Blogginlägg från 2025-09-20

”Fler berättelser från Örebro”

SÄLLSKAPET GAMLA ÖREBRO ger regelbundet ut böcker med minnen och detaljerade berättelser om stadens historia. Förra hösten fick jag i uppdrag att skildra Rolling Stones på alla sätt omtumlande Örebro-besök med två konserter 1967. Jag berättar om kvällskonserten 27 mars som slutade i kaos och upplopp och beskriver också Stones övriga historia runt den här konserten. Plus en lång lista på alla internationella konsertbesök i Örebro under 60- och 70-talet. Nu finns boken ”Fler berättelser från Örebro” till försäljning.



Den här texten publicerades ursprungligen i en kortare och redigerad version i boken Fler berättelser från Örebro 17/9 2025.

UNDER DEN ANDRA HALVAN AV 60-TALET blomstrade konsertutbudet i Örebro med det ena kända internationella pop- och rockbesöket efter det andra. Man kan datera startskottet för den positiva utvecklingen till 12 juni 1965 och den stora festivalliknande föreställningen Natt 700 i Gustavsvik. Då var det The Searchers och Millie som toppade konsertaffischen men de toppattraktionerna skulle överträffas många gånger om under de kommande fyra åren.
   The Rolling Stones var det definitivt största namnet som besökte Örebro på 60-talet men minnet av det beryktade påskbesöket 1967 handlar mer om tumultartat kaos, upplopp och polisbatonger än musik. Mer om den händelsen lite senare.
   Mellan 1966 och 1969 spelade en mängd i historiskt hänseende ofattbart stora internationella grupper i Örebro (se lista på slutet) och om vi sträcker ut perspektivet ytterligare några år in på 70-talet kan vi notera Paul McCartneys förvisso ganska lågprofilerade besök 1972 tillsammans med sin grupp Wings. Vi kan konstatera att två av den tidens största internationella namn besökte faktiskt Örebro inom fem år.
   Vi ska i sammanhanget en gång för alla effektivt begrava den ibland ofta förekommande myten att The Beatles som grupp en gång i tiden (1963) stod på scen i Örebro ty det är bara en myt, ett rykte eller dåligt minne som kan sorteras in i sagornas värld.
   Turnépaketet Pop Festival, med Beatles och den amerikanske twistkungen Joey Dee som toppnamn, reste under fem magiska dagar i oktober 1963 runt i Sverige och innehöll flera svenska och utländska namn. Alltså olika artister på olika platser. Turnén nådde faktiskt Örebro, 25 oktober på Idrottshuset, men just den kvällen saknades Beatles på scen och Joey Dee fick ensam vara utländsk publikmagnet. Samma kväll hade Beatles för övrigt turnépremiär på Sundsta Läroverk i Karlstad...
   Nåväl, de fem medlemmarna i Rolling Stones stod besvisligen på scen i Vinterstadions ishall under två konserter annandag påsk 27 mars 1967.
   The Rolling Stones hela historia är idag mycket lång, drygt 63 år, men 1967 var den av naturliga skäl kort men redan fylld av stora succéer och många hits. I olika tillfälliga konstellationer, bland annat Alexis Korners grupp Blues Incorporated, blev Korners blueskvällar på klubben Marquee samlingspunkt för tre av de blivande Stones medlemmarna under 1962. Under sommaren 1962 sammanstrålade trion, Mick Jagger, sång, Keith Richard (som från slutet av 70-talet officiellt började stava sitt efternamn ”Richards”), gitarr, och Brian Jones, gitarr, på samma plats i samma grupp.
   Jones, den genuine bluesfantasten, var ledare och initiativtagare vid den här tidpunkten. Han bestämde också gruppnamnet The Rolling Stones, efter Muddy Waters-låten ”Rollin' stone”.
   Flera tillfälliga musiker som Ian Stewart, piano, Geoff Bradford, gitarr, och Dick Taylor, bas, gick in och ut i bandet. Och flera trummisar som blivande Kinks-medlemmen Mick Avory, Carlo Little och Tony Chapman turades om i bandet innan Charlie Watts, även han Blues Incorporated-musiker, blev permanent trummis.
   Taylor lämnade snart bandet, för att bilda Pretty Things, och Bill Wyman (fast han ännu så länge använde sitt ursprungliga efternamn Perks) fick plats i bandet som basist - för att han ägde en förstärkare...
   Våren 1963 började Stones musikaliska utveckling. Repertoaren var inledningsvis tydligt rock- och bluesinfluerad och innehöll huvudsakligen covers när de spelade live men också på skiva. När de fick skivkontrakt vågade de först inte riktigt lita på det egna låtskrivandet. Förutom några tidiga albumlåtar signerade Nanker-Phelge, pseudonym för alla medlemmarna i gruppen, blev ”Tell me” den första publicerade Jagger-Richard-låten. ”Tell me” blev en stor hit i Sverige, toppade Tio i Topp-listan sex veckor i rad runt årsskiftet 1964/65. I övrigt var det covers av Chuck Berry, Leiber/Stoller, Beatles (”I wanna be your man”), Buddy Holly, Bobby Womack och Willie Dixon som stod i centrum på bandets första singlar.

