Blogginlägg

"The fall"

Norah Jones
The fall
(Blue Note/EMI)

Jag har hört Norah Jones tidigare men ändå inte. Jag har hört men inte lyssnat. Som om hennes musik, röst och arrangemang varit en vindpust som inte fastnat i det mediabrus där jag lever. Till två tredjedelar har 30-åriga Norah, som sålt ofattbara 30 miljoner skivor runt om i världen, nu på sitt fjärde album ändrat musikalisk riktning. Musik och arrangemang är inte längre så jazzinfluerade och hon har nästan övergivit pianot som huvudinstrument och det har givit en helt annan profil nära singer/songwriter-traditionen.
   Men rösten? Hon kan ju inte plötsligt ha ändrat tonläge till det moget personliga och den förvånansvärt sensuella stämman kan ju inte ha uppstått på några år. Men det handlar naturligtvis om att lyssna för musikkonsumenten och det gäller för artisten att engagera och här kommer röst, låtar och tonläge och blir en enda stor och underbar helhet där jag lyssnar med öppna öron hela tiden.
   I takt med att hon på senare år har börjat skriva egna låtar mer målmedvetet har också det musikaliska uttrycket ändrat sig. Andra intressanta projekt hon har varit inblandad i, garagerockbandet El Madmo, tjejtrion och coverbandet Sloppy Joannes och rhythm & blues-bandet The Little Willies, har säkert påverkat henne i positiv och framförallt kreativ riktning.
   ”The fall” är inget melodiskt hantverk, den kräver några lyssningar men när de finstämda sångerna med de lågmälda men ofta taktfasta arrangemangen väl sitter där är de omöjliga att få ur huvudet. Den perfekta balansen mellan skir skönhet och den älskvärt välkryddade personliga touchen.
   Som på inledande men alldeles för korta ”Chasing pirates” med sitt överjordiska groove. Men det finns fler låtar av samma dignitet. Jag tänker på ”Light as a feather”, som Norah skrivit tillsammans med Ryan Adams, ”I wouldn’t need you”, ”Waiting” och ”You’ve ruined me”.
   På det hela taget en positivt överraskande skiva med ett betydligt större djup än jag väntat mig. Med en artist som först efter 30 miljoner sålda skivor har lämnat den bekväma men ack så anonyma zonen för att ge kvinnlig poprock ett nytt ansikte.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.