Blogginlägg från 2025-12-29

Tio i topp album 2025 + 9

JAG SÄTTER MIG NED SOM VANLIGT I DECEMBER och ska traditionsenligt försöka producera en årsbästalista för album 2025. ”Försöka” blev ett viktigt ledord i det projektet ty årets skivutgivning har som vanligt varit intensiv men den har också omfattat en (rekord)mängd bra skivor som alla är värda en plats på min årsbästalista 2025. Därför har skivor hamnat både på den traditionella Topp 10-listan och även utanför, men värda ett omnämnande.
   I stundens hetta känns samtliga 19 omnämnda album lika viktiga i en sammanfattning av skivåret 2025. Ofta har min årsbästalista genom åren haft ganska på förhand givna första/andra-val på listan, album som jag överlägset har rangordnat som bättre än de andra bra skivorna. Som förra årets ”The other side” med T Bone Burnett eller ”Jag försöker glömma” med Joakim Berg (2022) eller ”Raise the roof” med Robert Plant/Alison Krauss (2021) eller ”Hate for sale” med Pretenders (2020).
   Sällan har en årsbästalista både musikaliskt och kvalitetsmässigt varit så jämn och för övrigt fylld av så mycket olika musik, olika sound och helt olika typer av artistkategorier. I år har det inte funnits de där självklara topparna som i vanliga fall ”skiljer agnarna från vetet”.
   På årets upplaga av årsbästalistan trängs debutartister, Clover County, med rutinerade namn som Robert Plant och Ringo Starr. Här trängs också nya konstellationer som Mike Reid/Joe Henry med comebackartisten Wreckless Eric och det går knappast att musikaliskt jämföra amerikanska Alan Sparhawk with Trampled By Turtles med svenskan Anna Ternheim. Det går heller inte att jämföra Mike Farris souldränkta rockmusik och Ringo Starrs countryfierade album med Gary Louris popmästerverk.
   Kort sagt har årets upplaga av årsbästalistan en fantastisk musikalisk bredd som bjuder både på underhållning och känsla. Och jag skänker också en tanke till albumen som hamnat precis utanför Topp 10-listan.
   Willie Nelsons tolkningar av Rodney Crowells låtar, H. Selfs avskalade country, Sofia Karlssons förtjusande starka melodier, The Mayflies USA:s intressanta powerpop, Hurulas effektivt kommersiella låtar, Ron Sexsmiths mix av lugna och rockiga låtar, Kathleen Edwards personliga röst och låtskrivande, Jakob Hellmans upprepning av kreativ kvalité och The Autumn Defenses vackra pop.

NÅVÄL, NU ÄR DEN SLUTLIGA ÅRSBÄSTALISTAN spikad i mitt huvud. Missa inte de nio nästan lika bra albumen utanför Topp 10-listan:





De sex bästa albumen på min årsbästalista 2025.

1. MIKE REID/JOE HENRY: Life and time
Duettskivan ”Life and time” är årets största överraskning på skiva. Förre amerikanske fotbollsspelaren Reid har slagit sig ihop med den etablerade skivproducenten Henry och resultatet är verkligen trollbindande. Lågmält och musikaliskt lite lojt men i de vemodiga tonerna och melodierna, skrivna av paret tillsammans, finns det massor av personlighet som inte går att missa.

2. MIKE FARRIS: The sound of Muscle Shoals
Albumtiteln skvallrar om vad det handlar om men det är inte bara det klassiska Muscle Shoals-soundet som imponerar på skivan med den för mig fram till i år okände sångaren Mike Farris. Hans svarta röst, hans egna låtar, produktion och arrangemang är en gigantisk positiv överraskning. Farris starka röst, ibland förstärkt med en tjejkör, firar tveklösa triumfer på skivan.

3. ALAN SPARHAWK with TRAMPLED TURTLES: Alan Sparhawk with Trampled By Turtles
Jag blir lika lycklig varje gång jag upptäcker en för mig helt obekant artist som Alan Sparhawk som i år gjorde ett album så bra att jag kände mig tvingad att rangordna skivan som årets tredje bästa album. Bekant eller inte spelar ju ingen som helst roll när Sparhawk har producerat ett så fantastiskt välljudande och detaljerat spännande album med banjo, mandolin, cello och fiol i centrum.

