Blogginlägg

Best of 1975/1976: #20 "The Beau Brummels"

THE BEAU BRUMMELS: "The Beau Brummels" (Warner Brothers)
Release: April 1975

DET ÄR NÅGOT MAGNETISKT SOM HAR GJORT att jag dragits till den här skivan i många år utan att närmare lyssna på den. Och kanske betyder det något att skivan fortfarande, efter drygt 50 år, har kvar den tunna cellofanen som ofta fanns runt USA-pressade skivomslag, Men nu avlägsnade jag plasten innan jag fotograferade albumet.
   Jag letar i mitt minne vad som fick mig att köpa den här skivan våren 1975. Mitt allmänna countryrockintresse i mitten på 70-talet kan vara den största förklaringen. Eller var det producentnamnet (Lenny Waronker) som lyste starkt på baksidan av skivomslaget? Han låg ju bakom skivor med Randy Newman, Ry Cooder och Doobie Brothers debut... Var kanske förklaringen ännu simplare och direkt slumpmässig: Det snyggt grafiskt designade skivomslaget med den synnerligen läckra och eleganta grupplogotypen stack kanske ut i skivbutikens nyhetsfack våren 1975. Återföreningstrenden just då kan också var en anledning. Byrds hade ju lyckats utmärkt bara några år innan.
   Det då tio år gamla men stiliga gruppnamnet hade kanske också satt sina spår i mitt minne från när hits som "Laugh, laugh" och "Just a little" härjade på USA-listan 1965. Däremot var gruppens framgångar snart övergående och när Beau Brummels under 1967 och 1968 blev en typisk albumgrupp var jag inte närvarande. Dessvärre, kan jag tillägga idag, ty gruppens "Bradley's barn" (1968) är i mina öron idag en perfekt countryrockskiva med ett sound som även genomsyrade comebacken 1975.
   "The Beau Brummels" har huvudsakligen ett akustiskt sound med ibland countryinfluenser, sångaren Sal Valentinos röst med sin breda amerikanska accent tillhör faktiskt kategorin klassiskt personliga popröster och bandets Ron Elliott var en låtskrivare av rang från början till slut.
   Inför återföreningen 1974 samlades faktiskt hela originalbandet, förutom Valentino och gitarristen Elliott också trummisen John Petersen, basisten Declan Mulligan och gitarristen Ron Meagher, som spelade in det här albumet. Men Meagher hoppade av innan skivan gavs ut och finns inte med på gruppbilden på skivomslagets baksida. Där låttitlarna för övrigt är tryckta i helt fel ordning... Men det gör inte så mycket för skivan är av jämn och mogen kvalité. Och nyinspelningen av gruppens 1965-singel "You tell me why" är en formidabel öppningslåt och sätter därefter prägel på hela albumet.
   Countryrockiga "Gate of hearts" med ett läckert elgitarrsolo, "Goldrush" med ett snyggt akustiskt gitarr-intro, Neil Young-doftande "The lonely side" och singer/songwriter-liknande "Today by day" heter övriga toppar på skivan.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.