Blogginlägg

”Fri fågel”

STIKO PER LARSSON
Fri fågel
(Pappershimlen/Dalapop)

IGÅR SLOG LEKSANDS STOLTA HOCKEYLAG Örebro i SHL och det är väl om något ett perfekt avstamp för den här recensionen av Stiko Per Larssons nya album, han är nämligen stor supporter av dalalaget vid sidan av sin numera långa artistkarriär. Han har exempelvis skrivit Leksands kampsång ”Bröder”.
   Jag har marginell koll på Stiko Pers skivkarriär, som sparkade igång 2008, men har upplevt honom några gånger live när han på helt egen hand lyckas engagera djupt med både sång, musik och inte minst mellansnack.
   Stiko Pers föreställningar live är så fysiskt underhållande, så spontana och med så mycket personlighet att den närvarokänslan är svår att åstadkomma på skiva. Det är nästan en helt annan värld för en artist som Stiko Per som på scen bjuder på sig själv med både naturlighet och engagemang i ryggraden.
   Med åren har han arrangerat upp sina alster, kanske med hjälp av uppträdandret i Melodifestivalen häromåret. till en mer lättillgänglig nivå som gärna lyfter fram melodi och texter där catchy refränger följer med som ett brev på posten. På nya albumet, hans sjunde om jag har räknat rätt, resulterar det i slagkraftig och professionell poprock med ett helt band i ryggen.
   Soundet står stabilt och stadigt i en trygg tradition där elgitarrer, bas, trummor, ibland keyboards och Stiko Pers egen akustiska gitarr tillsammans målar upp fint anpassade arrangemang till de ofta känslofyllda texterna. Från lite mer singer/songwriter-anpassade låtar till det rockigt tempoladdade materialet. Stiko Pers oantastliga personlighet kanske naggas lite i kanten i den senare kategorin men produktionen tar ändå avstånd från det rent allmängiltiga.
   Med ett ganska uppenbart men positivt undantag (som jag återkommer till) har ”Fri fågel” ett fång melodier av stabil kvalité och jag har efter åtskilliga lyssningar svårt att urskilja någon låt före någon annan. Ett jämnt startfält där ”Vi som finns & de som försvann” av naturliga skäl sticker ut med Peter LeMarc som duettsångare. Det blir liksom en kvalitetsgaranti att bara se LeMarcs namn tryckt på skivomslaget och förhoppningarna grusas definitivt inte när låten strömmar ut ur högtalarna.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.