Blogginlägg från 2009-12-06

”Vår tids rädsla för Ak Von Malmborg”

AK Von Malmborg
Vår tids rädsla för Ak Von Malmborg
(How Sweet The Sound/Make/Sony)

Stölden av det fascinerande basintrot till ”Stand by me” är det första jag hör på Ak Von Malmborgs nya skiva. Sedan hör jag en ljus men påträngande stämma som påminner om Lisa Ekdahl eller någon annan tjej ur den överbefolkade svenska singer/songwriter-traditionen. Första mötet med AK, som står för Anna-Karin, andas inte originalitet och är följaktligen inte så positivt men fortsättningen på skivan är verkligen en omskakande och nästan berusande upplevelse.
   Den här sångerskan, poeten och artisten är på många sätt skoningslös. En som inte tittar sig omkring eller försöka följa trender utan lyckas göra en helt personlig skiva. Där parallellerna hellre bör dras med Kate Bush än Ekdahl.
   Men här finns flera starka melodier än vad som sammanlagt finns på Bushs senare produktion. Många av de uppseendeväckande vackra melodierna dekoreras med körer, stråkarrangemang, en och annan elgitarr, dragspel och andra lågmälda instrument och det händer saker hela tiden.
   Ibland går hon över gränsen till det tålamodskrävande, den långa intressanta texten till ”London” läser Ak till en adrenalinspeedat arrangemang på jazzdragspel, och det kan i en kritisk värld dra ner helhetsbetyget på hela skivan. Men summan av alla positiva delar kan inte ta ifrån skivan dess sammanlagda styrka.
   De ypperligt vackra ”Drömmarna”, ”Silverblond” och ”Telefon till himlen” är skir personlig skönhet. Poppigt influerade ”Dom säger” och ”Autostrada av kärlek” borde vara Melodifestivalbidrag i en bättre värld. ”Kom och kom” där elgitarr möter flöjt andas naken åtrå och duetten ”Mer än så”, en svensk version av Bryan Ferrys ”More than this”, med Olle Ljungström är så stark och genomträngande att tanken på covertolkning inte finns.

/ Håkan

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.