Blogginlägg
Covers: Willie Nile
WILLIE NILE: Positively Bob - Willie Nile Sings Bob Dylan (River House, 2017)
ÄNNU EN GÅNG HAR JAG LYSSNAT på en skiva med enbart coverversioner av Bob Dylan-låtar. För vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på men det har hänt ett flertal gånger. Utan att ha någon statistik misstänker jag att artister eller grupper som helhjärtat vill spela in låtar av Bob Dylan ofta, lite förutsägbart och ospännande, väljer de mest kända låtarna ur en annars gränslös låtskatt.
Willie Niles bidrag till den breda genren att spela in Bob Dylan-låtar hamnar tyvärr också i den starkt beräknande kategorin av coverskivor. I alla fall på pappret där minst sagt vanliga Dylan-låtar som ”The times they are a-changin'”, ”Rainy day women #12 & 35”, ”Blowin' in the wind” och ”A hard rain's a-gonna fall” inleder det här sex år gamla albumet. Låtmässigt tillhör skivan så långt alltså det mest förväntade men Willie Nile gör allt för att sätta sin egen prägel med sin typiska poprock med elektriska gitarrer närmast mikrofonen.
Jag lyssnar inte dagligen på Willie Nile så det är ändå ett visst nöje att höra hans lätt hesa röst över den drivna rockmusiken. Och påminnas om att debutalbumet från 1979 var ju en synnerligen perfekt start på hans karriär.
Utan att revolutionera eller stöpa om Dylan-låtarna har Willie märkbart ökat energin i sina tolkningar och när han senare på skivan tar upp några mindre kända låtar ur Dylan-repertoaren blir det smått intressant. Och han försöker också göra en personlig version av ”A hard rain's a-gonna fall” medan hans band bakom försöker skråla med i refrängen.
Det är en samling huvudsakligen New York-baserade musiker som kompar Nile, engelsmannen och gitarristen James Maddock, basisten Johnny Pisano, keyboardskillen Andy Burton och trummisen Aaron Corness som håller samman soundet och arrangemangen med Niles egen akustiska gitarr i botten.
Versionerna av ”I want you” och ”Subterranean homesick blues” gör mig inte heller speciellt förvånad men ”Love minus zero/No limit” gör mig aldrig besviken, här i en halvakustisk version.
Och avslutningen med ”Every grain of sand”, ”You ain't goin' nowhere” och ”Abandoned love” är mer spännande i jämförelse med skivans inledning.
The Times They Are A-Changin' 3:20
1964. Från albumet "The Times They Are A-Changin'" med låtskrivaren.
Rainy Day Women #12 & 35 3:21
1966. Singel med låtskrivaren.
Blowin' In The Wind 3:50
1963. Från albumet "In action" med The Chad Mitchell Trio.
A Hard Rain's A-Gonna Fall 5:56
1963. Från albumet "The freewheelin Bob Dylan" med låtskrivaren.
I Want You 3:34
1966. Från albumet "Blonde on blonde" med låtskrivaren.
Subterranean Homesick Blues 2:35
1965. Från albumet "Bringing it all back home" med låtskrivaren.
Love Minus Zero/No Limit 3:11
1965. Från albumet "Bringing it all back home" med låtskrivaren.
Every Grain Of Sand 3:53
1981. Från albumet "Shot of love" med låtskrivaren.
You Ain't Goin' Nowhere 3:49
1968. Singel med The Byrds.
Abandoned Love 4:12
1985. Från albumet "Biograph" med låtskrivaren.
/ Håkan
Covers: Rufus Wainwright
Lasse Wellander (1952-2023)
<< | April 2023 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: