Blogginlägg från 2017-08-25

Höstrock -84 från Örebro

Cirkus.


Paul Banks Band.


Sieben Slips.


POPPROGRAM PÅ SVENSK TV. På 70-talet började det med Måndagsbörsen och Diskotaket och fortsatte på 80-talet med Bälinge Byfest, Casablanca, Norrsken, Bagen, Chrome 22, Daily Live och säkert några fler. Några av programmen hade Lasse Bermann som gemensam musikproducent, han satsade ofta på levande musik. Hösten 1984 hade Bermann Örebro som arbetsplats och skapade då ett livemusikprogram som spelades in under en vecka i oktober i Örebro och visades på tv under våren 1985, titeln på tv-programmet har jag i nuläget glömt. Men jag var närvarande varje kväll under inspelningarna inför publik och konserterna gick under det gemensamma namnet Höstrock -84.
   Tillsammans med konsertarrangören Rockmagasinet i Örebro presenterade Sveriges Television fem konsertkvällar på Lord Nelson (Continental). Konserterna med både utländska och svenska namn spelades in och sändes vid ett senare tillfälle kompletterade med bland annat hemma hos-reportage och turnéinslag.
   Efter att ha letat konsertlokaler i hela Örebro fastnade tv-teamet så småningom för Lord Nelson. I en intervju jag gjorde med Bermann förklarade han:
   - Eftersom trånga Rockmagasinet är otänkbart som konsertlokal med sitt låga tak passade Lord Nelson oss bäst både lokalmässigt och som etablerad rockscen.
   En förhållandevis låg budget (200.000 kr) resulterade i fem timmars liverock i tv och Bermann sammanfattade veckan på Lord Nelson direkt efter inspelningen.
   - Jag håller med om att veckan var kvalitativt lite ojämn men innehåll ändå många godbitar. Konserterna med Marie Bergman, Paul Banks och Ola Magnell höll rakt igenom och även Cocteau Twins ger jag godkänt. Visst förekom det många malörer, miss av texter och ett inte helt proffsigt framförande men det går att lappa över och göra ett acceptabelt program på 25 minuter av.
   Bermann kom närmast från Sundsvall där han säsongen innan hade producerat det kritikerrosade rockprogrammet Norrsken men ville nu göra ett levande rockprogram på plats.
   Musikprogrammet som Rockmagasinet och Lasse Bermann hade enats om i samråd var följande:
Måndag 22 oktober: Folkrockgruppen Jansson & Sjöberg och Marie Bergman & Magic Body Band.
Tisdag 23 oktober: Cirkus, från Stockholm, och Indochine från Frankrike.
Onsdag 24 oktober: Bluesrock med danska Paul Banks Band och 'Round Midnight från Örebro.
Torsdag 25 oktober: Collapse, från Göteborg, och Cocteau Twins från Skottland.
Fredag 26 oktober: Sieben Slips, från Malmö, och Ola Magnell.

Mina små noteringar om varje konsert under Höstrock -84-veckan på Lord Nelson samlades under en gemensam artikel som publicerades 30 oktober 1984 i Nerikes Allehanda. Under varje dags länk ovan kan du läsa presentation av kvällens artister plus mina korta recensioner.

/ Håkan

Höstrock -84: Sieben Slips/Ola Magnell

Foto: Anders Erkman


Höstrock -84, den intensiva rockveckan på Lord Nelson, avslutades på fredagskvällen med svenskarna i Sieben Slips, från Malmö, och Ola Magnell med band.
   Sieben Slips bildades i början på 80-talet och skivdebuterade 1983 med en singel, "Trummorna kallar", som under hösten 1984 följdes av albumet "En sömnlös ryttare" som innehöll originell och modern rockmusik.
   Bandet satsade stort på det vokala med tre sångare: Sven Qvist, Bitte Zetterman och Lene Cordes. Bakom sångarna fanns ett stort band med Johnny K Svensson, bas, Leif Jönsson, trummor, Magnus Gertten, gitarr, Torgny Sjöö, keyboards, Mikael Malmlöf, livemix, och hade nyligen utökat bandet med två blåsare, Ulf Persson, saxofon, och Niklas Fredin, trumpet.
   Ola Magnell var aktuellare än någonsin när han kom till Örebro. Bara en vecka innan konserten hade han släppt sitt nya album "Onkel Knut", återigen framgångsrikt producerat av Mats Ronander, där han kompades av sitt liveband med Micke Jahn, gitarr, Tommy Cassemar, bas, Affe Byberg, trummor, och Olle Westbergh, trummor. De två sistnämnda musikerna hade av en händelse redan uppträtt på Höstrock -84 tidigare i veckan, då som medlemmar i Marie Bergmans grupp Magic Body Band.


