Blogginlägg från 2025-12-24

Håkans Pop önskar God Jul!

DARLENE LOVE SJUNGER "CHRISTMAS (BABY PLEASE COME HOME)"

/ Håkan

”This is all the snow you get, vol 4”

This is all the snow you get, vol 4” (Ella Ruth Institutet, 2025)

DET LILLA SVENSKA SPÄNNANDE OCH NYDANANDE skivbolaget Ella Ruth Institutet, som är hemvist för både nykomlingar och rutinerade artister, lutar sig aldrig tillbaka och är nöjda med skivutgivningen. Det finns en flödande energi i bolaget som ständigt vill upptäcka nya namn vid sidan av sina redan etablerade ”stjärnor” som Eric Palmqwist (och sidoprojektet EP's Trailer Park), Toni Holgersson och H. Self.
   Bolaget släpper regelbundet både singlar och album med mindre kända namn men under de senaste åren har de lagom till jul också släppt samlingsprojektet ”This is all the snow you get” med huvudsakligen debutanter inom en mängd olika genreområden. En häpnadsväckande musikalisk bredd där det finns artister och grupper med kommersiell potential som samtidigt ekar av härlig personlighet och underbar kreativitet.
   Första volymen i den här julserien (2023) var ett dubbelalbum med hela 24 artister och låtar. Kanske inte innehöll några uppenbara hits men kreativiteten, när artisterna skrev sina nya julskimrande låtar, var bedårande.
   Uppföljaren förra året, som fick titeln ”Vol. 3”, hade ett lite mindre format (16 låtar) men hade några fler kända namn som bidrog, Palmqwist, Bro Mesa och Andi Almqvist. Men inte mindre intressant.
   Till denna jul släpptes alltså ”Vol. 4” i serien och mina nyfikna öron blev ännu en gång nöjda. Artistskaran på skivbolaget utökas målmedvetet varje år och på varje nytt skivprojekt. Och den här gången är innehållet, med undantag för Toni Holgersson och förre Rootsy-artisten Björn Peter Thisell, nästan fritt från rutinerad stjärnglans.
   Den musikaliska spännvidden är lika bedårande som vanligt, från maskinella syntklanger via tyngre Thåström-baserad rock till vemodiga countryinfluenser. Låt vara stundtals lite tålamodskrävande men också väldigt spännande.
   Inledningen på skivan är anmärkningsvärt stark där de tre första låtarna förmodligen är skivans allra bästa ögonblick.
   Öppningen på ”Köpmännens fest”, med bandet Det Blev Handgemäng, är nästan chockartad när kontrabasisten Elin Engbergs påträngande röst inleder duetten och det fortsätter med både ironiska textrader (”och skinkan grymtar besviket på vårt bord”...) och lågt stämda countryfierade gitarrer. Lyssna mer på bandets album ”Kalla högervindar” (2024) och ni upptäcker med säkerhet ett nytt favoritband i countryträsk-området.
   Med både akustisk gitarr, munspel och sedan orgel är det ett singer/songwriter-baserat stuk på Local Terrains ”Come Christmas” med ett oerhört fint trumpetsolo mot slutet som krydda.
   Mads Husviks ”The wind it is cold” doftar Pogues. Inte bara jultemat utan också i både text och vemod. Mads har, liksom många andra bidragande artister på skivan, själv producerat inspelningen.
   Efter den fabulösa inledningen på skivan blir fortsättningen mer mänsklig och gränslöst varierad. Desert Folks instrumentala ”The lost caravan” ekar filminspirerade musikklanger, Introspektivets tungt rockiga ”Sjunger för ingen alls” har hämtat näring i Thåströms sätt att göra musik och Great Park Avenues version av Shane MacGowans ”Fairytale of New York” är nästan oigenkännlig originalet och Freddie Wadlings spöklika ande svävar över sången.
   Blandningen på årets ”This is all the snow you get” är som sagt tydligt gränslös. Pelle Anderssons synttoner på ”The Christmas is not what it seems” är dova och maskinellt dystra som vore de hämtade från David Bowies Berlin-inspelningar på 70-talet. Björn Gidlunds spruckna och skruvade röst på ”Lång vinter” påminner om Andi Almqvist eller David Ritschard och Björn Peter Thisell behåller det uppenbart skeva på ”Piano song”.
   I ”23:e december” poängterar Karl Stranne med sorg och saknad om vemodig ensamhet på julen. En av skivans bättre bidrag mot slutet. Magnus Kollberg/Ulf Edlund mixar på ett märkligt sätt John Lennon med Shane MacGowan på den huvudsakligen akustiska ”Glory” medan ”Grå Jul” med Uncle Grumpy and the Merry Misery framhåller det gråa, trista och negativa med julen.
   Ambitionen på skivan har väl varit att bjuda på så mycket nyheter, bland både artister och nyskrivna låtar, men här finns också två tidigare utgivna låtar. Toni Holgerssons mycket fina ”Annas november”, från hans alldeles nyss aktuella album ”Apotek Vintergatan”, och den gamla Yngve Stoor-dängan ”Jul i främmande land” med typisk steelguitar som kallades hawaii-gitarr i Yngves händer. Vilket får mig att påminnas om när jag förra året började tänka på ”Sjömansjul på Hawaii” i samband med recensionen av det årets upplaga av ”This is all the snow you get”.


DET BLEV HANDGEMÄNG: Köpmännens fest
LOCAL TERRAIN: Come Christmas
MADS HUSVIK: The wind it is cold
DESERT FOLKS: The lost caravan
TONI HOLGERSSON: Annas november
INTROSPEKTIVET: Sjunger för ingen alls
GREAT PARK AVENUE: Fairytale of New York
PELLE ANDERSSON: The Christmas is not what it seems
BJÖRN GIDLUND: Lång vinter
BJÖRN PETER THISELL: Piano song
KARL STRANNE: 23:e december
MAGNUS KOLLBERG/ULF EDLUND: Glory
UNCLE GRUMPY AND THE MERRY MISERY: Grå Jul
YNGVE STOOR: Jul i främmande land

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.