Blogginlägg från 2025-02-07

Krönika: Juli 1980

När jag sommaren 1980 hade lyssnat på flera bra album så var det uppenbart att det var tjejer i olika sammanhang som var starka uttrycksmedel på rockmusikens utveckling.
   En rad rocktjejer dominerade märkbart på flera nya album, både som soloartister (Carolyne Mas) och i olika band som The Photos och The Motels.


 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/7 1980.

NU ÄR ROCKTJEJERNA PÅ FRAMMARSCH

TJEJERNA ÄR UPPENBART PÅ FRAMMARSCH INOM ROCKMUSIKEN. Jag har dokumenterat det tidigare men det finns bara fler anledningar att återkomma till det angenäma ämnet. Under de senaste veckorna har det varit skivor med tjejinslag och kvinnlig dominans som dragit åt sig den största uppmärksamheten på min grammofon.
   The Photos engelska albumdebut, ”The Photos” (Epic), amerikanska The Motels album ”Careful” (Capitol) och Carolyn Mas andra album ”Hold on” (Mercury). Skivor som visar på en otrolig bredd och att kunnandet och viljan tveklöst också finns bland flickorna.
   Photos visar på den mogenhet och musikalitet som finns i många av de nya engelska grupperna. Det är lätt att sortera in bandet under punk och new wave men de har betydligt större ambitioner att göra ett bra jobb än de tidiga punkgrupperna någonsin haft. Dessutom kan Wendy Wu, gruppens sångerska, sjunga utan att skrika.
   Med rutinerade producenten Roger Bechirian (Lene Lovich, Flamin' Groovies Undertones...) bakom rattarna har produktionen också blivit tekniskt godtagbar och det gruppen inte klarar av i varierade kompositioner blir tack vare proffsiga inspelningsförhållanden ändå spännande.
   På scen leder sångerskan Wendy Wu sina tre killar energiskt genom den huvudsakligen intensiva repertoaren. På skiva blir de lite dämpade men debutalbumet innehåller många slagkraftiga låtar som mycket väl passar som singelmaterial. Att deras senaste singel blev ”Friends” är bara en tillfällighet.
   Är man tidigt ute följer ett extra åttalåts-album, ”The blackmail tapes”, med på köpet. En tidig garageinspelning där man direkt kan jämföra då (april 1979) och nu. Från att ha varit en renodlad punkgrupp har de utvecklats mot en pop- och rockmusikalisk inriktning.
   Motels debutalbum från i höstas gick lite väl spårlöst förbi. Deras något experimentella rocklåtar hade svårt att nå fram direkt i en stressad värld kan det vara skillnaden mellan succé och fiasko. Lyssnar mer på den skivan lovar den gott.
   På ”Careful”, deras nya album, är de precis så säkra som man anade efter debuten. De har hittat sig själva och sångerskan Martha Davis har skrivit ännu bättre låtar och gruppen har skaffat sig ett mycket fint och sammansatt sound. Lite neurotiska rytmer och förutseende rockmusik.
   Amerikanska sångerskan och gitarristen Carolyn Mas gjorde förra årets bästa debutalbum. Hennes nya och efterlängtade album ”Hold on” är ännu bättre! I skrivande stund kan jag inte finna någon som kan ta ifrån henne titeln som världens ledande rocktjej.
   Med manliga jämförelser måste hon placeras strax efter fullkomliga artister som Bruce Springsteen, Graham Parker, Elvis Costello och Tom Petty.
   Carolyn Mas är ingen nydanare men hon gör, skriver, sjunger och spelar, sådan kompromisslös rockmusik utan minsta hämning som gör henne till em så unik rocktjej i en i övrigt så mansdominerad bransch.
   Hon sägs göra fantastiska livekonserter och hennes turnégäng, Big Heat, kompar henne nu också på skiva, Ett komp där gitarristen David Landau och saxofonisten Crispin McCormick Cioe är de mest framträdande. Och själv spelar Carolyn förutom gitarr också piano.
   Övervägande delen, nio av tio låtar, av skivan har hon skrivit själv och det handlar om allt från pulserande rock till finstämda ballader. Där rockmusiken är tusan så mycket roligare än den exempelvis Stones gör idag. Hennes rock är hungrigare och viljekraftigare och gör ”Hold on” till en mycket mer spännande upplevelse än ”Emotional rescue”.
   Carolyn Mas låtar är så fintskrivna, så bra arrangerade och så spännande framförda att det ska bli roligt att följa hennes enda existerande väg mot toppen och framgångarna.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.