Blogginlägg från 2021-10-08

ALL TIME BEST #80: "...och stora havet"

Postad: 2021-10-08 07:57
Kategori: ALL TIME BEST



JAKOB HELLMAN: …och stora havet (EMI, 1989)

NÄR DEBUTALBUM BLIR SÅ OSANNOLIKT HYLLADE, som i Jakob Hellmans fall, går det nästan inte att leva upp till det gränslösa ryktet, den stora myten och hela härligheten. Jakob Hellmans öde sitter inte perfekt i den svenska pophistorien. Jag har tidigare berättat om mina minnen och erfarenheter från hans korta karriär i rampljuset 1989 och 1990, för sådär drygt 30 år sedan.
   Efter de framgångarna, främst singlarna ”Vara vänner” och ”Hon har ett sätt” men också hela debutalbumet ”…och stora havet”, så kom Jakob ohjälpligt in i en kreativ torka där förhoppningar och förväntningar blev fallgropar i både hans karriär och hans liv. Det kunde jag kanske ha räknat ut den där eftermiddagen i mars 1989 när jag intervjuade Jakob som på min fråga om han hade nya låtar på gång svarade:
   - Jag har väldigt mycket idéer men långt ifrån färdiga låtar.
   Det skulle dröja nästan 32 år innan han fick ur sig en uppföljare till ”...och stora havet” när han i vintras släppte albumet ”Äntligen borta” som i sin helhet var en oväntad och godkänd comeback. Men vägen dit hade varit både lång och tyst och när han någon enstaka gång gjort ett försök till comeback slutade det med magnifikt platt fall. Det är sällan som jag minns någon av mina gamla recensioner så tydligt som när Jakob 1999 gav sig ut på Kalas-turné med Thåström och Weeping Willows. Ett fiasko av sällan skådat slag. ”Fladdrigt, otajt och orepat” och ”Förbryllad, bortkommen, desillusionerad och vilsen 33-åring” hette några av mina omdömen av Hellmans konsert då...
   Just i de tveksamma situationerna hade det i rättvisans namn varit frestande att förpassa Jakob Hellman till kategorin ”one hit wonder”-artister som aldrig skulle ha figurerat i några pinsamma comebacker.
   Hans så kallade artistkarriär hade börjat i december 1987 när han skickade en demo till skivbolaget EMI. Spelade in låten "Tåg" i mars 1988 och den gavs ut på singel i maj. Resten av albumet spelades in under sommaren och hösten samma år. Under oktober-november var Jakob "förband" på Wilmer X:s turné och medverkade faktiskt på tv, "Gig", i januari innan albumet släpptes 13 februari 1989.
   För att bygga på den lite problematiska bilden av den skivdebuterande 23-åringen, uppvuxen i norrländska Vuollerim, hörde jag långt senare en intervju med albumets skivproducent, Dan Sundquist som för övrigt gjort ett utmärkt jobb på skivan, som förklarade:
   - Jakob var jobbig hela tiden. Han kände sig ständigt överkörd. Krånglade, hade galna idéer och andades mitt i stavelser. Det var viktigt för honom att vara tuff. Om han hade fått som han velat så hade det låtit Einstürzende Neubaten om skivan.
   Den där kommentaren påminner om John Holms första skivinspelning. På något sätt befann sig både Holm och Hellman i samma situation inför sina debutskivor där de orutinerade och utan erfarenhet ställde oerhörda krav men kom undan med två på olika sätt geniförklarade skivor.
   Trots samarbetsproblem tog skivbolaget (Kjell Andersson) Hellman till nåder. Han gjorde omedelbart inga nya egna skivor men fanns med på hyllningsplattor till Cornelis Vreeswijk och Evert Taube. Medverkar på Eldkvarns ”Cirkus Broadway”-projekt och gör som duettsångare en sagolik insats på Perssons Packs popklassiker ”Tusen dagar härifrån”.

