Blogginlägg från 2007-01-22
Måndag, måndag
I fredags dog rösten i Mamas & Papas, Denny Doherty, och igår sjöng Mama Cass, som för övrigt dog redan 1974 vid 32 år års ålder, ”Make your own kind of music” i signaturen till tv-serien I en annan del av Köping.
Det kanske låter otroligt men innan jag i fredags började läsa Dohertys historia och karriär så var jag inte fullt medveten om att det var han, Mamas & Papas minst profilerade medlem, som var leadsångare på gruppens allra flesta hits.
Ändå har jag både soloskivan ”Watcha gonna do” (1971), där han på omslaget ligger skönt utsträckt i badkaret ute på den amerikanska prärien, och Mugwumps-skivan, utgiven 1967 fast inspelad redan 1964, i min vinylsamling.
The Mugwumps var en kvartett med Mama Cass, Denny Doherty, Jim Hendricks och Zal Yanovsky (senare medlem i Lovin’ Spoonful). Cass var då gift med Hendricks men umgicks mest med Doherty.
Det var Doherty som några år senare introducerade Cass i den grupp som skulle bli Mamas & Papas. En grupp där John Phillips skrev alla kända låtar, ”Monday, Monday”, ”California dreamin’”, ”Creeque Alley” och ”I saw her again” (tillsammans med Doherty), som alltså Denny Doherty sjöng..
När gruppen sprack 1968 blev Mama Cass den stora, i flera avseenden, soloartisten. ”Dream a little dream of me” (en låt som nyligen figurerat i tv-reklam-sammanhang) var startskottet som följdes av låtar som ”It’s geting better” och den aktuella ”Make your own kind music”.
Mama Cass dog tragiskt 1974 av hjärtattack i London där hon då genomförde en rad med framgångsrika London-konserter.
Cass, med efternamnet Elliot, dog förresten i samma säng som the Whos spektakuläre trumslagare Keith Moon dog i fyra år senare, berättar min vän Lars-Åke, som säkert vet både adress, våning och sängfabrikat. Han kommer förresten om två veckor med en bok med massor av anekdoter och intressanta adresser i London. Boken heter ”Roadrunner” med undertiteln ”Rockvandringar i 60-talets London”.
John Phillips dog 2001 vilket gör Michelle Phillips, länge gift med John, till enda kvarvarande Mamas & Papas-medlem i livet.
Hennes sångkarriär var högst sporadisk efter gruppens sammanbrott men hennes enda soloalbum sedan dess, ”Victim of romance” (1977), är en anmärkningsvärt stark skiva. Producerad och arrangerad av legendaren Jack Nitzsche och några oförglömliga låtar, bland annat titellåten, signerade Moon Martin.
/ Håkan
| << | Januari 2007 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
| 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
| 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
| 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
| 29 | 30 | 31 | ||||
Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...
Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...
Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...
Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...
Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...
Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....
Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: