Blogginlägg från 2026-05-31

”Framtiden som aldrig blev av”

JOAKIM BERG
Framtiden som aldrig blev av
(Cannoli/Universal)

JOAKIM BERGS FÖRSTA SOLOALBUM VAR i mina öron och ögon en musikalisk succé (etta på min årsbästalista 2022) och nu är det dags att presentera uppföljaren, kapitel två i förre Kent-sångarens/låtskrivarens solokarriär. Förväntningarna är på en sjukligt hög nivå och förhoppningarna är skyhöga hos mig. Det är inte så nyttigt när man ska bedöma skivor så sakligt och välinformerat som helst. Men jag gör ett tappert försök.
   För det första tycker jag inte Jocke Bergs andra album är lika omedelbart imponerande som första skivan, här är melodierna inte lika klockrena och inledningsvis hör jag inte den där underliggande personliga kvalitén som brukar vara Joakims signum och skiljer honom från alla andra svenska låtskrivare.
   Men jag lyssnar en gång till och sedan ytterligare en gång och då framträder faktiskt små geniala detaljer som gör att varje gång Joakim Berg sätter sitt namn under en skiva, kan vara både som producent, låtskrivare och/eller sångare, visar sig en otrolig personlighet i både textrader, sättet att sjunga och hela soundet. Fast det tar något längre tid den här gången att upptäcka det.
   När jag vid tredje eller fjärde lyssningen, tålamodet är gränslöst, prickar av höjdpunkterna blir de många, nästan hela albumet, men förstår när jag kommer till den fantastiska finallåten ”Fåglarna” att jag på vägen har varit lite snäll. Och att albumet som helhet inte når upp till förra skivan.
   Joakim har som vanligt jobbat hårt i studion och både arrangemang och produktion är resultatet av maskinella hjälpmedel och det kan störa mig som allra mest vill lyssna på akustiska instrument, mänskligt spelade trummor och överlag lyssna på en organisk ljudbild. När jag sedan med kritiska öron lyssnar igen på låt efter låt visar det sig att nästan alla tio låtarna inleds med en akustisk gitarr innan arrangemangen svingar sig ut i mer eller mindre pompösa former.
   Jag har förstått, och vet ju hur soundet på Kents senare album utvecklade sig, och jag vill nog jämföra ”Framtiden...” mer med Kents skivor och mindre med Joakim Bergs solokarriär fast det sedvanligt handlar om fullständigt personlig musik.
   Kanske var det för mig en svårighet att samtidigt som jag lyssnade på ”Framtiden....” ville jag lika mycket lyssna på Paul McCartneys nya album, en skiva som tillhör en väsensskild genre, och i den processen hamnade Joakim Berg-skivan lite i skymundan.
   Nya albumet innehåller som sagt en jämn och bred skara låtar som inte slår mig med häpnad på samma sätt som 2023-skivan. De tre redan släppta låtarna ”Du är vid liv”, ”Över” och ”Blindgångare” har ju ett försprång till mitt hjärta men där finns också rättvis plats för ”Land”, ”Den sjunde vågen” och ”När vägen var grön”. Normallånga låtar med stundtals starka refränger som leder fram till finalen, den 5:45 långa, episka och tunga ”Fåglarna” som på något sätt fastställer hela albumets kvalité.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.