Blogginlägg från 1980-03-17

Skön stämning på rockpub

LEE KOSMIN
Hope & Anchor, London 17 mars 1980

Lee Kosmin från norra London var en engelsk pubrockprofil som länge ansågs ha en lovande framtid i skivbranschen. Men det skulle aldrig bli så mycket mer än några singlar och till slut 1983 ett album, "Stop the clock", som inte drog till sig någon uppmärksamhet.
   1978 och 1979 släppte Lee tre singlar på Polydor och EMI. 1979 var han en av artisterna på Charlie Gilletts samlingsalbum "The honky tonk demos". Han fick sedan kontrakt med Parlophone och hade månaden innan Hope & Anchor-spelningensläppt singeln "You can do".

Följande rader publicerades i Nerikes Allehanda 1 april 1980.

London har 7000 pubar men bara sju rockpubar av vilka Hope & Anchor är den mest legendariska. Belägen vid Upper Street i Londons Islington-område har den ett fintrykte att stå för bra okända grupper till en billig penning (under tian).
   Där finns dessutom en beryktad jukebox med många små okända singlar. Och en helt otrolig inredning med väggarna tapetserade med tidningar. Där samlas traktens punks, musikintresserade och andra för en trevlig stund.
   Kvällen jag var där uppträdde Londons store rockpubhjälte Lee Kosmin. Nere i källaren och inne i ett hörn är den minimala scenen och närheten till publiken är uppenbar.
   Kosmin bjöd på en inspirerande konsert långt utöver förväntningarna.
Med ett komp som var jämförelsevis stor med en kvinnlig pianist och en ung saxofonist vräkte Lee ut alldeles förträfflig rockmusik i det lilla formatet. Mycket originalmaterial som under fem år refuserats av alla skivbolag tills alldeles nyligen då han fick göra en singel, "You can do" (Parlophone).
   Det är svettig rock som har blivit sofistikerad souldisco med drag av Van Morrison och det lilla roliga var slut. Men skivan spelas flitigt på engelsk radio så killen som prickade in stråkar och blås på skivan känner sig säkert nöjd.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.