Blogginlägg från 2021-04-07

Tributes: Tom Waits

"Come on up to the house - Women sing Waits” (Dualtone, 2019)

SOM JAG HAR KONSTATERAT TIDIGARE brukar Tom Waits-covers fungera allra bäst i munnen på kvinnor. Möjligen med undantag av Richard Lindgren (som gärna lägger in ”Tom Traubert's blues” mot slutet av sina konserter) och Moneybrother (gjorde en svensk version av ”Downtown train”) är det tjejernas insatser som för mig, som har ett litet ojämnt förhållande med Tom Waits, har lyft hans låtar till en absolut godkänd och ibland stark nivå.
   På en tidigare Tom Waits-tribute, ”Step right up”, saknade jag tjejerna helt medan Scarlett Johansson och Ebba Forsberg har gjort lysande tolkningar på hela album av den mannens låtar. Och nu kom den här uteslutande kvinnotolkande hyllningsskivan och underströk mina tidigare slutsatser. En blandning amerikanska tjejer, från olika musikaliska utgångspunkter, som tolkar Tom Waits med sina framträdande röster, ibland viskande och ibland kraftfulla, där innerligheten hela tiden finns närvarande. Som även framkallar starka känslor som jag aldrig har upptäckt på Tom Waits egna skivor.
   Den här hyllingsskivan inleds och avslutas med två kvinnliga grupper, Joseph är överraskande en indiefolktrio från Portland och The Wild Reeds är ett folkrockband från Los Angeles, men i övrigt är det kvinnliga soloartister inom en rad olika musikaliska genrer. Men det är alltid välsjungande framträdanden och ibland övervägande lågmälda arrangemang som framhäver de innerliga rösterna som på det viset befinner sig ganska långt från originalen.
   Många artister på skivan är nya namn för mig och även låtarna är till stor del obekanta för mig. I många fall hämtade från Tom Waits senare och i mina öron mer ojämna album, exempelvis fem låtar (bland annat titellåten) från ”Mule variations” (1999). Men här finns också låtar från Tom Waits riktigt tidiga karriär på 70-talet innan han blev ”allmän egendom”. Och de riktigt kända Tom Waits-låtarna är få och allmänt kända ”Jersey girl”, ”Hold on” och ”Downtown train” är inga typiska representanter på skivan.
   Den sammanhållande producenten Warren Zanes har haft huvudansvaret på skivan men det är de olika producenterna, bland annat John Leventhal, Brad Jones, Tony Berg och Mitchell Froom, som har gjort att det genomgående soundet är avskalat och lågmält på en gemensam hög kvalitetsnivå.
   Det nya stjärnskottet Phoebe Bridgers gör ett bra intryck här, när hon ömsint viskar fram ”Georgia Lee”, och jag börjar på allvar förstå hennes popularitet. Patty Griffins fantastiskt fina röst till piano och stråkar gör den drygt sex minuter långa ”Ruby's arms” till en favorit här. Och Iris DeMents udda röst som nästan spricker i Mitchell Frooms produktion, med en ljuvligt smekande steelguitar som en röd tråd, är också en av höjdpunkterna.
   I övrigt innehåller skivan både folkrock (australiska Angie McMahon), soul (Corinne Bailey Rae), traditionell jazz (Kat Edmonson) och country (Iris DeMent).


1. JOSEPH "Come On Up to the House" 4:00
2. AIMEE MANN "Hold On" 5:23
3. PHOEBE BRIDGERS "Georgia Lee" 4:18
4. SHELBY LYNNE & ALLISON MOORER "Ol' 55" 5;29
5. ANGIE McMAHON "Take It With Me" 4:06
6. CORINNE BAILEY RAE "Jersey Girl" 2:34
7. PATTY GRIFFIN "Ruby's Arms" 6:06
8. ROSANNE CASH "Time" 4:37
9. KAT EDMONSON "You Can Never Hold Back Spring" 2:22
10. IRIS DeMENT "House Where Nobody Lives" 4:22
11. COURTNEY MARIE ANDREWS "Downtown Train" 4:14
12. THE WILD REEDS "Tom Traubert's Blues" 4:45

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.