4. WEEPING WILLOWS: Goodwill
Efter en 30 år lång karriär är jag helt övertygad om att Weeping Willows har gjort sitt allra bästa album, till och med bättre än deras fantastiska debut ”Broken promise land”. Med Johan Lindström som producent har de ärrade gubbarna i WW överträffat sig själva. Välljudande och melodiöst underbara knyter de ihop detaljerna till en fantastisk helhet.

5. ROBERT PLANT: Saving grace
Förre Led Zeppelin-sångaren Robert Plant har gjort skivan med det engelska mindre kända folkmusikbaserade bandet Saving Grace. Här handlar det om udda covers, ibland bluesrelaterat material eller helt enkelt gammal traditionell musik som blir uppdaterat till spännande folkmusik. Bandet är en oslipad diamant där övriga manliga medlemmar tar mikrofonen med jämna mellanrum och resultatet är homogent med en genomgående hög kvalité.

6. ANNA TERNHEIM: Psalmer från sjunde himlen
Anna gör sin riktiga debut på svenska, Det här är nyskrivet låtmaterial, där Kent-profilerna Joakim Berg och Martin Sköld ska ha sin rättmätiga cred, som musikaliskt visar upp en modernare men inte alls revolutionerande ljudbild. Allt är så fantastiskt genomtänkt och genuint konstruerat att resultatet är svensk modern pop på absolut högsta kvalitativa nivå.

7. WRECKLESS ERIC: England screaming
Wreckless Eric är tillbaka på allvar med ett album som faktiskt tangerar det bästa och mest personliga han gjorde på 70-talet. Han har samlat ihop en mängd av sina låtar från 1985, då utgivna på albumet ”A roomful of monkeys” under gruppnamnet Captains Of Industry som ljudmässigt mixat var en ren och skär katastrof, och har spelat in nio låtar på nytt. Det är så fräscht, energiskt fulladdat och en sensationell pånyttfödelse.

8. RINGO STARR: Look up
Skivåret 2025 kunde knappt ha inletts lika färgstarkt. Bara en vecka in i januari släpptes Ringo Starrs album. Det borde ju inte ge några rubriker men nu har han med hjälp av producenten och låtskrivaren T Bone Burnett gjort ett album av mycket god kvalité. 84-årige Ringos i vanliga fall ganska kassa röstresurser får här en renässans, ofta tillsammans med yngre amerikanska förmågor.

9. CLOVER COUNTY: Finer things
En debuterande sångerska från Athens, Georgia har gjort ett album med musik som kan beskrivas som en mix av folk, americana och alt.rock, Ibland låter det som live i studion, man hör avlägsna kommentarer, och närvarokänslan är påtaglig på de akustiska gitarrerna där fiol, piano, steelguitar och banjo sedan breddar de redan lågmälda arrangemangen. .

10. GARY LOURIS: Dark country
Här når förre Jayhawks-ledaren Louris all-time-high som soloartist. Strunta i albumtiteln, det här är musikaliskt inte mörk country, och jag vill placera skivan i närheten av Jayhawks bästa stunder. Albumet är till stora delar genial och personlig popmusik. Ofta pendlar det så vackert mellan Beatles-influerade harmonier och gamla Jayhawks-höjdpunkter.

DE NIO ALBUMEN UTANFÖR TIO I TOPP 2025 rangordnas inte utan presenteras här i kronologisk ordning efter utgivningsdatum:

H. SELF: Efterskalv
SOFIA KARLSSON: En sång till Selma
WILLIE NELSON: Oh what a beautiful world
THE MAYFLIES USA: Kickless kids
HURULA: Existens
KATHLEEN EDWARDS: Billionaire
RON SEXSMITH: Hangover terrace
JAKOB HELLMAN: Slutet gott
THE AUTUMN DEFENSE: Here and nowhere

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.