Blogginlägg

LIVEALBUM #18: The Band

THE BAND: Rock of ages (Capitol, 1972)

OM ALL MUSIK SKA BEDÖMAS OBJEKTIVT, vilket i och för sig är en omöjlighet, så tillhör den amerikanska kvintetten The Band den yppersta och ikoniska eliten. Men jag var en slow starter när det en gång begav sig. Givetvis uppskattade jag Robbie Robertsons och bandets singlar där den legendariska kvalitén avlöste varandra i låt efter låt. Ibland var det så fantastiskt, och i stort sett ofattbart, att två klassiska låtar trängdes på samma singel! Tro det eller ej men ”The night they drove old Dixie down” var b-sida till ”Up on cripple creek”. Det är kanske lika ofattbart att den sistnämnda låten inte fick plats på originalutgåvan av dubbelliveskivan ”Rock of ages”.
   Trots raden av starka låtar mellan 1968 och 1971 var ju inte The Band något typiskt singelband utan la den kreativa kraften på sina album av vilka de två första har legendstatus från vilka en majoritet av låtarna på ”Rock of ages” mycket naturligt är hämtade. Från tredje albumet, ”Stage fright” (1970), tappade The Band sin suveränitet och gjorde skivor av blandad kvalité med både toppar och bottennapp.
   I efterhand har vi förstått att Robbie Robertson, som låtskrivare, och bandet vid den här tidpunkten, livelåtarna spelades in under 1971 års fyra sista kvällar, var inne i en period av interna stridigheter och även kreativt var det påfallande händelsefattigt. Under 1972 existerade inte The Band och nästa studioskiva, ”Moondog matinee” med enbart covers, dök inte upp förrän hösten 1973. De fyra konserterna från slutet av 1971 var nog ämnade att avsluta The Bands hela historia.
   Men ingenting på bandets första liveskiva avslöjar att bandet både personligt och musikaliskt befann sig i en mycket kritisk period. Den sjuder av livemässigt liv med delvis uppgraderade arrangemang och många lysande höjdpunkter där bandets tre olika sångare tar oss igenom en smått historisk repertoar.
   Möjligen kan man, om man vill vara lite kritisk, sakna några nyskrivna och exklusivt opublicerade nyheter bland låtarna. Robbies originallåt ”Get up Jake” fanns visserligen inte på skiva innan ”Rock of ages” men var ursprungligen en outtake från ”The Band”-inspelningarna 1969 och är i sammanhanget en ganska allmängiltig låt.
   Två av skivans 18 låtar är covers som understryker min misstanke om att Robbie Robertsons kreativitet vid det här laget var något oinspirerad. Men coverlåtarna i sina liveversioner, som ramar in hela liveskivan, är här långt över den mediokra nivån. ”Baby don't do it”, som den hette i original med Marvin Gaye 1964, och Chuck Willis rock'n'roll-klassiker ”Hang up my rock and roll shoes” som den hette på en singel-b-sida(!) 1958, är ju fylld av inrotad musikkänsla.
   Som redan sagts, ”Rock of ages” är ett livfullt album med ett uppenbart inspirerat gäng vars tre sångare gör sitt yttersta vid mikrofonen och får de nyarrangerade versionerna, med femmannablås, att nå nya svindlande höjder. Att höra Rick Danko, Richard Manuel och Levon Helm avlösa varandra i låtarna, exempelvis ”The unfaithful servant”, ”Chest fever” respektive ”The night they drove old Dixie down”, är spännande och intressant underhållning av historiska mått.
   Den sistnämnda låten får ju här oerhörd tyngd och fantasifull inramning tack vare Allen Toussaints ljuvliga blåsarrangemang. Ett arrangemang som följer med och utvecklas ytterligare till den makalösa ”The last waltz”-föreställningen drygt sex år senare. Då är det sex man i blåskompet med bara en person gemensam på de båda inspelningarna, saxofonisten Howard Johnson.
   ”Rock of ages” spelades alltså in under fyra kvällar, 28 till 31 december 1971, på Academy Of Music i New York. För övrigt samma ställe, ett år senare, som Lou Reed med band spelade in sin liveskiva ”Rock n roll animal” som också finns med på min Bästa Live-album-lista lite längre ned.


Side 1

1. "Don't Do It" (Brian Holland/Lamont Dozier/Eddie Holland Jr.) 4:20
2. "King Harvest (Has Surely Come)" (Jaime Robbie Robertson) 3:38
3. "Caledonia Mission" (Jaime Robbie Robertson) 3:11
4. "Get Up Jake" (Jaime Robbie Robertson) 3:08
5. "The W.S. Walcott Medicine Show" (Jaime Robbie Robertson) 3:41

Side 2

1. "Stage Fright" (Jaime Robbie Robertson) 4:11
2. "The Night They Drove Old Dixie Down" (Jaime Robbie Robertson) 4:44
3. "Across the Great Divide" (Jaime Robbie Robertson) 3:19
4. "This Wheel's on Fire" (Bob Dylan/Rick Danko) 3:40
5. "Rag Mama Rag" (Jaime Robbie Robertson) 3:45

Side 3

1. "The Weight" (Jaime Robbie Robertson) 5:22
2. "The Shape I'm In" (Jaime Robbie Robertson) 3:40
3. "Unfaithful Servant" (Jaime Robbie Robertson) 4:19
4. "Life Is a Carnival" (Robbie Robertson/Levon Helm/Rick Danko) 3:52

Side 4

1. "The Genetic Method" (Garth Hudson) 7:29
2. "Chest Fever" (Jaime Robbie Robertson) 4:38
3. "(I Don't Want to) Hang Up My Rock and Roll Shoes" (Chuck Willis) 4:14

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.