Blogginlägg från 2025-08-29

Covers: Los Straitjackets

LOS STRAITJACKETS: What's So Funny About Peace, Love And Los Straitjackets (Yep Roc, 2017)

VID ETT ENDA TILLFÄLLE UPPLEVDE JAG NICK LOWE live med det amerikanska instrumentalbandet Los Straitjackets som komp, på Nalen i Stockholm i december 2016, men det tillhör inte höjdpunkten på min tio konserter långa rad av liveupplevelser med Lowe. Med viss bävan förstod jag inte på förhand den udda kombinationen av amerikansk surfmusik, spelade av musiker i mexikanska brottarmasker(!), och genuin engelsk popmusik. Man jag gick ändå hem med ganska godkända känslor den där söndagen i 2016.
   Det riktiga samarbetet mellan de här musikaliska ytterligheterna, som inleddes på ett skivbolagsjubileum 2012, inträffade faktiskt redan 2001 när Nick gjorde ett gästinhopp på Los Straitjackets album ”Sing along with Los Straitjackets”. Turnéerna tillsammans har sedan 2012 avlöst varandra. På den här coverskivan framför bandet, ibland förstärkta med Geraint Watkins, uteslutande Nick Lowe-låtar från olika tidsepoker. Nick gör också ett hemligt gästinhopp vid mikrofonen på en låt som, måste jag erkänna, jag inte kan identifiera. Nej, jag uppfattar det här albumet som en instrumentalskiva från första till sista ton.
   För att öka på Nick Lowe-värdet på skivan är det hans dåvarande medproducent Neil Brockbank som har producerat albumet. Sorgligt nog avled Brockbank i cancer samma år som den här skivan släpptes.
   Los Straitjackets är ett genuint rutinerat gäng som skivdebuterade redan 1995. Bandets två gitarrister, Eddie Angel och Greg Townson, som av naturliga skäl spelar en musikalisk huvudroll när bandet svingar sig ut i det elektriskt gitarrbaserade soundet med mycket twang på strängarna. Så har de ju också Duane Eddy och The Ventures som förebilder,
   Skivomslaget till ”What's So Funny About Peace, Love And Los Straitjackets” är en snygg parafras på Nick Lowes 1978-soloalbum ”The Jesus of cool” som dock representeras av en enda låt, ”Shake & pop”.
   Det låter naturligtvis fantastiskt bra om Los Straitjackets men när jag lyssnar har jag som helhet svårt att uppfatta det här Nashville-bandet som något seriöst och jag saknar givetvis Nick Lowes extraordinära texter och sång.. I min värld går det inte att ersätta Lowes ofta geniala textrader med några framträdande gitarrsolon.
   Som bäst, ofta i de snabbare låtarna, blir det hyfsad underhållning men inte så mycket mer. Men versionen av ” Half A Boy And Half A Man” får mig mer att tänka på Ballongdansen än cajunmusik.
   I regel gillar jag nya versioner av gamla låtar men den här skivans riktigt långsamma låtar, som ”Lately I've Let Things Slide” och ”I Read a Lot”, blir en seg nästan bisarr upplevelse långt från Nick Lowes äkta original. Och på ”Cruel to be kind”, här förvandlad till en långsam ballad, blir det än mer tålamodskrävande att lyssna på.
   ”What's So Funny About Peace, Love And Los Straitjackets” är 13 låtar i snabb takt, ofta runt tre minuter korta versioner men ibland också under två. Albumet är främst ett experiment i tålamod och innehållet ger mig inget behov att lyssna igen.


Shake & Pop (Nick Lowe)
1978. Från albumet "Jesus of cool" med låtskrivaren.
All Men Are Liars (Nick Lowe)
1990. Från albumet "Party of one" med låtskrivaren.
Lately I've Let Things Slide (Nick Lowe)
2001. Från albumet "The convincer" med låtskrivaren.
You Inspire Me (Nick Lowe)
1998. Från albumet "Dig my mood" med låtskrivaren.
Rollers Show (Nick Lowe)
1975. B-sida på singel ("Bay City Rollerts we love you") med Tartan Horde.
(What's So Funny 'Bout) Peace Love And Understanding (Nick Lowe)
1974. Singel med Brinsley Schwarz.
I Read A Lot (Nick Lowe)
2011. Från albumet "The old magic" med låtskrivaren.
Half A Boy And Half A Man (Nick Lowe)
1984. Från albumet "Nick Lowe amd his Cowboy Outfit" med Nick Lowe and his Cowboy Outfit.
Checkout Time (Nick Lowe)
2011. Från albumet "The old magic" med låtskrivaren.
I Live On A Battlefield (Nick Lowe/Paul Carrack)
1989. "Battlefield" från albumet "Groove approved" med Paul Carrack.
Raging Eyes (Nick Lowe)
1983. Från albumet "The Abominable Showman" med låtskrivaren.
Cruel To Be Kind (Ian Gomm/Nick Lowe)
1978. B-sida från singel ("Little Hitler") med Nick Lowe.
Heart Of The City (Nick Lowe)
1976. B-sida från singel ("So it goes") med låtskrivaren.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.