SIEBEN SLIPS
OLA MAGNELL
Höstrock -84/Lord Nelson, Örebro 26 oktober 1984

Sieben Slips från Malmö inledde avslutningskvällens Höstrock -84 med en spännande och egenartad form av rockmusik. Den sju man och två tjejer starka gruppen lyckades hålla volymen och arrangemangen sparsamt tillbakahållna och har framförallt skrivit många bra låtar som gjorde konserten intressant trots många tekniska problem.
   Samarbetet mellan tv-team och konsertartister hade gått tämligen smärtfritt under hela veckan men under fredagskvällen blev avbrotten många och långa och störde i viss mån även Ola Magnells framträdande.
   Ola har två alldeles perfekta rockskivor bakom sig och scenrepertoaren var följaktligen huvudsakligen hämtad därifrån och det lät suveränt bra om hans skickliga rockband till komp, gitarristen Micke Jahn var en virtuos.
   De rutinerade rävarna Marie Bergman och Ola Magnell ramade in denna rekordintensiva rockvecka på ett förstklassigt sätt. Däremellan var det en berg-o-dal-bana i kvalité där de största internationella banden svek våldsamt (Cocteau Twins) eller var mindre imponerande (Indochine).

/ Håkan

Höstrock -84: Collapse/Cocteau Twins

På torsdagskvällen skulle programmet på Höstrock -84 enligt planerna nå sin kvalitativa höjdpunkt med det skotska bandet Cocteau Twins på scen. Den nya gruppen Collapse från Göteborg spelade också den kvällen.
   Cocteau Twins härstammade från det lilla stället Grangeworth i Skottland och innehöll huvudsakligen sångerskan Elizabeth Frazer och gitarristen Robin Guthrie som 1981 hade bildat gruppen. 1982 kom duons debutalbum "Garlands" följt av några singlar innan andra albumet "Head over heels" släpptes hösten 1983, en skiva där sångerskans synnerligen attraktiva röst och gitarristens skicklighet var gruppens styrka.
   Paret Frazer/Guthrie ingick också vid sidan om i projektet This Mortal Coil som hade släppt en singel, Tim Buckleys "Song to the siren".
   På scen hade Cocteau Twins utökats med ytterligare en permanent medlem, basisten Simon Raymonde som tidigare spelat med Drowning Craze.
   Collapse hade funnits i över tre år men först hösten 1984 känt sig redo att ge sig ut på en stor turné och planerade att snart ge ut en singel. Gruppen spelade rak rock med rötter i blues, new wave och jazz.
   I den tjejdominerade gruppen spelade Elisabeth Engdahl, tenorsax och synt, Maria Eriksson, sång, Vanja Holm, trummor, Birgitta Larsson, gitarr, och basisten Thomas Fanto som tidigare hade spelat med Ulf Dageby.


COLLAPSE
COCTEAU TWINS
Höstrock -84/Lord Nelson, Örebro 25 oktober 1984

Veckans på förhand stora höjdpunkt blev på scen något mycket, mycket mindre. Inledande Collapse var bandet som inte hade givit ut någon skiva och lyckades heller inte förankra någon låt i mitt minne. Utan att göra sig lustig över gruppnamnet kunde jag konstatera att inte mycket musikaliskt hände på scen.
   Inte opåverkad av alla lyriska beskrivningar av Cocteau Twins i engelska tidningar höjdes mina förväntningar på detta kultband. Men interna schismer i gruppen under struliga repetitioner lyste på ett oprofessionellt sätt även igenom under konserten och tv-sändningen. Slutet blev kaotiskt då sångerskan Elizabeth Frazer helt sonika lämnade scenen under sista låten.
   De spelade rockmusik som byggde på stämningar men hade en lika monoton som sövande atmosfär i sina arrangemang. Tv-producenten Lasse Bermann försökte med hjälp av fräcka kameravinklar och dimslöjor gör det något så när intressant.

