Blogginlägg

Tributes: Rolling Stones

"Paint it black: An alt country tribute to the Rolling Stones" (Reimagine, 2011)

DET ÄR EN SPÄNNANDE OCH TILL VISS DEL för mig okänd skara artister som här på väldigt olika sätt tolkar Rolling Stones-låtar ur ett alt-country-perspektiv som titeln säger. Som vi redan vet är alt-country-genren ett vidsträckt begrepp på ungefär samma sätt som den närbesläktade genren americana. Men tänker man på country ihop med namnet Rolling Stones uppstår ganska fina känslor. Och det är ingen överraskning när det dyker upp ganska självklara covers på Stones-låtar som ”Sweet Virginia”, ”Far away eyes”, ”You got the silver” och ”Wild horses” på ett Rolling Stones-hyllande album. Spontant är det väl bara ”Dead flowers” jag saknar.
   Artistskaran pendlar mellan bekanta namn och helt okända artister, med tyngdpunkt på det senare, och sedan några däremellan som jag kände till men hade dålig koll på. Det tar ungefär lika lång tid, en dryg timme, att analysera innehållet på skivan som att sedan spela sig igenom albumet. Att alltså identifiera artisterna/grupperna och granska låtarnas ursprung. Och då kommer jag till insikt att det är låtar från mästerverket ”Exile on Main St” som är i majoritet på skivan men här finns både åldre och betydligt nyare låtmaterial som tolkas på en rad olika sätt, ibland väldigt förutsägbart och ibland överraskande personligt och nästan våghalsigt.
   Några av de redan mer bekanta grupperna, Great Lake Swimmers och Cowboy Junkies, gör tämligen bekanta men också stabilt personliga versioner av sina tolkningar av ”Before they make me run” respektive ”Moonlight mile”. Utan att överträffa Keith Richards original av den första låten men en ljuvligt lågmäld ton lyfter den andra låten till nya höjder.
   Även Blue Mountains ”Torn and frayed” och Everests ”Sweet Virginia” tillhör skivans toppar fast versionerna inte skiljer sig så mycket från ”Exile on Main St”-originalen.
   Här finns också artister och grupper som vill sätta personliga avtryck med sina Stones-covers. Som Matthew Ryans suggestivt laddade ”Streets of love”, albumets färskaste låt från ”A bigger bang”, duetten mellan Tom Wilson (Lee Harvey Osmond) och Mary Gauthier får den ganska okända låten ”Dear doctor” (från ”Beggars banquet”) att stå ut och att en tjej som Barbara Kessler får ”You got the silver”, med en fin slide i arrangemanget, att få nytt liv är uppfriskande. Och Anders Parker lyckas göra den i original rätt anonyma ”Goat's head soup”-låten ”Coming down again” både personligt och imponerande.
   Men det är tolkningarna av ”Jumpin' Jack Flash”, ”Far away eyes” och titellåten ”Paint it black” som tar ut svängarna allra mest på albumet. Den ibland tålamodskrävande sångaren Howe Gelb i Giant Sand har gjort en pratigare och långsammare pianoversion av Stones-klassikern. Brett Sparks i The Handsome Family berättar talande en helt ny berättelse mellan refrängerna på ”Far away eyes”. Och Brian Ritcheys ”Paint it black” liknar ingenting vi har hört tidigare av den låten: Efter den långsamma piano- och fiol-inledningen följer en närmast punkig, skramlig, stökig och respektlös fortsättning för att sedan avslutas ensam vid barpianot.
   Kanske hade jag väntat mig genomgående alt-country-kryddade versioner av Stones-låtarna men fick en mängd spretiga tolkningar. Som dock hade många underhållande och smått intressanta detaljer.


01. Great Lake Swimmers – Before They Make Me Run
02. Matthew Ryan – Streets Of Love
03. Cowboy Junkies – Moonlight Mile
04. Hem – You Can’t Always Get What You Want
05. Everest – Sweet Virginia
06. The Bittersweets – Loving Cup
07. Giant Sand – Jumping Jack Flash
08. Lee Harvey Osmond & Mary Gauthier – Dear Doctor
09. Over The Rhine – Waiting On A Friend
10. The Handsome Family – Faraway Eyes
11. Blue Mountain – Torn And Frayed
12. Brian Ritchey – Paint It Black
13. Neal McCarthy & Ivo Matos – Wild Horses
14. Barbara Kessler – You Got The Silver
15. Anders Parker – Coming Down Again

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.