Blogginlägg

Covers: Chrissie Hynde & Pals

CHRISSIE HYNDE & PALS. Duets Special (Parlophone, 2025)

CHRISSIE HYNDE ÄR JU I ALLRA HÖGSTA GRAD en rockstjärna som i sina bästa stunder gör musik som hon har skrivit själv och framför i sin grupp Pretenders. Som soloartist på några få skivor har hon tagit ytliga och oväntade svängar runt sin rockiga dignitet och i många fall valt covers som låtmaterial. Och nu har det hänt igen på det helt aktuella (släpptes förra fredagen) albumet ”Duets special” som alltså är en duettskiva och innehåller enbart covers.
   Chrissie inledde sin ”solokarriär” 2014 med albumet ”Stockholm” som inte heller innehöll så mycket originalmaterial från hennes egen penna men som huvudsakligen inte var covers utan skrivna av producenten Björn Yttling. Sedan har hennes tre soloskivor på sex år innehållit covers till hundra procent.
   Först det jazzexperimentella albumet ”Valve Bone Woe” (2019), sedan ”Standing in the doorway” (2021) med enbart Bob Dylan-låtar och nu det aktuella duettalbumet.
   ”Duets special” är ett speciellt album, inte bara för att det innehåller covers och framförs som duetter. Chrissie har valt uteslutande ballader och gästsångarna får stundtals stort inflytande på arrangemangen.
   Valet av gästsångare är både intressant och stundtals uppseendeväckande. En blandning av riktigt kända profiler (Debbie Harry, Lucinda Williams, Rufus Wainwright och Depeche Modes Dave Gahan) och några för mig mindre kända namn (Queen Of The Stone Ages-sångaren Mark Lanegan, The Killers-sångaren Brandon Flowers och Carleen Anderson).
   Plus några i sammanhanget udda namn som när Julian Lennon blir inbjuden att sjunga Beatles-låten ”It's only love” med Chrissie.
   Duettkonceptet är nästan alltid intressant, som ibland gör att ganska uttjatat låtmatertial, här bland annat ”Always on my mind”, ”Can't help falling in love” och ”Love letters”, får nytt liv.
   Bäst på den här skivan är ”Sway” och den för mig okända Morrissey-låten ”First of the gang to die”. Sedan är det kul att en The Low-låt får uppmärksamhet och i låten därefter dyker det bandets sångare, min nya favorit Alan Sparhawk, upp som gäst. Spännande. Sedan tycker jag att Dan Auerbach och Chrissie lyckas alldeles utmärkt att kopiera Bobby Hatfields och Bill Medleys röster i Righteous Brothers gamla dänga ”(You're my) soul and inspiration”.


1. Me & Mrs Jones (feat. k.d. lang) (Cary Gilbert/Kenny Gamble/Leon Huff)
1972. Singel med Billy Paul.
2. Can’t Help Falling In Love (feat. Mark Lanegan) (George David Weiss/Hugo Peretti/Luigi Creatore)
1961. Från albumet "Blue Hawaii" med Elvis Presley with The Jordanaires
3. Sway (feat. Lucinda Williams) (Mick Jagger/Keith Richards)
1971. Från albumet "Sticky fingers" med The Rolling Stones.
4. Dolphins (feat. Dave Gahan) (Fred Neil)
1967. Från albumet "Fred Neil" med låtskrivaren.
5. First Of The Gang To Die (feat. Cat Power) (Alain Gordon Whyte/Steven Patrick Morrissey)
2004. Från albumet "You are the quarry" med Morrissey.
6. Always On My Mind (feat. Rufus Wainwright) (Johnny Christopher/Mark James/Wayne Carson Thompson)
1972. "You were always on my mind", singel med Gwen McCrae.
7. Every Little Bit Hurts (feat. Carleen Anderson) (Edward C Cobb)
1964. Singel med Brenda Holloway.
8. I’m Not In Love (feat. Brandon Flowers) (Eric Michael Stewart/Graham Keith Gouldman)
1975. Från albumet "The original soundtrack" med 10cc.
9. It’s Only Love (feat. Julian Lennon) (John Ewinston Lennon/Paul James McCartney)
1965. Från albumet "Help!" med The Beatles.
10. Try To Sleep (feat. Debbie Harry) (George Alan Sparhawk/Mimi Parker)
2013. Från albumet "The invisible way" med Low.
11. County Line (feat. Alan Sparhawk) (Cass Eugene McCombs)
2011. Från albumet "Wit's end" med låtskrivaren.
12. Love Letters (feat. Shirley Manson) (Edward Heyman/Victor Young)
1945. B-sida på singel ("Till the end of time") med Dick Haymes with Orchestra under direction of Victor Young.
13. (You’re My) Soul And Inspiration (feat. Dan Auerbach) (Barry Mann/Cynthia Weil)
1966. Singel med The Righteous Brothers.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.