FRÅN 1965 OCH ”THE LAST TIME” spelade originallåtarna, skrivna av Mick Jagger och Keith Richard, en huvudroll i Rolling Stones repertoar. Under de närmaste åren radade de upp klassiska Stones-låtar som ”(I can't get no) Satisfaction”, ”Get off of my cloud”, ”19th nervous breakdown”, ”Paint it black” och låten som var högaktuell när de kom till Örebro i mars 1967, ”Let's spend the night together”. Samtliga nämnda hits fanns med på låtlistan på Vinterstadion-konserterna.
   Sverige fanns med tidigt i Rolling Stones turnéplaner. Redan 1965 spelade de på flera turnéer i Göteborg, Stockholm och Malmö och 1966 enbart i Stockholm. 1967 inledde Stones sin Europaturné, som hade fått namnet ”Between the buttons” efter det aktuella albumet, i Sverige på endast två mindre orter, 25 mars på Idrottens Hus i Helsingborg och 27 mars på Vinterstadion i Örebro. Under den spelfria mellandagen åkte Rolling Stones till Jönköping för att övernatta där. Konsertarrangören Rolf Inghamns bror Rune körde bandet i en Ford Mustang och fortsatte på påskdagen till Örebro.
   Det var ett ganska stukat Stones-gäng som inledde sin Europaturné i Sverige i slutet på mars 1967, en långtifrån homogen och välmående grupp som hade flera dramatiska veckor bakom sig. I februari slog den engelska polisen till på ett stort party i Keith Richards hem Redlands i West Wittering vid engelska kanalen, konfiskerade en mängd droger (enligt många källor utplacerat av engelsk polis...) och arresterade flera Stones-medlemmar. Efter den händelsen kände sig tre av bandets medlemmar hotade och ville fly hemlandet.
   Keith Richards, Brian Jones och hans dåvarande flickvän Anita Pallenberg lämnade England i bil med Marocko som destination. Men på vägen blev Jones sjuk och hamnade på sjukhus i södra Frankrike medan Keith och Anita fortsatte på egen hand och inledde dessutom ett förhållande som blev ödesdigert för den ännu ovetande Jones. I början på mars kom dock alla till Marocko och bara en vecka innan turnéstarten var ett skamfilat Stones, med stora interna problem, tillbaka i London för att repetera tillsammans. Och Brian Jones, som en gång i tiden var gruppens obestridlige ledare, var med en accelererande sjukdomsbild och allvarlig astma i botten i absolut sämsta form i mars 1967, både fysiskt och psykiskt.
   Sedan Jones i september 1965 inledde ett turbulent förhållande med den tysk-italienska modellen och skådespelerskan Anita Pallenberg gled han allt längre från den kreativa delen av gruppen. Han gav upp kampen om låtskrivandet med Jagger-Richard och började även söka sig bort från sina genuina bluesrötter mot mer experimentell musik. Han spelade allt mindre gitarr. På de två senaste Stones-albumen, ”Aftermath” och ”Between the buttons”, spelade Jones udda instrument som marimba, vibrafon, kazoo, blockflöjt, dulcimer, japanska koto och en elektronisk theremin. Och på hitlåten ”Paint it black” spelade han sitar.
   Inför Rolling Stones Sverige-besök i mars 1967 var det på förhand mycket kritik i luften om ”knarkbandet” verkligen skulle få uppträda här men det gick inte att bryta skrivna kontrakt. Efter bandets uppmärksammade knarkrelaterade problem på senare tid var de svenska myndigheterna på sin vakt när bandet på långfredagen kom till Sverige och landade på flygplatsen Bulltofta i Malmö på. Där möttes de av tulltjänstemännens rigorösa kontroller av bagage och kroppsvisitation men Stones klarade undersökningen.
   När Rolling Stones på påskdagen kom till Örebro checkade de in på Hotell Bergsmannen, som då låg i Medborgarhuset, där hela tredje våningen var bokad till bandet och övrig turnépersonal.
   På sina turnéer på 60-talet gjorde Rolling Stones genomgående två konserter samma dag på alla platser, så också i Örebro där evenemangen presenterades som ”Teenager-SHOW” och annonserades som ”Tidernas största påskbomb”. Först en eftermiddagsföreställning inför 2000 personer i publiken som började klockan fyra och med en så kallad matinéföreställning som avlöpte lyckligt, lugnt och stilla. På kvällsföreställningen inför 2500 personer, som började klockan åtta, var det av naturliga skäl vildare på både scen och i publiken.
   Örebroaren Lars-Åke Madelid, då 17 år gammal, var på konserten och kan idag berätta hur det började och hur det slutade:

