Blogginlägg från 2023-02-26

Äventyrliga utflykter i musikens ljuvliga värld

Alla bilder: Carina Österling

ANNA TERNHEIM
AMANDA WERNE
Conventum Kongress, Örebro 26 februari 2023
Konsertlängd: 19:00-19:19 (AW) och 19:21-20:48 (AT)
Min plats: Rad 3 Plats 95 ca 7 m från scenen.

ANNA TERNHEIM TILLHÖR DEN exklusiva skaran av artister som live på konsert alltid har levt upp till förväntningar. Förutom de unika tillfällen när hon dessutom har överträffat alla högt formulerade förhoppningar. Därför finns hon givetvis representerad ett antal gånger på min just nu aktuella 100 konserter långa Örebro Live-lista, där jag har rangordnat alla min konsertupplevelser i Örebro. Tre fantastiska konserter med Anna: 2004, 2006 och 2012.
   När jag på söndagskvällen för första gången på nästan fyra år satte min fot på Conventum Kongress hade jag inte så stora förhoppningar och var tämligen fri från förutfattade önskemål. Men i en snabbt konstruerad och kortfattad åsikt direkt efter konserten kan jag tycka att som vanligt bjöd Anna och bandet på en stor dos av sedvanlig personlighet med både spännande och äventyrliga utflykter i musikens ljuvliga värld.
   Som så många andra svenska artister just nu turnerar Anna Ternheim som en följd av hennes medverkande i höstens Så Mycket Bättre-följetong. Hon borde, som artist med stor integritet och dignitet, inte ha passat in i det formatet men kommersiellt resulterade det i en 29 datum lång vårturné. Som nu äntligen nådde Örebro tre veckor efter ordinarie plan. Sjukdom i kompbandet stoppade konserten 5 februari men nu såg alla hälsosamt friska ut på scen.
   Jag kom alltså till konserten utan några som helst förutsägbara förväntningar så på det viset var Anna Ternheims alla 87 minuter på scen en överraskning. Både repertoaren, arrangemangen och hela framtoningen var en glädjande och spännande upplevelse.
   På scen fick Anna sällskap inte bara av sitt tremannaband utan även Amanda Werne (Slowgold) som sporadiskt hoppade in på några låtar (se nedan) men också inledde konsertkvällen. I ett svagt blåtonat ljus framförde hon fem låtar ur hennes repertoar, sjöng skört och personligt, spelade munspel och fick den akustiska gitarren att klinga så vackert.
   Efter några minuters paus i mörker ackompanjerat av spöklik instrumental musik kom Anna in på scen med sitt band och inledde med en 65 år gammal cover, ”Come fly with me”, helt uppdaterad till hennes nuvarande sound. På något märkligt sätt fick jag en känsla av att just här och då mötte Frank Sinatra, som sjöng på originalet, David Bowie. Oerhört märkligt men också så fantastiskt musikaliskt omtumlande.
   Annas uppträdande i Så Mycket Bättre har fått mig lite skeptisk när det gäller hennes utveckling mot det kommersiellt opersonliga. Men det tvivlet massakrerades fullkomligt i kvällens öppningsnummer, där attackerande strålkastare och våldsamt fräcka arrangemang fick oss på läktaren att hålla hårt i stolsitsen, och resten av konserten hade samma överraskningspotential. På samma sätt har Anna Ternheim på scen överraskat oss förr.
   Min recenserade Ternheim-konsert 2006 fick rubriken ”Vi var inte inbjudna till något gulligt samkväm” och jag skulle kunna upprepa den rubriken nu ty det här var inget för någon publik som till äventyrs trodde att konserten skulle bli en lagom insmickrande popkonsert. Det blev tvärtom en rasande intressant musikupplevelse som pendlade mellan musikalisk utmaning och akustiska gitarrer, mellan vackra visor och elektrisk rock. Så där oförutsägbart som gör att känslorna far upp och ned.
   Musikerna i trion som kompade Anna på de flesta låtarna hade naturligtvis en stor del i många av de hisnande arrangemangen. Som exempelvis den noggranna trummisen Ola Winkler som verkligen spelade på alla sina slagverk. Men allra mest var det mannen med en mindre maskinpark till sin hjälp, Samuel Starck, som med alla sina keyboards vid upprepade tillfällen fick arrangemangen att flyga. Och han hade också den goda smaken att spela det välljudande dragspelet så vackert på ”The longer the waiting (the sweeter the liss)”
   Utan något riktigt album att marknadsföra blev tyngdpunkten i kvällens repertoar ett överraskande skutt tillbaka i tiden med en majoritet låtar från Annas allra första album ”Somebody outside”. Samtliga presenterade i uppgraderade arrangemang.
   Dessutom dominerades söndagskvällens konsert mer eller mindre av en massa covers som man kanske kan ha en viss kritik mot. Men gör man, som Anna, helt egna versioner av andra artisters låtar tycker jag inte att det stör det minsta. Till och med dansbandslåten ”De sista ljuva åren” blir i hennes mun en alldeles fantastisk poplåt.
   En personlig version av en cover har ju för övrigt förföljt Anna Ternheims karriär sedan dag ett, ”Shoreline”, och ingen har klagat på det. Och nu fick Broder Daniel-låten en hedrande placering att avsluta hela konserten på söndagskvällen, med Anna vid pianot. Slutet gott, allting gott kan jag därför sammanfatta kvällens upplevelse.


Anna Ternheims låtar:
Come Fly With Me
Girl Laying Down
I Say No
When You Were Mine
Josefin
När jag gick bredvid dig
Holding on
Better Be
The Longer the Waiting (The sweeter the kiss)
Walking Aimlessly (med Amanda Werne)
Summer Rain (med Amanda Werne)
A French Love (med Amanda Werne)
What Have I Done (med Amanda Werne)
I'll Follow You Tonight
To Be Gone
Bow Your Head (med Amanda Werne)

Extralåtar:
De sista ljuva åren
Shoreline

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.