Blogginlägg från 2023-04-17

Sorg och förstämning igen

Postad: 2023-04-17 13:36
Kategori: Blogg


Nerikes Allehanda 17 april.

IDAG SLOG SORGEN OCH FÖRSTÄMNINGEN till igen. På långfredagen avled Lasse Wellander efter en kort tids sjukdom. 12 april skrev jag på Håkans Pop en minnesartikel om Lasse och idag publicerades samma text i Nerikes Allehanda.

/ Håkan

ÖREBRO LIVE #7: Lars Winnerbäck 2007

Postad: 2023-04-17 07:50
Kategori: ÖREBRO LIVE 100

AV ALLA TRE KONSERTER MED LARS WINNERBÄCK som jag har lyckats klämma in på min 100-lista, med bästa konsertupplevelser i Örebro, är det kanske inte så överraskande att den i mina öron allra bästa utspelade sig inomhus under Linköping-sonens bästa tid som artist. Jag har någonstans bestämt att det var under åren 2006, 2007 och 2008 som hans konserter gav absolut bästa nöje och tillfredsställelse. Och i den konkurrensen slår 2007-upplevelsen båda utomhuskonserterna i Brunnsparken 2006 och 2008 med marginal.
   Inomhuskonserten med Lars Winnerbäck med nytt band på Conventum Kongress, med stående publik, överträffar många andra upplevelser jag har på mitt samvete. Av flera olika anledningar tycker jag att 2007 var Lars Winnerbäcks höjdpunkt som artist.
   Vägen till det här crescendot började för min del hösten 2004 när Winnerbäck gav sig ut på en soloturné där han kom helt till sin rätt i den strama omgivningen. Följande turnéer, där han åter kompades av sitt kompband Hovet, kulminerade sommaren 2006 när turnésamarbetet kom till ett slut där konserten i Brunnsparken i Örebro var en enastående upplevelse.
   Men vi recensenter vill ju gärna kräva nyheter och inte låta varje artist eller grupp gå på i samma hjulspår för länge. När Winnerbäck våren 2007 åkte till Irland för att spela in sitt nya album "Daugava" med ett så gott som (pianisten/gitarristen/dragspelaren Johan Persson var kvar) nykomponerat band var det givetvis ett nytänkande som jag tog till mitt hjärta. ”Daugava” var kanske inte helgjutet överraskande men lovade gott inför turné och mötet med Winnerbäcks fanatiska publik. Och alla de förväntningarna slog in 5 december 2007 i en mörk inomhuslokal i Örebro.
   Turnégänget bakom Winnerbäck var nästan identiskt med kompet på ”Daugava”, en blandning av rutinerade veteraner och udda nykomlingar. Gitarristen Ola Gustafsson hade 2007 spelat med alla stora svenska artister som Ulf Lundell, Tomas Ledin, Louise Hoffsten och var viktig gitarrist på Winnerbäcks ”Vatten under broarna” 2004. Basisten Jerker Odelholm pendlade under åren 2007-2010 mellan Winnerbäcks och Ulf Lundells kompband. Under senare år har Odelholm fått en allt viktigare roll i Winnerbäcks musik, som producent på skivorna.
   Rutinerade Anders Hernestam hade under många år spelat trummor i Weeping Willows och Anna Stadling, en gång Hovet-medlem, var tillbaka i Winnerbäcks sällskap. Men det var tillfälligt. Förstavalet till sångerska i bandet var Miss Li, som på ”Daugava” hade gjort en uppmärksammad balladduett med Lars på ”Om du lämnade mig nu”, men hon var inte tillgänglig för turnén.
   Gott om veteraner i kompbandet med andra ord men två nya udda spännande namn lanserades härmed i Winnerbäcks komp, Anders Nygårds, fiol/viola/mandolin, och Malin-My Nilsson, fiol/viola/piano, båda med helt andra karriärer bakom sig. Nygårds var riksspelman och skrev filmmusik, bland annat till ”Masjävlar”. Malin-My var utbildad på klassisk violin och hade turnerat med Brian Wilson och Robert Wells.
   Winnerbäcks höstturné 2007 inleddes 26 oktober i Göteborg och avslutades med två konserter i Linköping 7 och 8 december, bara två dagar efter Örebrospelningen.
   Tjejbandet Abalone Dots var förband på Winnerbäöck-turnén.



                                                                                       Foto: Emily Österling
I det spartanska ljuset stod Lars Winnerbäck och glänste med sitt vemod.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/12 2007.