”PÅ GOLVET SATT PUBLIKEN PÅ ONUMRERADE primitiva tillfälliga bänkar men när Rolling Stones kom in på scen ställde sig alla omedelbart upp. För att se bättre rusade alla fram till området framför scen. Den inre sidan av hockeyhallens sarg fylldes av publik som uppmanades gå tillbaka till sina platser men alla stod kvar. Själv hade jag strategiskt placerat mig framför min favorit Brian Jones som såg blek och sjuk ut.”
   Låtlistan som förutom ovan nämnda hits också innehöll den i sammanhanget lite annorlunda ”Lady Jane”, där Brian Jones spelade dulcimer, ”Under my thumb”, ”Ruby Tuesday” och tre låtar från det aktuella albumet ”Between the buttons”, ”Yesterday's papers”, ”She smiled sweetly” och ”Connection”.
   Publikstämningen var på topp från start och under hela kvällskonserten, När den publikfriande låten ”It's all over now” satte igång, tio minuter innan det planerade konsertslutet, exploderade publiken och blev vild av förtjusning och ville visa sin uppskattning på ett fysiskt tydligt sätt och försökte storma scenen. Då tappade vaktpersonal och polisen på plats kontroll över evenemanget.
   Lars-Åke:
   ”Publiken, med många unga småtjejer, längst fram trycktes farligt mot sargen som delvis gav vika samtidigt som poliser med hundar började slå besinningslöst med sina batonger på den närmaste publiken.”
   En polisman ansåg att det hela hade gått överstyr och bad Mick Jagger att lämna scenen men han vägrade. När publiken sedan började ropa "snutjävel" försökte polisen, i sin iver att lugna publiken, rycka ur kontakterna till förstärkarna och stänga av strömmen för att genom tystnad få publiken att lugna sig.
   Vi kan konstatera så här i efterhand att det var alldeles fel taktik för då blev den upprörda publiken riktigt förbannad och började attackera närvarande poliser och vakter som försökte få kontroll på den upphetsade situationen men lyckades inte alls.
   När strömmen försvann försökte Jagger skrika i mikrofonen att det var myndigheterna som hade stoppat konserten vilket inte gjorde publiken mindre vild. Inom några sekunder haglade hela och sönderslagna stolar, och även flaskor och påsksmällare, upp på scen.
   Det som kanske var århundradets rockkonsert i Örebro slutade i en ren katastrof och upplopp med avbruten konsert och fullt kaos i ishallen. Ambulanserna körde i skytteltrafik till sjukhuset med skadade flickor och poliser.
   Efter Örebro fortsatte Rolling Stones turné enligt planerna ut i Europa och avslutades i Atén i Grekland 17 april. Sedan gjorde bandets turnerande en nästan tre år lång paus och stod nästa gång på en konsertscen först i november 1969. Vilket betyder att Europaturnén våren 1967, med två Örebrokonserter, var den sista med Brian Jones som medlem.
   Våren 1969 började Rolling Stones spela in ett nytt album, ”Let it bleed”, med en bara delvis närvarande Jones. Och den unge gitarristen Mick Taylor började successivt ta hans plats på inspelningarna. Jones roll i Rolling Stones, bandet han en gång hade bildat, var så gott som utraderad och han fick i juni 1969 sparken som bandmedlem. Och 27 år gammal hittades Brian Jones död i poolen vid sitt hem Cotchford Farm i södra England 3 juli 1969.

Konsertlåtlista i Örebro:
1. "Let's Spend the Night Together"
2. "The Last Time"
3. "Paint It, Black"
4. "19th Nervous Breakdown"
5. "Lady Jane"
6. "Get Off of My Cloud"
7. "Yesterday's Papers"
8. "She smiled sweetly"
9. "Under My Thumb"
10. "Connection"
11. "Ruby Tuesday"
12. "It's all over now"
13. "Goin' Home"
14. "(I Can't Get No) Satisfaction"