/ Håkan

Höstrock -84: Paul Banks Band/

På onsdagskvällen presenterades två grupper som använde bluesrötterna på helt olika sätt, danska Paul Banks Band och Örebrogruppen 'Round Midnight.
   Paul Banks, amerikan som sedan lång tid bott i Danmark, ledde sitt band på akustisk gitarr och sång. Han har hämtat sin inspiration i traditionell blues i sitt forna hemland och sedan blandat upp den med de övriga medlemmarnas musikaliska bakgrund från bland annat jazzmusiken.
   Paul Banks Band var ett av Danmarks mest turnerande band, 182 konserter under 1983, och var nu aktuella med sitt andra album, "Twostep". Övriga medlemmar i gruppen var Hugo Rasmuyssen, bas, Jörgen Lang, munspel, som spelat i bland annat Delta Cross Band, och Martin Andersen, fiol.
   'Round Midnight var vid tillfället Örebros stolthet inom bluesrock. Hade turnerat flitigt i hela landet och gjort sig kända som ett alldeles föredömligt liveband under ledning av Bosse Eriksson, gitarrist och profilstark sångare i gruppen.
   Övriga medlemmar var Pelle Ålkärr, gitarr, Lars Holmberg, trummor, Roland Larsson, bas, Mats Strömberg, trumpet, Torbjörn Helander, trombon, Niklas Mattsson, altsax, Jan Augustsson, tenorsax, och Janne Nirving, tenorsax.
   'Round Midnight bildades 1980 och hade en traditionell rocksättning fram till våren 1983 då gruppen utökades med den fem man starka blåssektionen. På skiva hade gruppen medverkat på samlingsalbumet "Blues around the clock".


PAUL BANKS BAND
'ROUND MIDNIGHT
Höstrock -84/Lord Nelson, Örebro 24 oktober 1984

Onsdagskvällen blev livebetonad, traditionell och svettig. Danska Paul Banks Band spelade genuin amerikansk musik som vandrade på väldigt gränslös mark. Folkmusik, country, rötter i svart musik och struttig dansmusik gjorde kvartetten med samma leende på läpparna. Det smittade faktiskt också av sig på publiken som mest väntade på hemmafavoriterna 'Round Midnight.
   Jag kan inte tänka mig ett mer perfekt anpassat liveband än 'Round Midnight. De spelade rent odödlig rhythm & blues som fick känslorna att svalla i publiken. Mr Personality själv, profilen Bosse Eriksson, lotsade oss genom en massa amerikanska klassiker och, när tv-kamerorna slocknat, ökade trycket ytterligare.

/ Håkan

Höstrock -84: Cirkus/Indochine

Andra kvällen på Höstrock -84-veckan bjöd på spännande ingredienser med intressanta klanger och modernt sound på programmet i form av den svenska gruppen Cirkus och det franska bandet Indochine.
   Stockholmsgruppen Cirkus hade existerat i två år med många medlemsförändringar. Gruppen hade tidigare på hösten 1984 skivdebuterat med en maxisingel (Mistlur) som innehöll stark och modern rock rakt igenom.
   Efter några år av repetitioner i källare var bandet redo att möta offentligheten och livepubliken. Medlemmarna var Woody, sång och gitarr, Nicola Söderlund, sång och texter, Mikael Cazzato, bas, Lars Ahlström, bas, och Caroline Giertz, syntar.
   Nästa grupp på scenen, Indochine, var ett celebert besök från Frankrike och Örebrospelningen var det enda framträdandet i Sverige. Gruppen hade 1983 utnämnts till bästa franska grupp i Frankrike. 1982 skivdebuterade gruppen med singeln "Dizzidence politik" som blev kritikerrosad i fransk press och framgångarna hade avlöst varandra sedan dess. Spelningen på Höstrock -84 var kultförklarad innan den ens hade ägt rum.
   Efter ett minialbum 1982 albumdebuterade Indochine på riktigt 1984 med "Le Péril Jaune" som i Sverige gavs ut på Stranded Rekords. Kvartettens medlemmar var Nicolas Sirkis, sång, Dominik Nicola, gitarr, Dimitri Bodlianski, altsaxofon, och Stephane Sirkis (Nicolas tvillingbror) som programmerade rytmboxar och spelar syntar.


