Blogginlägg från 2025-06-15

Sommarlektyr: ”En obskyr trummis i Imperiet”

JAG FICK ETT MEJL:
   Fick alldeles nyss, av min bokförläggare, en länk till din recension av ”Ett Hjärta är Alltid Rött”. Hade missat den. Tycker den är en av de mest välskrivna och insiktsfulla. Tack.
   Min självbiografiska roman ”En obskyr trummis i Imperiet” som gavs ut i maj 2024 fördjupar, bland annat, mycket av det som slås an i filmen och ger min personliga vinkel på det hela. Vill du att jag skickar ett ex?

Vänliga hälsningar
Fred Asp

FRED ASP
En obskyr trummis i Imperiet
(Pang Pang Bob)

JAG TACKADE GIVETVIS JA PÅ ERBJUDANDET och har med stort nöje läst Freds välskrivna biografi om sitt liv som Imperiet-trummis och andra band som han var medlem i under 70- och 80-talet. En gnutta inblick i några kärleksrelationer under vägen får vi också.
   Fred beskriver den 178 sidor tjocka boken med den anspråkslösa titeln, påhittad av Henrik Schyffert, som en roman men jag upplever berättelsen som en typisk biografi över en musikers karriär. Han är mest känd som trummis i Imperiet som under åren 1983 till 1988 tillhörde eliten bland Sveriges största rockband.
   Om jag ska placera Asp i någon rangordning i gruppen var han nog nummer tre i det kändistunga Imperiet efter Thåström och basisten Christian Falk men gjorde sig ett namn som skicklig trummis i det typiska 80-talet när trummorna skulle eka och slamra som mest.
   ”En obskyr trummis i Imperiet” är alltså en kronlogisk biografi över Fred Asps liv men rivstartar mitt i Imperiets karriär när bandet besöker Nicaragua 1986. Det var också en av nyckelscenerna i den dokumentära biograffilmen ”Ett hjärta är alltid rött” som visades förra vintern och boken, som gavs ut i maj förra året, har väl ambition att bygga vidare på Imperiet-filmens uppmärksamhet.
   1986 är huvudtemat för bokens svartvita fotografier, tagna av Lars Torndahl, men i övrigt rullar Fred Asps historia kronologisk, fylld av intressanta nedslag med förvånansvärt detaljerade minnesbilder.
   I min signerade (se nedan) bok berättar Fred hur och var han växte upp som 14-årig punkare i Haninge 1977, började spela trummor för att sedan utvecklas som musiker parallellt med den tidens idoler.
   Det började i förortsbanden Black Nails, som Fred beskriver som Sveriges första punkband, och fortsatte i Oilers som båda tillhörde den genuina punkvågen och upplevde samtidigt Ramones, 999 och Blondie live i Stockholm. En otrolig inspiration för den unga generationen i huvudstaden.
   Fred tänker i sammanhanget också tillbaka några år när han faktiskt hade lyssnat på jazzrockare som John McLaughlin och Chick Corea och trodde att svår och skicklig musik var framtiden..
   I unga år var det också mycket droger för Fred och hans kompisar, både alkohol, billigt vin och tyngre droger men han lyckades hålla sig utanför det alltför stökiga umgänget och gjorde inga stora snedsteg i drogernas värld. Han hade onekligen ambition att nå större scener i större sammanhang och hamnade då i Ailen Beat 1982, halvkänt poprockband med skivkontrakt. Då hade även musikintresset utvecklats och han lyssnade på allt från Kraftwerk via Bruce Springsteen, Grace Jones och Tom Petty till Prince och George Thorogood. En minst sagt brokig skara.
   Genom Alien Beat kom Fred 1983 i kontakt med en sen upplaga av bandet Reeperbahn med Olle Ljungström i spetsen. Det då rutinerade bandet hade länge varit något av en förebild för Fred och hans årskamrater. Efter ännu en nykonstruktion av Reeperbahn fann sig Fred och hans Alien Beat-kollega Fredric ”Fralle” Holmquist plötsligt som medlemmar i det bandet men det blev en kortvarig epok. Ändå hann de med att ge ut ett album, ”Intriger” där Fred bidrog med den egna låten ”Små druvor”, och en sommarturné innan bandet slutligen sprack.
   Fred berättar sedan intressant och för mig tidigare okänt hur han och Olle Ljungström bildade en sångduo, Tortilla Flat, och fick chansen att använda Björn & Bennys skrivarlya för att skapa ny musik där Fred hade lämnat trummorna bakom sig och ville spela mer piano. Och han har mycket gott att berätta om Olles intelligens och kreativitet fast han för stunden befann sig i en svacka.
   Livet är fyllt av tillfälligheter och för Fred, som lovat sig själv att överge trummandet, förändrades allt en kväll på Ritz i Stockholm för fem år framåt. Då fick han nämligen frågan av basisten Christian Falk om han ville gå med i Imperiet och svarade först lite avvaktande men det erbjudandet besvarades med ett ja efter ett intensivt rep med bandet. Och fem års framtid för Fred var plötsligt spikad.
   Från sidan 59 till slutet av boken, ca 120 sidor, är det Imperiet som står i centrum i Freds liv, ett uppenbart händelserikt turnéliv med större och större kommersiella framgångar. Han prickar av många höjdpunkter inklusive ett intensivt 1985 med besök i både New York och Los Angeles, en roadtripp genom USA och bandets centrala roll på den svenska ANC-galan.
   Fortsatte 1986 i ett liknande tonläge med resor till Mexiko, Kuba och tidigare nämnda Nicaragua som avslutades med ytterligare ett USA-besök. Det var som sagt några mycket intensiva och huvudsakligen framgångsrika år, som också innehöll några spruckna kärleksförhållanden, för Fred Asp i Imperiet vars delvis bittra sammanbrott inträffade hösten 1988 efter en tids interna problem i bandet.
   Jag vill inte spoila avslutningen på bandets existens, som idag känns ganska överraskande för mig, eller innehållet i bokens två sista kapitel där Fred ger sin syn på uppbrottet och den definitiva kollapsen för Imperiet med en panikattack som följd.
   På bokens sista sida utlovar Fred del 2 på sin biografi, ”Brännsåren”, som han jobbar med.

FOTNOT: Via den här boken växte nyintresset för Fred Asps soloalbum ”Gracefully chasing the tail”, som jag lite slarvigt hade förträngt och nästan glömt. En onekligen intressant skiva, som idag kanske soundmässigt upplevs som lite daterad i det typiska 80-talsstuket, där Fred fick utlopp för sin ambition att sjunga, skriva låtar och spela en mängd olika instrument.
   En brokig samling låtar som pendlar mellan det anspråkslösa och tungt arrangerade där körsångerskorna Marianne Flynner, systrarna Idde och Irma Schultz, cellisten Sebastian Öberg och på tre låtar Imperiet-kollegan Christian Falk hjälper till vid sidan om.
   Låtsamlingen kanske saknar det rent hitmässiga men avslutningslåten ”Afraid Nellie” har svårt att lämna mitt medvetande.



/ Håkan

#64: Orchestral Manoeuvres

#64: ORCHESTRAL MANOEUVRES: Joan of Arc (Dindisc, 1981)



/ Håkan

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.