Blogginlägg

En varierad och mäktig Bob Dylan-hyllning

Foto: Carina ÖsterlingHela gänget musiker, plus Mathias Lilja längst fram, som hyllade Bob Dylan på Makeriet med initiativtagaren Olle Unenge längst till höger.


Konsertarrangören och sångaren Olle Unenge inledde hyllningskonserten till Bob Dylan.


Mathias Lilja med den skicklige Clas Olofsson vid sin sida.


Tommy Bagari och ”Like a rolling stone” med gitarrsolo av Clas Olofsson.

Foto: Carina ÖsterlingRichard Lindgren, kvällens Richard Manuel, bakom pianot.


Frida Unenge med Richard och en helt orepeterad men mycket fin ”Make you feel my love”.


Frida och Olle i en känslosam ”Farväl vackra Sara”.


Olle med ”Love minus zero/No limit” med ännu en gång ett framträdande gitarrsolo av Clas Olofsson.


Hela gänget, Tommy, Mathias, Olle och Frida, i allsång på ”I shall be released”.


Extralåten ”Tomorrow is a long time” med Richard och Olle satte punkt på konsertkvällen efter nästan två timmars underhållning.

”BOB DYLAN 85 – En hyllning till en Poet & Rockikon”
OLLE UNENGE
MATHIAS LILJA
TOMMY BAGARI
RICHARD LINDGREN
FRIDA UNENGE
Makeriet, Örebro 21 maj 2026
Konsertlängd: 19:26-21:14 (108 min)
Min plats: Stående till höger ca 5 m från scenen.

ARTISTER OCH MUSIKER FRÅN NÄR (Örebro) och fjärran (Malmö) hade på torsdagskvällen samlats för att, under initiativtagare Olle Unenges ledning fira Bob Dylans 85-åriga födelsedag som inträffar på söndag.
   Ett från början ganska anspråkslöst projekt har över tid växt till ett innehållsmässigt varierat koncept som fick sin slutgiltiga utformning på Makeriets scen på torsdagskvällen. Både till medverkande artister och den stora breda repertoaren med kända och mindre kända Dylan-låtar blev det en underhållande afton.
   Det blev kort sagt en imponerande mäktig hyllning av den låtskrivande Nobelpristagaren, en föreställning med ett femtontal låtar som bjöd på många musikaliska höjdpunkter fast vi saknade den för kvällen sjuke Nikola.
   Den här Dylan-baserade föreställningen hade som sagt en härlig variation där låtar framfördes både solo och tillsammans med ett kompband som för kvällen var Johnny Carlsson, bas, och Mathias Alf, trummor, och den alltid lika skicklige Clas Olofsson på gitarr,
   Konserten innehöll en brokig samling Dylan-låtar där de mest kända låtarna naturligtvis gick hem hos den breda publiken men för mig personligen var det kvällens ynnest att få uppleva de mer udda låtvalen.
   Från Skåne kom Richard Lindgren och förgyllde föreställningen bakom det upright-piano som hade plockats fram ur restaurangens gömmor. Han har besökt Örebro flitigt under de senaste 15 åren och är en kär vän med Dylan-repertoaren och gjorde något av comeback på scen nu . Han har i konsertkretsar hållit en låg profil under en längre tid men har långsamt men säkert hittat tillbaka till konsertmiljön och visade på torsdagskvällen med skärpa att han trivs framför en levande publik.
   Richard kan sin Dylan utantill och bakom pianot bjöd han på många höjdpunkter, bland annat ”Blind Willie McTell”, och då var det var det närmast en perfekt konsertartist som tog sig ton. Som vanligt var det ingen överraskning, och egentligen ganska motiverat, att han fick uppdraget att tillsammans med Olle Unenge framföra ”Tomorrow is a long time” som funnits på hans repertoar i många år.
   Richard bjöd vid pianot också på några annorlunda arrangemang när han framförde "I want you" och "It's all over now, baby blue".
   Det fanns givetvis personliga favoriter även bland Dylans allmänt kända låtmaterial. På torsdagskvällen kunde jag glädjas åt fantastiskt fina tolkningar av ”You ain't going nowhere” (Mathias Lilja), ”Like a rolling stone” (Tommy Bagari) och ”Just like Tom Thumb's blues” (Richard Lindgren).
   Sedan var det självklart oerhört vackert att höra Frida Unenges för kvällen sällsynt kvinnliga stämma tolka Dylan. Kanske var skönheten allra mest tydlig i en av Dylans allra vackraste pianoballader, ”Make you feel my love”, med spontant piano och duettsång från Richard. Men duetterna med pappa Olle var också framträdande hållpunkter den här vackra kvällen.
   Kvällens konsertarrangör Olle hade också några egna Dylan-tolkningar i strålkastarljuset. Hans sedvanliga ”Song to Woody”, Dylans tidiga hyllning till Woody Guthrie, på egen hand fici nleda konsertkvällen. Och den emotionellt laddade ”Farväl vackra Sara” som duett med dottern plus två låtar med bandet.
   Jämfört med Olles ödmjuka tolkningar bjöds det också på mer kraftfylld energi från Mathias Lilja och Tommy Bagari vid mikrofonen.
   Att på en sådan här vältajmad konsert tillfredsställa alla i publiken hela tiden är naturligtvis omöjligt men jag stod ändå stundtals och lite orättvist saknade många låtar. Mina personliga favoriter från ”Blood on the tracks” kunde ha gjort konsertkvällen än mer magisk men jag vet inte vad som kunde ha strukits från en annars perfekt konsertupplevelse den här kvällen.
   En kväll som ganska förutsägbart avslutades med allsång och ”I shall be released” med samtliga artister och musiker på scen. Som sedan följdes av den ovan omnämnda spontana extralåten ”Tomorrow is a long time”.

Med hjälp av en liten tjuvtitt i kvällens körschema kom jag fram till följande repertoar under kvällen:

Song to Woody (Olle)
Tonight I'll be staying here with you (Mathias)
Don't think twice, it's all right (Mathias)
You ain't going nowhere (Mathias)
Mr tambourine man (Tommy)
Just like a woman (Tommy)
Like a rolling stone (Tommy)
I want you (Richard)
Just like Tom Thumb's blues (Richard)
Blind Willie McTell (Richard)
It's all over now, baby blue (Richard)
Make you feel my love (Frida)
Farväl vackra Sara (Olle/Frida)
Love minus zero/No limit (Olle)
As I went out one morning (Olle)
The times they are a-changing (Olle/Frida)
I shall be released (Alla)

Extralåt
Tomorrow is a long time (Richard/Olle)

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.