CIRKUS
INDOCHINE
Höstrock -84/Lord Nelson, Örebro 23 oktober 1984

Svenska gruppen Cirkus befinner sig tidigt i karriären och visuellt var det lite idéfattigt när de spelade på tisdagskvällen. Men gruppen har duktiga låtskrivare och förutom de fyra låtar som redan finns på skiva framfördes ett halvdussin låtar, bland annat nya singeln "Isabelle", av mycket hög kvalité.
   Tisdagskvällen blev den livligaste och mest händelserika under den intensiva rockveckan på Lord Nelson. Ryktet om det franska bandet Indochines storhet hade nått långt ner i åldrarna och många hade därför ingen möjlighet att ta sig in på restaurangen där det var 18-årsgräns. Så ungdomarna klättrade bokstavligen på väggarna utanför, försökte spränga dörrarna eller mordhota restaurangägaren.
   För sin enda konsert i Sverige kom Indochine med musiken inspelad på band och uppträdde sing-back. Helt accepterat på kontinenten men live framför tv-kamerorna blev det något ansträngt.
   Gruppen har ett spännande sound, en sorts blandning mellan Shadows och Depeche Mode, men väldigt hitinriktat. Största målgruppen bör vara just de tappra ynglingar som klängde utanför för att få en skymt av idolerna genom fönstret.

/ Håkan

Höstrock -84: Jansson & Sjöberg/Marie Bergman

Foto: Anders Erkman

Höstrock -84-veckan på Lord Nelson i Örebro inleddes med folkrockgruppen Jansson & Sjöberg och Marie Bergman & Magic Body Band.
   Duon Christer Jansson, gitarr och sång, från Söderhamn och Staffan Sjöberg, fiol, från Göteborg kompades av ett åtta man stort band som på skiva, "Flying high" (1983), kombinerade instrumentala bröllopsmarscher, gånglåtar och engelskspråkiga rocklåtar. Och i bandet återfanns rockmusiker från Söderhamn-bandet Splash: Hempo Hildén, trummor, Kay Söderström, bas, gitarr och sång, Sven-Åke Erixon, bas, Thomas Jutterström, keyboards, Leif Halldén, trumpet, och Thorbjörn Carlsson, saxofon.
   Sedan tre år tillbaka hade Marie Bergman kallat sitt kompband för Magic Body Band som förutom sambon och gitarristen Lasse Englund 1984 innehöll Jenny Wikström, bas, Affe Byberg, trummor, och Olle Westbergh, keyboards.
   Marie och bandet hade 1983 gjort albumet "Möjliga mysterier" och laddade nu för nästa album, "Mångalen", som skulle släppas 1985.


JANSSON & SJÖBERG
MARIE BERGMAN & MAGIC BODY BAND
Höstrock -84/Lord Nelson, Örebro 22 oktober 1984

Christer Jansson påpekade inledningsvis på konserten att allting idag kallas rockmusik och han visste inte då på måndagen hur rätt han skulle få när den intensiva rockveckan på Lord Nelson skulle sammanfattas.
   Jansson & Sjöberg var ingen enkel duo utan ett studioband på sex man som märkbart saknade scenrutin. I första avdelningen uppträdde de som konkurrenter till Contact 14 år för sent och övergick sedan till att spela hyfsad rockmusik om än något slätstruken och utan riktig profil.
   Redan på måndagskvällen kom, som det senare skulle visa sig, en av veckans stora höjdpunkter: Marie Bergman med sitt fina kompband. Från det tidigare så småplottriga och något introverta soundet har Marie nu växt ut till en enormrocksångerska.
   Hon mixade känslig sång med fullt utspel och repertoaren var övervägande nyskrivet och tidigare ej publicerat material. Låtar som "Hit men inte längre", "Jag vill komma närmare" och "Så nära" lät redan som stora klassiker.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.