenen i Örebros stora slott stod två artister upp med ambitionen att underhålla under seriösa och lätt högtidliga former. Både Johan Stengård och Stefan Andersson kommer ursprungligen från rockiga sammanhang men förutsättningarna i onsdagskväll var företrädesvis akustiska och finstämda.
   Långt från den Bryan Adams-influerade rock (Stefan) eller showanpassat covermaterial (Johan) som artisterna sysslat med i ett tidigare liv.
   Johan bjöd på många olika musikstilar. Från svenska folkvisor, norska sånger, Puccini, argentinsk tango, West Side Story-medley, Hoagy Carmichael till en hel skopa Duke Ellington-jazz. En pytt i panna, som kan ge en förödande splittrad helhetsbild, men som här knöts ihop av ett alldeles bedårande saxofonspel. Där de vackra harmonierna blev till ren skönhet och det välkända brölet blev ett enda långt välljud.
   Och allt förenades i en genuin musikföreställning. Som så perfekt ramades in av den vackra ”Värmlandsvisan” och den ännu mer magiska ”Amazing grace”.
   Men all teknisk briljans och ekvilibristiskt kunnande på instrumenten, inklusive pianisten Andreas Landegren, hade lätt kunnat bli en enda lång uppvisning om inte berättelserna, mellansnacken, inför låtarna hela tiden varit så underhållande.
   Som komiskt eller verklighetstroget berättade vad låtarna handlade om. Eller i mer eller mindre sanna anekdoter om livet eller Kommunala Musikskolans betydelse.
   Johan var konsertens sammanbindande länk men Stefans jordnära inpass var minst lika viktiga. Som gjorde detta samkväm så varierat med sina små, enkla, vardagliga men också tänkvärda reflektioner till popvisor. Där han lika naturligt sjöng på både engelska och svenska. Med ett urval från nästan alla sina skivor plus en nyskriven låt, ”Simpel tjuv”.
   Även Stefan placerade sina låtar i verkligheten med sina intressanta mellansnack och fångade publiken perfekt med sina vardagliga tankar. Som när han utan svårighet fick publiken att sjunga med i ”Sister Mary” där Rikssalens fina akustik kom helt till sin rätt.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.