Internationella artistbesök I Örebro på 60/70-talet

THE SEARCHERS/MILLIE + MASCOTS/HEP STARS/OKLAHOMA BOYS: Natt 700/Gustavsvik 12/6 1965.
THE WHO + ORIGINAL ROOSTERS: Idrottshuset 5/6 1966.
THE KINKS + T.S. PEOPLE: Club 700 24/9 1966.
THE TROGGS + DEEJAYS/CARETAKERS/T.S. PEOPLE Idrottshuset 26/11 1966.
DOWNLINERS SECT + INTERRUPTERS/T.S. PEOPLE/SATIN & VELVET: Idrotthuset 21/1 1967.
JOHN MAYALL’S BLUESBREAKERS med PETER GREEN på gitarr: Norrbygården 24/2 1967.
THE SPENCER DAVIS GROUP + SUSPENDERS/OKLAHOMA BOYS: Idrottshuset 25/2 1967.
MANFRED MANN + TAGES/GONKS/STEAMPACKET II: Ishallen 18/3 1967.
THE ROLLING STONES + OKLAHOMA BOYS/REGENTS/THE OUTSIDERS/T.S. PEOPLE/GONKS/YARDLEYS.: Ishallen 27/3 1967 (2 förest.).
JOHN MAYALL’S BLUESBREAKERS med MICK TAYLOR på gitarr + GENO WASHINGTON/QUINTS/BLUES QUALITY: Idrottshuset 7/10 1967.
SAM & DAVE/LEE DORSEY/ARTHUR CONLEY + TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967.
CREAM + HARLEM KIDDIES: Idrottshuset 18/11 1967.
PAUL JONES/YOUNG IDEA + TOM & MICK & MANIACS/JERRY WILLIAMS: Idrottshuset 25/11 1967.
JOHN MAYALL’S BLUESBREAKERS med MICK TAYLOR på gitarr: Teknis 16/3 1968.
FLEETWOOD MAC + BLUES QUALITY: Club 700 11/5 1968.
FLEETWOOD MAC + PEPS & BLUES QUALITY/SLAMCREEPERS: Idrottshuset 23/11 1968.
FLEETWOOD MAC: Idrottshuset 20/3 1969.
B.B. KING: Idrottshuset 10/5 1969.
JOHN LEE HOOKER + PAPA LIGHTFOOT BLUESBAND/TAKT & TON: Konserthuset 21/6 1969.
PAUL ANKA: Brunnsparken juli 1969.
FLEETWOOD MAC: Konserthuset 6/11 1969.
COLOSSEUM: Konserthuset 30/9 1971.
SONNY TERRY & BROWNIE McGHEE: Konserthuset 23/11 1971.
DAVE GREENSLADE & NATURE: Konserthuset 13/2 1972.
EKSEPTION: Konserthuset 24/2 1972.
WINGS: Idrottshuset 8/8 1972.
BILL HALEY & HIS COMETS + BIBBI ANDER/ROCKGREVEN/ROCK-OLGA & GAUFFINS DUBBELBLANDNING: Idrottshuset 17/9 1972.
HEADS, HANDS & FEET: Konserthuset 25/9 1972.
STEFAN GROSSMAN: Konserthuset 5/10 1972.
LOS CALCHAKIS: Konserthuset 9/11 1972.
TEMPEST: Konserthuset 18/1 1973.
EKSEPTION: Konserthuset 25/1 1973.
AMAZING BLONDEL + SKÄGGMANSLAGET: Konserthuset 8/3 1973.
STEFAN GROSSMAN: Konserthuset 27/9 1973.
COUNTRY GAZETTE + COUNTRY ROAD/NEW STRANGERS: Konserthuset 20/10 1973.
BUDGIE: Konserthuset 12/9 1974.
COUNTRY GAZETTE + COUNTRY ROAD: Konserthuset 1/2 1975.
BARRY McGUIRE + JAMIE OWENS 28/2 Konserthuset 1975.
CHUCK BERRY + JERRY WILLIAMS ROADWORK 29/5 Brunnsparken 1977
IAN HUNTER & OVERNIGHT ANGELS + JOHN CALE BAND: Brunnsparken 18/6 1977.
WEATHER REPORT: Brunnsparken 28/8 1977.
AC/DC: Konserthuset 16/9 1977.
DR HOOK: Idrottshuset 18/9 1977.
THE CLASH: Stora Hotellet 9/10 1977.
BLOOD SWEAT & TEARS: Konserthuset 13/1 1978.
STATUS QUO: Idrottshuset 29/1 1978.
GASOLIN: Idrottshuset 9/2 1978.
THE STRANGLERS: Konserthuset 7/5 1978.
IGGY POP with Sonic's Rendezvous Band + KAL P DAL: Brunnsparken 27/5 1978.
ALBION BAND: Konserthuset 11/10 1978.
CITY BOY: Konserthuset 19/1 1979.
STEVE GIBBONS BAND: Konserthuset 4/4 1979.
JOHN MILES: Brunnsparken 18/6 1979.
CITY BOY: Konserthuset 8/9 1979.

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.