Blogginlägg

Höstrock -84: Jansson & Sjöberg/Marie Bergman

Foto: Anders Erkman

Höstrock -84-veckan på Lord Nelson i Örebro inleddes med folkrockgruppen Jansson & Sjöberg och Marie Bergman & Magic Body Band.
   Duon Christer Jansson, gitarr och sång, från Söderhamn och Staffan Sjöberg, fiol, från Göteborg kompades av ett åtta man stort band som på skiva, "Flying high" (1983), kombinerade instrumentala bröllopsmarscher, gånglåtar och engelskspråkiga rocklåtar. Och i bandet återfanns rockmusiker från Söderhamn-bandet Splash: Hempo Hildén, trummor, Kay Söderström, bas, gitarr och sång, Sven-Åke Erixon, bas, Thomas Jutterström, keyboards, Leif Halldén, trumpet, och Thorbjörn Carlsson, saxofon.
   Sedan tre år tillbaka hade Marie Bergman kallat sitt kompband för Magic Body Band som förutom sambon och gitarristen Lasse Englund 1984 innehöll Jenny Wikström, bas, Affe Byberg, trummor, och Olle Westbergh, keyboards.
   Marie och bandet hade 1983 gjort albumet "Möjliga mysterier" och laddade nu för nästa album, "Mångalen", som skulle släppas 1985.


JANSSON & SJÖBERG
MARIE BERGMAN & MAGIC BODY BAND
Höstrock -84/Lord Nelson, Örebro 22 oktober 1984

Christer Jansson påpekade inledningsvis på konserten att allting idag kallas rockmusik och han visste inte då på måndagen hur rätt han skulle få när den intensiva rockveckan på Lord Nelson skulle sammanfattas.
   Jansson & Sjöberg var ingen enkel duo utan ett studioband på sex man som märkbart saknade scenrutin. I första avdelningen uppträdde de som konkurrenter till Contact 14 år för sent och övergick sedan till att spela hyfsad rockmusik om än något slätstruken och utan riktig profil.
   Redan på måndagskvällen kom, som det senare skulle visa sig, en av veckans stora höjdpunkter: Marie Bergman med sitt fina kompband. Från det tidigare så småplottriga och något introverta soundet har Marie nu växt ut till en enormrocksångerska.
   Hon mixade känslig sång med fullt utspel och repertoaren var övervägande nyskrivet och tidigare ej publicerat material. Låtar som "Hit men inte längre", "Jag vill komma närmare" och "Så nära" lät redan som stora klassiker.

/ Håkan

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.