Blogginlägg

Moon Martin

Postad: 2009-02-06 07:50
Kategori: Mina favoriter




MOON MARTIN, bara namnet låter som en hitlåt, och hans låtar i slutet på 70-talet var en våt dröm i en popälskares hjärta. Jag vet inte riktigt vad som kom först men jag skrev faktiskt en recension av hans första soloalbum i februari 1979 (fast skivan ”Shots from a cold nightmare” enligt omslaget släpptes 1978), i april samma år läste jag en enastående Lennart Persson-artikel i Larm som berättade hela Martins spännande historia. Sedan var jag fast.
   Jag grävde mig tillbaka i John David Martins (riktiga namnet - Moon fick han av sina kompisar som tyckte han skrev många låtar om månen…) bakgrund, skaffade de tre skivorna med Southwind, gruppen han var medlem i runt decennieskiftet 60/70-talet, och det visar sig nu när jag kollar upp vip-skivhyllan att jag har två exemplar av ”What a place to land”, bandets andra skiva. Så är det nån som är intresserad så hör av er.
   Men det här var långt innan Moon Martin fanns och han spelade en mindre roll i det här bandet. Det var snarare så att det var Fontaine Brown, sångare, låtskrivare, gitarrist, som var den ledande medlemmen. Långt, långt efter Southwind och några år efter Moon Martins genombrott ramlade jag på ett album med gruppen Fast Fontaine som leddes av just Fontaine Brown. Inget oförglömligt dock. På den skivan återfinns Browns låt ”Bootleg woman”, en låt som funnits med under många år. Den började i Southwind, fortsatte på Moon Martins ”Escape from domination”-skiva och sedan på Fast Fontaine-skivan.
   Startpunkten för Moon Martin-fascinationen var alltså ”Shots from a cold nightmare”. Den låg mittemellan pop och rock, eller powerpop som vi också kallade det, och Moon var kungen på området. Fantastiskt välskrivna hits, underbara sångharmonier och en produktion som tog till vara den extremt melodiösa karaktären i Moons låtar. Så var det också ett begåvat band i kompet. Bland annat Gary Valentine från Blondie på bas och trummisen Phil Seymour från Dwight Twilleys band som senare skulle göra solokarriär. Vem kan för övrigt glömma den fantastiska ”Precious to me”-låten? Tragiskt nog dog Phil 1993 i en cancersjukdom.
   Moon skulle egentligen göra skivdebut redan 1974 med Jack Nitzsche som producent. Men Nitzsche fick annat att göra så Moons karriär fick vänta. Däremot dök hans låtar upp här och där. Främst var det på Mink DeVilles båda två första album där han gör Moons ”Cadillac walk” och ”Rolene”, båda producerade av Craig Leon som kom att producera Moons två första skivor.. Men även amerikanska sångerskor som Michelle Phillips (från Mamas & Papas) och Lisa Burns gjorde Moon Martin-låtar innan han själv gav ut dom på skiva.
   Producenten Craig Leon var säkert nyckeln till alla framgångar för Moon. Leon hade producerat Blondie och Ramones men nu handlade det om poprock av relativt snäll karaktär. Det märker jag nu när jag lyssnar men då var det fullständigt häftigt att vara Moon Martin-fan.
   Lennart Perssons artikel i Larm gjorde att jag letade tillbaka i Moons karriär. Och hamnade på Linda Ronstadt, där Moon fanns med i kompet under sitt rätta namn John på skivan ”Linda Ronstadt” (1971). Han finns även med okrediterad på Jesse Ed Davis album ”Ululu” som redan fanns i min samling av en helt annan orsak. Davis fick förmånen att spela in George Harrisons låt ”Sue me, sue you blues” första av alla.
   Det var som sagt mycket Moon Martin under 1979, och redan i oktober kom andra skivan ”Escape from domination” (science fiction-titlar var hans grej!) och då hade Moon ett eget kompband som gick under namnet The Ravens som bestod av Jude Cole0, gitarr och sång (senare i The Records) och bröderna Dennis, bas, och Rick Croy, trummor, och ännu ett gäng starka låtar. Bland annat Mink DeVille-kända ”Rolene”, Fontaine Brown-skrivna Southwind-låten ”Bootleg woman” och en mängd poplåtar och ballader av hög kvalité.
   Så dags var Moon Martin väldigt känd i Sverige men ändå en dold figur i sitt hemland. Därför började det bli lite desperat i hans musik inför tredje skivan ”Street fever” (1980) där han hade tappat den riktiga profilen. Men han kanske inte var så målinriktad ty Robert Palmer hade gjort hans ”Bad case of loving you” till en stor hit och livet som låtskrivare gav nästan mer än som artist.
   Det fanns ett litet lättare anslag på låtarna från ”Street fever” men jag var fortfarande fast i Moon Martin. Då var det svårare att fastna för ”Mystery ticket” (1982) där syntarna tog över soundet från poprockrens gitarrer. Då var han mer desperat och lät namn som Robert Palmer och Andrew Gold producera och soundet gled Moon ur händerna och han försvann under många år från min horisont. Visserligen upptäcker jag även ”Mixed emotions” (1984) i samlingen men har inget större minne av den.
   Det släpptes skivor i andra länder med begränsad spridning som jag helt enkelt missade men ”Dreams on file” (1992) och”Louisians juke-box” (1999) var ändå välkomna comebacker fast de naturligtvis inte går att jämföra med de tidigare Moon Martin-skivorna.
   Men då går det att tänka tillbaka på Moon Martins låtskrivarådra och räkna in en mängd artister som genom åren spelade in Martin-låtar. På den listan finns respektabla namn som Robert Palmer (hans ”Bad case for loving you” blev stor hit i USA 1979), Nick Lowe, Dave Edmunds, Alvin Stardust, Searchers, Paul Rodgers, Rachel Sweet och Bette Midler. Det ger naturligtvis stor dignitet åt en stor låtskrivare.

YouTube: ”Bad case of loving you” 22 januari 1981 i Hamburg med gitarristen Jude Cole I bandet.



/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (531)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (189)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (178)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Februari 2009 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28  

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.