Blogginlägg från 2026-03-03

Februari 2026 på Håkans Pop

Håkans Pop tog adjö av Neil Sedaka som avled i fredags.

FEBRUARI 2026 PÅ HÅKANS POP vandrade fram i stilla lunk utan några stora överraskningar. Månadens fyra veckor var fylld av de fasta kategorierna listan med 50 år gamla album, händelserika datum i pop- och rochistorien och sedan ett antal coveralbum. Plus nyheten om en nyss avliden popartist.
   Den rangordnade listan på mina 50 år gamla favoritalbum nådde under februari placeringarna #15-#18 utgivna av artisterna Linda Ronstadt, Jackson Browne, Electric Light Orchestra och Dan Fogelberg.
   De historiska datumen jag hänvisade till under månaden var 4 februari, 11 februari, 18 februari och 25 februari.
   Och coveralbumen jag hittade under februari var gjorda av Dylan LeBlanc, The Lemonheads, Chrissie Hynde och Helikoptern.
   I lördags tog jag adjö av sångaren och låtskrivaren Neil Sedaka som avled i fredags.

INTE HELLER UNDER FEBRUARI lyckades jag bland månadens nya album hitta något album som månadens bästa nya skiva men Ebba Forsbergs nya var väldigt nära den utmärkelsen. Flera utmärkta album har jag ändå lyssnat på den här månaden, se nedan. Och några nya singlar med Joakim Berg, Joel Alme, Jesper Lindell och några andra lovar dock gott inför framtiden.
   När den amerikanske San Bernadino-födde sångaren JAY BUCHANAN öppnar munnen på första låten på albumet ”Weapons of beauty” är det med en stark gospel-kryddad röst till lågmält komp. Då växer förhoppningarna på ett förstklassigt album men i fortsättningen tar rösten över arrangemangen och blir mer irriterande än underhållande, wejlandet överskuggar personligheten. Dock räddar några höjdpunkter som ”Tumbleweeds” och ”Shower of roses” helheten.
   BUZZCOCKS var med sin energiska poppunk en del av den energiska engelska rockvågen under det senare 70-talet utan att tillhöra den översta toppen. Gjorde comeback på 90-talet men utan min vetskap och när jag hör bandets nya album ”Attitude adjustment”, nu utan sångaren Pete Shelley (dog i hjärttack 2018), blir jag förvånat imponerad. Gitarristen Steve Diggle har tagit över mikrofonen och låtmässigt har albumet genomgående starkt originalmaterial. Energin finns i det gitarrdrivna soundet när bandet fortfarande balanserar mellan pop och rock.
   Jag minns BOB LIND för endast en låt, ”Elusive butterfly” en typisk one hit wonder 1966, och för drygt 20 år sedan gjorde han comeback utan att väcka större uppmärksamhet. Men som 83-äring(!) slår han nu till med ett förvånansvärt personligt album, ”It oughta be easy”, där det stabila låtskrivandet överraskar. Rösten påminner om Al Stewart men Lind gör mogen amerikansk pop, absolut inget revolutionerande men ändå lyssningsvärt och som allra bäst i den pigga öppningslåten ”Wearing you”.
   Har i några år haft lite svårt för gruppen DINA ÖGON, ekar ofta musikermusik i mina öron, men jag gav nya albumet ”Människobarn” en rejäl chans. Det softa keyboards-baserade soundet kräver sin tid och då upptäcker jag ett flertal starka låtar, ”Där huden är tunnast” (med ”You can't hurry love”-basintrot), ”Varandra” och ”Hélene”, i all sin snälla karaktär.
   Skånska TRUE LIES har med sina två senaste album hamnat på mina årsbästalistor, 2019 och 2022, så förväntningarna var höga inför nya albumet ”1st impression #2”. Här har bandet anpassat sitt annars väldigt livebaserade sound till inspelningsstudion och resultatet är både poppigare och lite snällare medan låtmaterialet, gitarristerna Anders Ragnarsson och Lars Paulström har skrivit varannan låt på skivan tillsammans med sångaren Per Olin, är så genomgående starkt att jag den här gången tror på ett kommersiellt genombrott. Bland rader av underbara intron trängs enormt många melodiska höjdpunkter.
   Ett annat engelskt band, jämför med Buzzcocks (se ovan), som härjade på det sena 70-talet var THE DAMNED som också är aktuellt med ett nytt album, ”Not like everybody else”, som enbart innehåller covers från främst 60-talet. Med tre originalmedlemmar har bandet gjort en hyllningsskiva till ursprungsgitarristen Brian James. Jag tycker resultatet är häpnadsväckande fräscht med tanke på att det är runt 70 år gamla profiler som försöker skaka liv i nästan 60 år gamla låtar.
   På sitt nya album ”Amen, Amen, Amen” tar EBBA FORSBERG upp den gamla tråden med Leonard Cohen-låtar på svenska, ännu en gång översatta av Mikael Wiehe, och resultatet är ännu en gång innerligt vackert och passionerat. Producenten och trummisen Andreas Dahlbäck har samlat rätt musiker i studion och Johan Lindström bakom mixerbordet. Enormt fina förutsättningar till en inspelning där Ebba sjunger Wiehes fantastiskt fina tolkningar från hjärtat. Oerhört finstämt som i mitt profana medvetande låter som vackra psalmer.
   Jag kan inte sluta lyssna på ”I mitt drömda liv”, ”Kom stilla hjärtats oro” och ”Visa mig vart”.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.