Blogginlägg från 2025-09-29

Best of 1975/1976: #34 "Vargmåne"

ULF LUNDELL: "Vargmåne" (EMI/Harvest)
Release: 3 september 1975

ULF LUNDELLS DEBUT PÅ SKIVA ÄR INTE hans bästa album, långtifrån, men ändå en spännande inledning på en lång och makalöst framgångsrik karriär. När ”Vargmåne” släpptes på hösten 1975 kändes det som att Lundell dök upp från ingenstans men han hade jobbat hårt i många år för att ambitiöst sprida uppmärksamhet kring sitt låtskrivande, bokförfattande och artisteri.
   Redan 1970 fick han med en låt, ”Music for Miss Eva”, på Uffe Neidemars album ”Uffe” och Pugh Rogefeldt skrev en melodi till Lundells text ”En gång tog jag tåget bort” som i juni 1972 släpptes på singel med Pugh & Nature. I övrigt var det under 70-talets första hälft musikaliskt händelsefattigt för Lundell men han skrev outtröttligt hela tiden nytt låtmaterial vid sidan av planerna på en roman.
   Han hade uppvaktat flera skivbolag med sina demolåtar och hösten 1974 lämnade han in nitton låtar till skivbolaget EMI som föll i god jord och resulterade i första albuminspelningen våren 1975. Sju låtar från demobanden fanns med när debutalbumet ”Vargmåne” gavs ut i september samma år.
   Arrangören och gitarristen Finn Sjöberg har i sin biografi ”Med plektrum i fickan” berättat hur han och producenten Björn Boström hade lyssnat på Lundells demo och bestämde sig för att spela in. Sjöberg fick fria händer, valde musiker och styrde och ställde med det mesta. En av Sjöbergs musikerkollegor från Örebro, Mats Ronander, figurerade på albumet som munspelare medan studiomusiker som Ola Brunkert, Roger Palm, Mike Watson och Wojciech Ernest kompar i övrigt på de genomgående ganska återhållsamt arrangerade låtarna.
   Jag äger fortfarande EMI:s releaseblad om ”Vargmåne”, som lite märkligt är daterat 17/9 1975, där skivbolaget inledningsvis berättar hur mycket Lundells demo övertygade och lovade gott. På resten av de fem A4-sidorna får Ulf stort svängrum att berätta sin egen historia och beskriver på slutet varje låt på albumet.
   Ulf inleder den långa texten med att berätta hur han under många år hade skrivit dikter och hur han höll på och skrev på sin "förbannade" bok (Jack som skulle släppas 1976) innan de rena självbiografiska textraderna med sedvanligt långa meningar:
   "Men för att börja från början. Efter nio månaders tvekan steg jag ändå ut i livet en kulen novembersöndag anno 1949. Jag ville genast tillbaka därifrån jag kommit, men omöjligt. Fann mej alltså så fort som möjligt i min situation och gjorde det på Söder i Stockholm någonstans uppe vid Skinnarviksbergen och om den första barndomen är inte mycket att säja mer än att vi slogs med granpåkar och hatade Gatukontoret som sandade alla ishala och bra gator.
   Nån gång i sex, kanske sjuårsåldern kom jag för första gången i kontakt med rockmusik. Elvis och Little Richard. Två äldre brudar tog mej upp till deras kvart och spelade Tutti Frutti och Long Tall Sally för mej ända till morsan kom upp och hämtade mej. Och Diana så klart, i nåt knallblått EP-fodral med en smaskig brandgul stjärna och så Paul Anka inne i själva stjärnan. Underbart."
   De nio låtarna på ”Vargmåne”, i arrangemang som jag idag bedömer som ganska avvaktande och ofta pianobaserade, ska ju från sommaren 1976 fungera som ryggrad i Lundells liverepertoar när han börjar turnera tillsammans med Ronanders band Nature. ”Stockholms city”, ”Sextisju, sextisju” och ”Jag går på promenaden” (den svenska versionen av John Mayalls ”Walking on sunset”) blev ju långlivade klassiker på många Lundell-konserter många år framöver.
   ”Bente” tillhör väl också den skaran av klassiker men det finns albumlåtar på ”Vargmåne”, ibland lite bortglömda, som i mina öron överlevt decennierna ännu bättre. Som exempelvis ”Sniglar och krut”, ”När duellen är över” och ”Jesse James möter kärleken”. Låtar, förutom den sistnämnda, som jag genom åren har hört live blott ett par gånger. På Lundells sista(?) Örebrokonsert sommaren 2015 inledde han konserten mycket överraskande och magiskt med ”Sniglar och krut”.
   Ulf Lundells tre första album, inklusive ”Vargmåne”, är utgivna på Harvest-etikett som känns ganska unikt. Den engelska Harvest-etiketten fick premiär 1969 när EMI ville särskilja udda progressive rock från vanlig pop och rock. Kanske var det den då EMI-nyanställde Kjell Andersson, som kom att jobba med Lundell i många år, som återupplivade den engelska skivetiketten. Från 1978 återuppväckte Andersson den då tillfälligt insomnade EMI-etiketten Parlophone.

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.