Blogginlägg från 2022-03-16

ALL TIME BEST #23: "The lion´s share"

FIRST AID KIT: The lion’s roar (Wichita, 2012)

DUON, SOM DÖPTE SIG EFTER EN FÖRBANDSLÅDA, kom lite sent in i mitt medvetande. OK, jag hörde rykten om de två systrarna Klara och Johanna Söderberg redan 2008. Skivdebuten, ep:n ”Drunken trees” med det egenhändigt målade omslaget, ökade på ryktesspridningen men den kom aldrig i min väg på allvar. Ändå var duons första steg i musikbranschen en ren solskenshistoria som det var svårt att värja sig för. Och systrarnas då uppseendeväckande ringa ålder, 15 respektive 17 år, gjorde mig givetvis nyfiken men också lite skeptisk och misstänksam.
   På lokal nivå i Örebro hade pappa Benkt redan haft en musikkarriär i Lolita Pop som gitarrist/basist, under namnet Benkt Svensson, så min koppling till de här flickorna, förvisso födda i Stockholm, kändes ändå relativt nära. De sju låtarna från debuten, alla skrivna av systrarna, tynade snabbt bort när nytt låtmaterial började produceras i en rasande kreativ fart. Men först fick duons version av en cover, Fleet Foxes-låten "Tiger Mountain Peasant Song", internationell uppmärksamhet. Vilket fick till följd att det engelska skivbolaget Wichita blev intresserat och gav ut deras ep 2009 med coverlåten som bonus.
   Deras pappa hade producerat First Aid Kits ep-debut och tillsammans med systrarna producerade han nu också duons första hela album, ”The big black and the blue”. Den är utformad efter samma avskalade koncept med bara en trummis, Charlie Smoliansky, som extra musiker vid sidan av systrarnas sångröster, gitarrer och keyboards. Och här upptäckte jag på allvar First Aid Kits unika sound, produktion och låtskrivande vilket gav skivan en blygsam placering på min årsbästalista 2010.
   Systrarna hade tidigt i sina liv fått ett djupt intresse för country och folkmusik och fick vuxna idoler som Bob Dylan, Leonard Cohen och Townes Van Zandt. Vilket följaktligen gav inspiration när de skrev egna låtar.
   En annan tidig förebild var det amerikanska bandet Bright Eyes och på Wichita blev First Aid Kit skivbolagskollegor och just den kopplingen skulle betyda mycket för duon och deras kommande album.
   Redan ”The big black and the blue”, med flera låtar som blev bofasta i First Aid Kits scenrepertoar, fick internationell uppmärksamhet och nya intressanta kontakter kunde knytas. Conor Oberst, sångare och låtskrivare i Bright Eyes, blev så imponerad att han uppmanade sin kompis i bandet, Mike Mogis, att producera duons nästa album, ”The lion's roar”.
   Och då är vi framme vid duons stora genombrott. Visserligen hade Klara och Johanna redan gjort stor succé för en stor publik på Polar Music Prize-evenemangen 2011 (Patti Smith) och 2012 (Paul Simon) men på ”The lion's roar” blev det på något sätt fulländat med både låtar och produktion.
   När det gäller stora och magnifika album är det nästan alltid vissa låtar som tar uppmärksamhet från det kanske mindre framträdande och mindre spektakulära materialet. På det viset är ”The lion's roar” ingen undantag och låten ”Emmylou” kan väl beskrivas som bokstavligen en hit och inget annat.
   När de med klockrena stämmor sjunger om Gram Parsons, June Carter, Johnny Cash och givetvis Emmylou Harris känns det så naturligt och fantastiskt vackert i varje strof. Och helt självklart var det också givet att de fick framföra låten på duons tredje Polar Music Prize-evenemang 2015 inför det årets pristagare Emmylou Harris.
   I samband med inspelningen av ”The lion's roar” började First Aid Kit utvecklas musikaliskt, arrangemangen blev lite större men inte onaturliga och ytterligare musiker fanns med i ARC Studios i Omaha under inspelningen. Pappa Benkt spelar bas på sju låtar, trummisen Mattias Bergqvist på nio av tio låtar och en tredje Bright Eyes-medlem, Nate Walcott, spelar både piano, trumpet och orgel. Och Conor Oberst finns också med på ett hörn, avslutningslåten ”King of the world” som han också har varit med och skrivit.

”THIS OLD ROUTINE” är kanske inte lika lättsmält som ”Emmylou” men är en härligt vacker, gammalmodig och nästan traditionell sång.



/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.