FÖRUTOM ETT PLÖTSLIGT INHOPP PÅ EN Brainpool-låt var det under många år helt tyst från Jakob. Fram till 1999 då någon tvingade en uppenbart ovillig Jakob att följa med på vissa Kalas-spelningar. Med ovannämnda negativa resultat som följd. Ändå var Jakob Hellmans namn aldrig bortglömt och i sin bok ”Ingen går hel ur det här” vill Kjell Andersson placera Hellman i samma exklusiva sällskap som Pugh, Ulf Lundell och Håkan Hellström.
   Jakob Hellmans främsta stötesten i sitt liv var nog när Sveriges samlade kritikerkår i mitten på 90-talet röstade fram just det här albumet till Sveriges genom tiderna bästa album. Det är svårt för vilken artist som helst att leva upp till den titeln. Att skivan sedan var debutskivan gör förutsättningarna för en fortsättning ännu svårare. Om Jakob Hellman till slut inte hade lyckats med uppföljaren (”Äntligen borta”), som mot alla odds dök upp i vintras och dessutom var riktigt hyfsad, hade den här gråtvalsen till text aldrig fått ett lyckligt slut. Så nu är det lite lättare att se tillbaka och lyssna igen på ett alldeles fantastiskt fint debutalbum.
   ”…och stora havet” har sålt i ofattbara 160 000 ex. Jakobs debutskiva har onekligen överlevt decennierna med äran i behåll. Jag hade en gång för längesedan en liten känsla att Sundquists produktion led av 80-talssjukdomar, ekodränkta trummor och syntar, men när jag lyssnar nu är ”...och stora havet” en historisk svensk popklassiker.
   Främst är det materialet, Jakobs egna låtar, som gör albumet så tidlöst starkt. ”Tårarna” med sina överdimensionerat alldeles för många textrader i versen innan refrängen blommar upp. I ”Du är allt jag vill ha” stockar sig Jakobs kärleksövertygelse medan Werner Modiggårds trummor driver låten framåt och Eddie Sjöberg spelar ett snyggt gitarrsolo.
   Sedan kommer ”Vara vänner” med kontrabas, klarinett, tuba och trombon och placerar Jakob i svensk tidlös vispop. Skivan fortsätter på samma kvalitativt höga nivå och låtar som vemodigt poppiga ”Vackert väder”, det avslutande boogie-woogie-pianot i ”Vintern dör”, Rockpile-rockiga "Visa mej" och de redan nämnda singellåtarna gör albumet lika imponerande att lyssna på idag, som igår eller 1989.

”HON HAR ETT SÄTT”, som första låt på sidan två, är en av höjdpunkterna på Jakob Hellmans ”...och stora havet”.



/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (457)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (171)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (144)
Örebro (53)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2021 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Jan Lennell 4/12: Fantastiskt album! Hörde det första gången via PA:t före en av de bästa kon...

Jarmo Anttila 1/12: "Labelled with love" är en fantastisk låt som håller efter 40 år....

Bengt Gustafsson 22/11: Hej Jag var där kväll två. Och jag råkade vara i musikaffären när Elvis m...

Peter Lundmark 19/11: Ett litet mästerverk som kommit lite i skymundan....

Håkan Gustavsson 18/11: Hej! Jag tycker att det är kul att du rangordnar efter din smak och inte efter...

Torsten Braf 16/11: Hej Håkan. Under parollen Bättre sent än aldrig har jag just läst din runa ...

Göran Johansson 8/11: Första gången jag skriver här. Blev så glad att se namnet Lowry Hamner & The...

Silja 6/11: Hej Håkan, Var inte du på Harrys då coverbandet som lirade Dylanlåtar var...

Thomas J I'm kingfisher 1/11: Får tacka för tankesällskapet! // Thomas...

Björn 29/10: Tack Håkan för den rapporten, ökade på anglofil-abstinensens några grader.....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.