Blogginlägg

Tung lirare som spelar solo utan blixt och dunder

Bilder: Anders Erkman
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/8 1983.

THE PHILIP LYNOTT BAND
Folkets Park, Karlskoga 3 augusti 1983

Phil Lynott: bas och sång
John Sykes: gitarr
Mark Stanway: keyboards
Brian Downey: trummor

Inga rökkaskader och inga magnesiumblixtar inleder Phil Lynotts konserter och redan där markerar han sitt stora steg mot en ambitiös solokarriär.
   Karlskoga Folkets Park var på onsdagskvällen välfylld med förväntansfulla Thin Lizzy-fans som uppenbart trivdes och säkert fick sina önskningar infriade mot slutet av konserten. Då först släpptes de kända Lizzy-låtarna ”Baby drives me crazy” (med obligatorisk allsång), ”The boys are back in town”, ”Still in love with you” och "Dancing in the moonlight".
   I övrigt dominerade naturligtvis låtarna från Lynotts båda soloskivor, bland annat ”Yellow pearl”, ”Old town” och ”Solo in Soho”, i både tyngre och våldsammare versioner. Helt i den unga publikens uppenbara smak.
   Den nye gitarristen John Sykes har blivit den stora publikfavoriten. Han var inte bara ofantligt långhårig utan också flyhänt gitarrist. Stundtals var hårdrocksschablonerna märkbart påtagliga, som om han fortfarande spelade i Tygers Of Pan Tang, men i ”Parisienne walkways” (som Lynott skrev till ett Gary Moore-album, var det inte bara den kylslagna augustikvällen som gav kallar kårar längs ryggraden. Fast jag för länge sedan slutat imponerats av duktiga gitarrister.
   Det var också i de lugnare balladerna som Lynotts fantastiska röst bäst kom till sin rätt. Till mycket fint och avvägt syntarrangemang som spelades av Mark Stanway, som annars spelar i Magnum meddelas det från välunderrättat håll.
   Phil Lynott får säkert svårt att skaka av sig rollen som ledare för Thin Lizzy i en framtida eventuell solokarriär. Applåderna för de gamla låtarna kommer nog alltid att vara större och kraftigare.

Trolig setlist:
01 - Yellow Pearl
02 - Old Town
03 - Sarah
04 - A Night In The Life Of A Blues Singer
05 - Look In These Eyes
06 - Parisienne Walkways
07 - Solo In Soho
08 - King's Call
09 - Cold Sweat
10 - Baby Drives Me Crazy
11 - The Boys Are Back In Town
12 - Still In Love With You
13 - Dear Miss Lonely Hearts
14 - Dancing In The Moonlight

/ Håkan

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.