Blogginlägg från 2025-10-12

John Lodge (1943-2025)

THE MOODY BLUES var en engelsk popgrupp där samtliga fem medlemmar skrev och sjöng låtar fast sällan tillsammans med varandra. Mina två favoriter i gruppen var Justin Hayward och JOHN LODGE, gitarrist respektive basist som gick med i bandet i oktober 1966 när bland annat Denny Laine hade lämnat (och blev senare medlem i Paul McCartneys Wings), som blev gruppens huvudsakliga sångare och låtskrivare.
   Moody Blues hade ursprungligen musikaliska r&b-rötter, fick en hit med ”Go now” 1964, men utvecklades sedan som popgrupp, Haywards ”Nights in white satin” blev en hit 1967. Fick sedan stora albumframgångar som stilbildare i den engelska progggenren och var i mitt medvetande som störst under åren 1969 till 1973 med album som "To Our Children's Children's Children" (1969) och "A Question of Balance" (1970).
   När Moody Blues tog en paus 1974 inledde medlemmarna Ray Thomas, Mike Pinder och Graeme Edgesolokarriärer medan Hayward och Lodge blev en duo, i mina öron en perfekt kombination då båda hade varit de framträdande sångarna och låtskrivarna i Moody Blues. Vid sidan av Hayward var Lodge en favorit med sina ofta perfekta poplåtar som kontrast till Haywards mer emotionella ballader.
   Duons samarbete på albumet ”Blue jays” (1975) är den perfekta uppföljaren till bandets alla album på det tidiga 70-talet. Jag kan avslöja att det albumet kommer dyka upp lite högre upp så småningom på min Best of 1975/1976-lista på Håkans Pop på måndagar där jag just nu håller på att rangordna mina 50 år gamla albumfavoriter.
   Hayward/Lodge följde upp det albumet med perfekta singeln ”Blue guitar” på hösten 1975, en delvis 10cc-producerad inspelning som är duons absoluta höjdpunkt.
   Sedan var det dags för John Lodge, och även Hayward (”Songwriter”), att 1977 göra en ren soloskiva, ”Natural avenue”, som musikaliskt gör ett litet avsteg från Moody Blues-soundet fast producenten Tony Clarke är gemensam. Inte en enda mellotron (stråkliknande klaviaturinstrument) återfinns i arrangemangen.
   Även visuellt på skivomslaget har Lodge gått ifrån det obligatoriska Phil Travers-konstverket som i flera år prytt både Moody Blues-album och ”Blue Jays”. Lodge har istället anlitat en annan vanligt förekommande konstnär i rocksammanhang, Roger Dean som kanske är mest känd för gruppen Yes skivomslag.
   ”Natural avenue” är ett extremt välarrangerat album med en genomgående tajt samling musiker, Faces-trummisen Kenney Jones, Slim Chance-gitarristen Steve Simpson och studiopianisten Mick Weaver vid sidan av John Lodges bas och eleganta akustiska gitarrer. Plus gitarristen Chris Spedding som dyker upp med jämna mellanrum med sin patenterade elgitarr. Och ovannämnda avsaknad av mellotron är ersatt av autentiskt snygga stråkarrangemang. ”Natural avenue” är ett starkt album som håller än idag.
   Ett år senare, 1978, var originaluppsättningen av Moody Blues tillbaka med albumet ”Octave”, som står i skivhyllan, utan att jag minns så mycket av varken det musikaliska innehållet eller John Lodges bidrag. Vilket även gäller ytterligare comebackalbum från Moody Blues som ”Long distance voyager” (1981), ”The other side of life” (1986) och ”Sur la Mer” (1988) som står anonymt tysta i skivhyllan och inte lämnar något eko efter sig.
   När 80-talet blev verklighet tynade mitt intresse för John Lodge och Moody Blues bort.
   John Lodge avled plötsligt och oväntat i fredags 10 oktober 2025.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.