Blogginlägg från 2025-10-31

Covers: Willie Nelson

WILLIE NELSON: Oh What a Beautiful World (Legacy, 2025)

COUNTRYIKONEN WILLIE NELSON ÄR INTE BARA en produktiv artist av exceptionella mått. Den här skivan, som släpptes i våras, är hans 77:e(!) soloalbum och är som vanligt fylld med covers. Den här gången är låtmaterialet koncentrerat kring en enda låtskrivare, Rodney Crowell, och hämtat från många olika tidsperioder.
   Crowell har ju en mycket intressant historia bakom sig. Som låtskrivare debuterade han 1975 på Emmylou Harris album ”Pieces of the sky”, fortsatte bidra på flera av hennes album innan han blev medlem i hennes kompband The Hot Band där han delade gitarristrollen med James Burton och Albert Lee. Ungefär samtidigt skivdebuterade Rodney som soloartist utan att nå några större framgångar. Däremot sparkade karriären som låtskrivare i gång omedelbart.
   Sedan dess har artistkarriären växt parallellt med det uppmärksammade låtskrivandet. Jag äger ett antal av hans soloproduktioner, från den ganska rockiga Craig Leon-producerade ”But what will the neighbors think” (1980) till ”Diamonds & dirt” (1988) och senare album som ”Tarpaper sky” (2014) och ”Close ties” (2023). Alla fyllda med bra sång och bra låtmaterial och några förekommer just på Willie Nelson-skivan som i dagsläget ligger bra till för en plats på årsbästalistan om en dryg månad.
   Willie Nelson är ju en sångare som förvandlar lånade låtar till egna sånger och kombinationen Crowell/Nelson är verkligen en ”match made in heaven”. Jag som har upptäckt Willie på allvar under senare år är ännu en gång mycket imponerad av den 92-årige Nelsons sångröst och uppenbart pigga förhållande till sin karriär.
   Willie, kanske tillsammans med sin nästan lika gamle producent Buddy Cannon, har plockat ihop en mängd Rodney Crowell-låtar från många olika decennier och har lyckats skapa en underbar helhet som är både underhållande och engagerande.
   Några låtar är mer kända än andra, som exempelvis ”Shame on the moon” som Bob Seger gjorde en elegant version av på albumet ”The distance” (1982). Medan ”Still learning to fly” är hämtad från Crowells tillfälliga mindre kända band The Cicadas.
   Vi får ytterligare ett mycket fint exempel på Rodney Crowells unika samarbete med Roy Orbison. På inledningslåten ”What kind of love” kan man nästan höra Orbisons sångröst. Och det påminner mig om ett gammalt Crowell-album, ”Street language” (1986), och låten ”When the blue hour comes” som har exakt samma låtskrivare.
   Willie Nelson tolkar som vanligt alla låtar på samma personliga sätt på ett album med många höjdpunkter. Inte minst på titellåten som här har förvandlats till en underbar duett mellan Willie och låtskrivaren.


1. "What Kind of Love" (Rodney Crowell/Roy Orbison/Will Jennings) 3:41
1992. Från albumet ”Life is messy” med låtskrivaren.
2. "Banks of the Old Bandera" (Rodney Crowell) 3:26
1978. Från albumet ”Jerry Jeff” med Jerry Jeff Walker.
3. "The Fly Boy & The Kid" (Rodney Crowell) 3:51
2014. Från albumet ”Tarpaper sky” med låtskrivaren.
4. "Forty Miles From Nowhere" (Rodney Crowell) 4:28
2017. Från albumet ”Close ties” med låtskrivaren.
5. "I Wouldn't Be Me Without You" (Rodney Crowell) 3:56
2014. Från albumet ”Tarpaper sky” med låtskrivaren.
6. "Making Memories of Us" (Rodney Crowell) 4:11
2003. Från albumet ”The truth about men” med Tracy Byrd.
7. "Oh What a Beautiful World" (featuring Rodney Crowell) (Rodney Crowell) 4:00
2014. Från albumet ”Tarpaper sky” med låtskrivaren.
8. "Open Season On My Heart" (Rodney Crowell/James T Slater) 3:52
2004. Från albumet ”Live like you were dying” med Tim McGraw.
9. "Shame on the Moon" (Rodney Crowell) 4:27
1981. Från albumet ”Rodney Crowell” med låtskrivaren.
10. "She's Back In Town" (Rodney Crowell) 3:21
2021. Från albumet ”Songs from Quarantine Vol. 1” med låtskrivaren
11. "Still Learning How to Fly" (Rodney Crowell) 4:00
1997. Från albumet ”The Cicadas” med The Cicadas.
12. "Stuff That Works" (Rodney Crowell/Guy Clark) 4:00
1994. Från albumet ”Let the picture paint itself” med Rodney Crowell.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.