Blogginlägg
Tre tips om gamla skivor, del 15
De här tre helgtipsen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda/Latte 28/3 2009 i en omredigerad form.
WEEPING WILLOWS: Broken promise land (Grand Recordings, 1996)
Stockholmsgruppen Willows kom för 13 år sedan och gav 60-talets praktfulla pop ett svenskt ansikte. Gruppen gjorde då en insmickrande men och trovärdig debut. Magnus Carlson sjöng med hela sitt brustna hjärta och bandet fyllde i de suveränt slagkraftiga melodierna med dramatisk elegans. Och när inte bandets dignitet räckte till kom en hel symfoniorkester och lyfte upp arrangemangen till nivån där Roy Orbison en gång var kung.
THE ROLLING STONES: Exile on Main Street (1972)
Det här klassiska dubbelalbumet är inte bara Stones bästa 70-talsskiva i kvantitet utan även kvalité. Inspelningarna må ha varit röriga, ojämna och splittrade men resultatet är fantastiskt. Keith Richards har beskrivit skivan som världens första grungeskiva men de 18 låtarna över fyra skivsidor visar upp en större variation än så.
Med hjälp av inspirerade blåsarrangemang och en tjejkör på tårna blir resultatet stundtals mer gospel än traditionell rock. Men skivan innehåller egentligen allt från typisk Stonesrock via bluesinfluerade låtar till rena countrysoundet på vissa spår. Det senare är resultatet av Richards kamratskap med Gram Parsons.
THE ROLLING STONES: Some girls (1978)
Efter några konventionella och inte speciellt inspirerade album blixtrade kvintetten till rejält i slutet på 70-talet. Fast de både sneglade mot disco, ”Miss you”, och inkluderade en Motown-cover, den mycket starka ”Just my imagination”, så var skivan i övrigt väldigt homogen med både attack och ett utpräglat gitarrsound i arrangemangen.
Titellåten, ”Before they make me run” (med Keith vid mikrofonen) och ”Beast of burden” hette topplåtarna på skivan.
/ Håkan
The Electric Light Orchestra
STIFF#2: The Pogues
<< | Mars 2009 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | ||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 |
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: