Blogginlägg från 2015-08-13

60-TALET ÄGER!

JAG HAR SEDAN JAG STARTADE HÅKANS POP, för snart åtta år sedan, försökt analysera och rangordna de musikaliska decennierna från 70- via 80- till 90-talet. Då var det favoritalbum jag graderade men när jag nu inför den kommande säsongen på Håkans Pop tänker sätta fokus på 60-talsmusiken är det givetvis singlarna som står i centrum.
   60-talet var singelskivans förlovade decennium men jag kommer, med mjukstart redan imorgon, under drygt 37 veckor lista mina singelfavoriter på ett lite annorlunda sätt. Jag kommer inte att sammanställa en ren singellista från 50 till nummer 1. Jag har, efter svåra prioriteringar, helt enkelt valt ut 50 olika artister eller grupper som bäst symboliserar mina 60-talsfavoriter.
   Jag inleder alltså 50-listan imorgon och ytterligare två dagar med plats 50 upp till plats 38 för att sedan på måndag sparka igång de längre och mer omfattande texterna om mina 60-tals-favoriter. Jag har sedan graderat artisterna och grupperna efter min egen smak och mina egna åsikter. Genom den processen har jag fått fram en synnerligen intressant lista som kommer att räknas ned från plats 37 och framåt maj nästa år nå förstaplatsen.
   Vid varje artist- eller gruppresentation kommer jag utse mina tre singelfavoriter, Topp 3, vilket gör att när följetongen avslutas i vår har jag värkt fram en lista på hela 150 singlar. En samling singlar som på ett väldigt grundläggande sätt berättar om mitt bästa musikaliska 60-tal.
   Så kallade One-hit-wonders-artister gör sig inte besvär i en sådan gradering och inte heller den mest lättsamma och väldigt flyktiga popmusiken har en chans att skriva in sig i min historiebok.
   Sedan kommer den här kommande listan inte att bli någon sammanställning där de kommersiellt mest framgångsrika artisternas eller gruppernas singlar kommer att prioriteras. Min 60-talslista är i allra högsta grad en subjektiv bedömning där antalet hits för respektive artist eller grupp är oväsentligt. Däremot är den musikaliska betydelsen i min värld mycket viktigare.

I MITT UNGA DRYGT 10-ÅRIGA HJÄRTA TOG POPMUSIKEN ett enormt steg när 1962 blev 1963. Det räcker att läsa listan över 1962 års mest sålda singlar i England och notera namn som Frank Ifield, Chubby Checker, Cliff Richard, Pat Boone, Bobby Darin, Helen Shapiro och Brian Hyland och jag flyttas tillbaka till forntiden där mitt popintresse inte riktigt hade vaknat.
   1963 var något helt annat. Framförallt blev året det betydelsefulla genombrottet för många engelska artister/grupper. Plötsligt fanns framtiden framför mina ögon och i mina öron. Inte bara Beatles utan också Gerry & the Pacemakers, Billy J Kramer, Searchers, Rolling Stones och Brian Poole & the Tremeloes. Men också soloartister som Cilla Black, Stevie Wonder och Dusty Springfield. Jag ska inte redan nu avslöja vilka av de namnen som återfinns på min 60-talslista.
   Som en ivrig och entusiastisk radiolyssnare i de yngre tonåren matades jag under de följande viktiga åren också med en mängd mainstreampopartister som Lulu, Engelbert Humperdinck, Petula Clark, Sandie Shaw och till och med Tom Jones. Till den lite utslätade skaran räknar jag nog även Herman's Hermits, Tremeloes, Love Affair, Gary Puckett & the Union Gap, Freddie & the Dreamers, Bachelors och även bandet med det tungvrickande namnet Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich fast de hade en väldigt lång rad perfekta pophits.
   Några artister dök upp lite för sent på 60-talet för att kunna slåss med de riktigt stora fast de avslöjade otroliga kvalitéer. Exempelvis kvalitetsnamn som Amen Corner med Andy Fairweather Low, Julie Driscoll & Brian Auger och de fina Apple-artisterna John Lennon (Plastic Ono Band), Badfinger och Mary Hopkin. Men det blir kanske svårt att undvika Creedence...
   Ursprungslistan, på så kallade obligatoriska artister/grupper, innehöll 60-70 namn som jag efter svåra samvetskval fick ned antalet till 50. Konsekvens och rättvisa tror jag inte existerar på min 60-talslista. En grupp med en imponerande rad på sju oavbrutna hits (Dave Dee...) har jag ratat till förmån för en grupp som först 1969 dök upp på singellistorna men med en sådan exempellös tyngd och dignitet att de måste få vara med. Kvalitet slår vanligtvis kvantitet på den här listan.
   Nu återstår rangordningen, den helt omöjliga graderingen, där dagsform (hos mig, alltså...) nog får avgöra i flera fall. I den stora bilden ovan har jag sammanfogat elva singlar till en regnbågsfärgad fantasisingeletikett med artister/grupper som kommer att dyka upp på min 37-lista.
   One-hit-wonders-artister är alltså inte välkomna, den här gången, men jag kan avslutningsvis ändå inte låta bli att räkna upp, utan inbördes ordning, sju 60-talssinglar, av väldigt skiftande sound, med grupper och soloartister som både sporadiskt och tillfälligt gav ut framgångsrika och fantastiskt fina singlar:

MAURICE WILLIAMS: Stay
BARRY MANN: Who put the bomp
ARTHUR ALEXANDER: You better move on
THE KNICKERBOCKERS: Lies
THE MUSIC EXPLOSION: Little bit o' soul
RICHARD HARRIS: MacArthur Park
THUNDERCLAP NEWMAN: Something in the air

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.