Blogginlägg från 2008-04-16
Med en särpräglad röst som bär fram smärtan
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/4 2008.
KONSERT
Caj Karlsson
Mitt Andra Hem, Örebro 13 april 2008
Konsertlängd: 21.02-22.28 (86 minuter)
Recensentens plats: 7-8 meter rakt framför scenen några trappsteg upp
Lätt mållös efter en närmast magisk Håkan Hellström-konsert på Scandinavium i Göteborg på lördagskvällen var det av naturliga skäl lite svårt att landa på en liten klubb med en artist som tilltalar det lilla formatet. Man ska i det här fallet inte alls jämföra men faktum är att Karlskronakillen Caj Karlsson har både en personlighet och en gripande utstrålning, i all sin trasiga och nakna glans, som faktiskt tangerar den store Hellström.
Den begränsade scenen och det minimala utrymmet på Mitt Andra Hem inbjöd inte till show och storslagna arrangemang men den bräckliga och stundtals vingliga personligheten skar rakt igenom det som brukar kallas barriären mellan scen och publik. Speciellt som han vid ett tillfälle satte sig på trappan ned från scenen, långt från mikrofonen, och sjöng starkt och rakt ut bland åhörarna.
Med en djupt blekingsk accent och sprucken röst lindade Caj Karlsson långsamt men målmedvetet sin osedvanligt lyssnande publik runt sitt finger i söndagskväll. Under de 86 minuterna han både stod och satt på scenen hann han med 15 låtar där den ena låten var mer trollbindande än den andra.
Han blandade visor med blues och ska man någonsin jämföra Caj med någon annan så framstod han som en osannolik mix av Fred Åkerström, Stefan Sundström och Cornelis Vreeswijk. På gott och ont. Men mest av allt framstod han som sig själv utan några som helst omskrivningar.
Han må ha en sprucken röst men den är långtifrån lika bräcklig och trasig som det liv han sjunger om, hans eget liv alltså. Det blev vid flera tillfällen nästan för smärtsamt att höra hans texter och ord. Han har inte kompromissat en tum när han har skrivit sina texter som är så starka att det knappast krävs melodisk elegans för att föra fram de nakna sanningarna och det ärliga uttrycket.
Dock hjälpte saxofonmannen, alias PeÅ Johansson, Caj att ge hans röda hjärta en liten blåare nyans. Som musikaliskt slipade ner de få ojämna partierna till något mycket homogent och personligt.
Caj har gjort tre personliga skivor, album fyllda med egensinniga texter och förträfflig musik. Skivor som alla har hamnat på det mer än godkända betyget. Men live nådde han, inte överraskande, mycket längre än han har gjort på någon skiva.
/ Håkan
<< | April 2008 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget: