Blogginlägg

Malmöfestivalen 23 i ett kort sammandrag

BLAND DET CENTRALA MALMÖS ALLA VACKRA husfasader är nog den klassiska Victoriateatern den allra vassaste. Teatern fanns inte med som spelplats på årets Malmöfestival som jag följde under de tre första kvällarna i både extrem hetta och rätt så intensivt regn.
   Det numera ganska sönderbläddrade festivalprogrammet (se höger) har fått sig en omgång men jag hade inga ambitioner att vara överallt hela tiden för att uppleva mängder av konserter eller stressa runt för att se och höra så mycket det är möjligt.
   Det blev i vanlig ordning ett ganska begränsat urval av musikaliska upplevelser under mina tre dygn i trängsel, svett och scener på långt håll.

GRUS I DOJJAN SPELADE TILL SNAPS OCH KRÄFTOR

Foto: Carina ÖsterlingEtt nio man starkt Grus I Dojjan underhöll på Stortorget och hyllade sin gruppledare Krutte.

FÖR 35:E GÅNGEN INLEDDE Grus I Dojjan Malmöfestivalen men saknade grundaren och sångaren Christer ”Krutte” Hedberg för första gången. Han gick bort i höstas och den omedelbara reaktionen var att lägga ned bandet men så blev det inte. I fredags eftermiddag 17:30 stod ett förstärkt, jag räknade till nio personer, band och sjöng svenska traditionella sånger som ”Kalle på Spången”, ”Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar” och ”Jag har mitt eget blåbärsställe”. Mellan allsången bjöds också på korta kärnfulla snapsvisor medan tusentals människor i publiken drack sin medhavda öl med snaps. Det var hög nivå på känslorna och alla hade så roligt – att det borde vara förbjudet. Men inte i centrala Malmö.

YVETTE EKLUNDS KRAFTFULLA RHYTHM & BLUESINTRESSE


Yvette Eklund med band, klaviaturkillen Mats Bengtsson var i högform, slog det gnistor om i Bluestältet.

YVETTE EKLUND ÄR MALMÖS EGEN Janis Joplin med sin starka röst och explosiva framtoning. Med en fantastisk kraft i stämman gav hon sina bluessoulcountry-låtar en underbar behandling vars hårda känsliga arrangemang sedan levererades av fyra grymma killar i bandet. Gitarristen Mattias Malm spelade en mindre huvudroll men det var keyboardsspelande Mats Bengtsson som på piano och orgel gav soundet både personlighet och rutinerad självkänsla.

DAVID RITSCHARD FICK ÄNTLIGEN TILL DET

Foto: Carina ÖsterlingDavid Ritschard med några ur sitt kompband bjöd på en överrakande jämn och proffsig konsert.

NÄR DAVID RITSCHARD GÄSTADE Örebro tidigare i somras bjöd han på några starka låtar men mest på förvirring och ett splittrat framträdande, Till Malmö kom han som en sen ersättare i Malmöfestivalens program och steg upp på den stora scenen på Stortorget, eller egentligen släntrade han in med sin väska i handen, i en förvånansvärt sammanhållen och koncentrerad form. De mest countryfierade låtarna svängde och bandet gjorde som vanligt sitt allra bästa för att kompa den personlige stockholmaren som har en stor och hängiven publik även i Malmö.

WILMER X GAV I SEDVANLIG ORDNING ALLT TILL SIN HEMMAPUBLIK


Det osade hett om Wilmer X när de steg upp på Malmöfestivalens största scen i lördagskväll.

EFTER EN LITEN DAGSUTFLYKT till Köpenhamn, med både smörrebröd och snaps på programmet, kom vi tillbaka till Malmö ungefär samtidigt som regnet rullade in från Öresund. Men det hindrade inte Wilmer X, med Nisse Hellberg och Jalle Lorensson i spetsen, att explodera framför sin publik som lite överraskande inte var lika fulltalig som den där magiska kvällen på samma plats 2018. Den gången var det en unik nästan på gränsen till en udda händelse för bandet som hade tagit paus i över tio år. I år var det inte en lika stor sensation när bandet, som är mitt uppe i en sommarturné, sprang ut på scenen och inledde med ”För dum för pop”, ”Ah du, hur fan ser du ut?” och ”Jag flippar ut”. Resten var naturligtvis lika professionellt och slagkraftigt men den riktiga magin ville inte infinna sig. Kanske var det ett strilande regn som störde känslorna?

FÖR TIONDE ÅRET I RAD FRÄLSTE RICHARD LINDGREN PUBLIKEN


Richard Lindgren inledde sin konsert ensam på scen innan bandet kom in och gav Malmös singer/songwriter en rockig framtoning.

HALV SEX SÖNDAG KVÄLL i Bluestältet har varit Richard Lindgrens klockslag och spletplats i tio år, även 2023. Jag ska genast påpeka att om någon dag kommer det en mer fyllig och djupdykande redogörelse av Richards nästan två timmar långa konsert. Med en trogen publik framför sig, ett våldsamt skickligt kompband i ryggen och en fantastisk repertoar till hjälp är det inte många som slår Richard på hans hemmaplan. Där växer den Bob Dylan-dyrkande sångaren, låtskrivaren och entertainern till en stark profil som kan sjunga med pondus och underhålla en publik från början till slut. Men som sagt, jag återkommer med detaljer i ämnet.

RICHARD OCH PONTUS SNIBB SJÖNG DYLAN NÅGRA TIMMAR SENARE


Malmöprofilen Pontus Snibb, till vänster, och Richard Lindgren, till höger, sjöng ”Like a rolling stone” på rockklubben Medley.

EFTER SITT LÅNGA FRAMTRÄDANDE i Bluestältet gick Richard Lindgren till den närliggande rockklubben Medley och gästade Pontus Snibbs lågprofilerade konsert medan vi gick till Davidhallsgatans Akropolis-restaurang och åt. Ett lockande meddelande dök upp i telefonen som fick oss att efter middagen röra oss tillbaka till Malmös centrala delar och en konsert på Medley som höll på att avslutas i en vild version av ”Like a rolling stone”. En svettig och härligt glad avslutning på en söndagskväll och årets upplevelse av Malmöfestivalen.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.