LARS WINNERBÄCK ÖVERTRÄFFADE ALLA FÖRVÄNTNINGAR - ÄN EN GÅNG

LARS WINNERBÄCK
Conventum, Örebro 5 december 2007


IGEN. HÄR STÅR JAG SOM LUTTRAD och rutinerad recensent och försöker in i det sista stålsätta mig och inte ryckas med i de himmelska känslorna som far genom Conventums lokal strax efter tio på onsdagskvällen. Men jag kan helt enkelt inte låta bli att ännu en gång gradera en Lars Winnerbäck-konsert med annat än maximalt betyg.
   Vägen dit var, precis som filmen i pausen mellan förbandet Abalone Dots och Winnerbäck, lång och krokig men alltid intressant och spännande. På ett Conventum som för kvällen, med 2000 fantaster i publiken, var förvandlad till en stor, mörk och mäktig rockklubb.
   Efter Lars Winnerbäcks styrkedemonstration till konsert förra sommaren i Brunnsparken avslutade jag recensionen med att utnämna uppvisningen till det bästa jag har sett på den platsen. Sedan har jag nog reviderat den uppfattningen och kan mycket väl tänka mig att uppgradera konserten till den bästa utomhuskonserten med en svensk artist.
   Så det var inte med små obetydliga förväntningar jag gick till Conventum på onsdagskvällen. Ändå låg det spänning i luften ty kompet var huvudsakligen nytt och repertoaren var nämnvärt uppdaterad. Men publiken, den sedvanligt härligt hängivna, var av samma kaliber som vanligt.
   Tänk att ett extraspår på en samlingsskiva, den irländskt kryddade ”Stockholmskyss”, skulle få ett sånt enormt genomslag på ett framtida Winnerbäck-album. För ”Daugava” har på skiva en musikalisk doft som påtagligt andas Pogues-liknande rötter. Enligt min mening lite för beskedligt på skiva men på scen blommade det ut och blev både energiskt och fysiskt engagerande. Utan att elektriciteten kopplades på vid särskilt många tillfällen.
   Det är djärvt på gränsen till vågat av Winnerbäck att städa bort så pass starkt framgångsrika och folkligt breda nummer som ”Åt samma håll” och ”Jag vill gå hem med dig”.

Men det är också mycket logiskt och långsiktigt genomtänkt av Winnerbäck att ständigt ändra sin repertoar så han inte fastnar i Lundell-fällan att samla på sig så många måste-låtar att varje konsert blir en transportsträcka av hits som inte tar utvecklingen framåt.
   Därför var det givetvis mycket tillfredsställande att jag till slut räknade till hela nio nya låtar från senaste skivan. Det tyder på en ambition att varken stå still eller blicka bakåt utan röra sig framåt. Om inte snabbt och revolutionerande så i alla fall tryggt och stabilt. En stor eloge för det.
   Däremot var den musikaliska skruden genomgående ny. Varken muskulöst rockigt eller inbjudande poppigt tog han oss med på något som pendlade mellan strävt och kärvt vemod och hjärtligt folkrockiga örfilar. Med udda instrument som fioler, dragspel, banjo, mandoliner, munspel och många akustiska gitarrer i huvudrollen.
   Den kärva tonen hade också påverkat ljussättningen som var sparsam på gränsen till bristfällig. Stundtals stod folket på scen som dystra skuggfigurer framför det karga motljuset och jag funderade ett tag på om den ofta tystlåtne Winnerbäck nu också hade blivit ljusskygg.
   Det tog fyra låtar innan han sa några ord till publiken och det skulle ta ytterligare tid innan han sa något av värde. Men där bland extralåtarna sprack han upp alldeles utomordentligt. Först till en enbart pianokompad ”Elden” och sedan en lång spontant kryddad monolog innan den alltid otroligt känslofulla ”Kom änglar”. När sedan konserten egentligen, enligt alla förhandsrapporter, var slut kunde han inte lämna scenen utan att först framföra den mycket uppskattade ”Solen i ögonen”.


Farväl Jupiter
Jag har väntat på ett regn
Sen du var här
Stockholms kyss
Kom hem nu
Om du lämnade mig nu
En tätort på en slätt
Min älskling har ett hjärta av snö
Gå på vatten
Hjärter Dams sista sång
Du gamla fria nord
Elegi
Nånting större
Och det blåser genom hallen
Jag är hos dig igen
Tidvis
Du hade tid
Hugger i sten
Kom ihåg mig

Extralåtar:
Innan mörkret faller
För dig
Ingen soldat
Elden
Kom änglar
Solen i ögonen

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (531)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (189)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (178)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< April 2023 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.