Blogginlägg

Best of 1975/1976: #19 "För kung och fosterland"

BJÖRN AFZELIUS: "För kung och fosterland" (Nacksving)
Release: December 1976

NÄR JAG FÖR TVÅ ÅR SEDAN UPPMÄRKSAMMADE mina 50 år gamla albumfavoriter från 1973 och 1974 placerade jag Björn Afzelius första soloskiva, ”Vem är det som är är rädd?”, på en framträdande tiondeplats på min rangordnade lista. Och nu hamnar ”Affes” andra skiva under eget namn i fokus. ”För kung och fosterland” får nog betraktas som den avgörande starten på hans solokarriär ty vid den här tidpunkten fanns inte Hoola Bandoola Band längre, gruppen hade officiellt splittrats våren 1976.
   Sin första soloskiva gjorde Afzelius när Hoola Bandoola tog en paus 1974. I samband med release turnerade han med Thomas Wiehes band Första Förband som kompband, ganska naturligt då tre musiker från det bandet hade kompat honom på skivan. Ytterligare en Första Förband-musiker skulle tillkomma på Afzelius andra soloskiva, Jan Erik ”Fjellis” Fjellström, En viktig roll då soundet och arrangemangen den här gången hade förändrats från huvudsakligen melodiskt lågmälda trubadurinriktade sånger i Bob Dylans akustiska fotspår till något mycket elektriskt och rockigt.
   Med sig, förutom ”Fjellis”, har Afzelius den här gången en samling Hoola Bandoola-musiker, basisten Arne Franck, trummisen Per-Ove Kellgren och pianisten Povel Randén, plus ännu en elektrisk gitarrist, Bengt ”Mulle” Holmqvist. ”Mulle” hade 60-talsrötter i Malmö-banden The Bootjacks och The Troublemakers och spelade i mitten på 70-talet i proggbandet Storm men har under senare decennier koncentrerat sig på jazz.
   ”För kung och fosterland” är inspelad under två veckor 3-17 oktober 1976 på Hoola Bandoola-musikern Håkan Skyttes gård i Månstorp på den skånska slätten. Och utgiven på det då tämligen nystartade Göteborgsbaserade skivbolaget Nacksving dit Afzelius hade flyttat från Malmö. I samband med release, december 1976, turnerade Afzelius tillsammans med två Nacksving-relaterade namn, gruppen Text & Musik och Lars Aldman. Turnépaketet passerade samma månad Örebro,min liverecension.
   De båda välarrangerade elgitarrerna, fördelade på olika kanaler (vänster, Fjellis/höger, Mulle), spelar stora arrangemangsmässiga roller i Björn Afzelius nya tuffare sound och på något sätt känns albumet som en naturlig fortsättning på Hoola Bandoolas kvalitetssäkra karriär. Och mitt i den svenska proggens högtid var det populärt med vänsterorienterade kritiska texter. ”Ulf Brännare”, ”Doktor Hjälplös”, ”Strejkmöte!” och titellåten är några exempel på albumet, alla med tuffa aggressiva gitarrer i kompet.
   Rocktempot dominerar på albumet men ett par ballader, ”Så vill jag bli” och ”Fröken Julie” bjuder på värdefull variation. På den sistnämnda låten hör vi en överraskande stråkmaskin spelad av teknikern Johannes Leyman. Och efter titellåten, med vilt duellerande elgitarrer, följer ett häftigt åskoväder och en kort (1:45) instrumental soft snutt, ”Rue Saint Denis”
   ”For kung och fosterland” blev Björn Afzeilus stora genombrott som soloartist och gitarrduon ”Fjellis” (som lite slarvigt får heta ”Fjällis” på skivomslaget) och ”Mulle” fortsätter samarbetet på Afzelius nästa album, ”Johnny Boy” (1978). ”Fjellis” fanns sedan vid Afzelius sida in på 80-talet innan han började spela med Mikael Wiehe i flera år.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.