Blogginlägg från 2020-12-05

November 2020 på Håkans Pop

Postad: 2020-12-05 09:57
Kategori: Blogg

”Kallt té halv tio” är en av höjdpunkterna på Ulf Lundells nya fantastiska album ”Telegram”.


UTAN ATT JAG HAR NÅGON RIKTIG FÖRKLARING tog det några dagar extra att den här gången sammanfatta november månads innehåll på Håkans Pop. En månads publiceringar som följer mönstret från tidigare sammnfattningar under hösten 2020. I de fasta kategorierna Bästa Live-album, några rader om cover- eller tributalbum och återblickar på gamla krönikor från 80- och 90-talet. Plus en uppdatering av en gammal Blues Quality-artikel och en nyhetsfärsk recension av Ulf Lundells nya album ”Telegram”.
   Den nedräknande Bästa Live-album-listan avslöjade skivorna som jag hade placerat på platserna 23 till 27. Med artisterna Stephen Stills, The Inmates, Bob Dylan, Ulf Lundell och U2.
   Under november noterade jag en tributskiva med låtar av Rolling Stones och coveralbum utgivna av den brokiga skaran Rumer, Bob Seger och Ane Brun. Och de återpublicerade krönikorna, som pendlar mellan 1988 och 1996, var hämtade från juni 1996, maj 1988, maj 1996 och augusti 1988.
   Nya uppgifter om Blues Qualitys historia på 60-talet, tacksamt förmedlade av den gamle basisten Henry Larsson, gjorde att jag skrev om artikeln om bandet som ursprungligen hade publicerats i april tidigare i år.

UNDER NOVEMBER SKREV JAG EN LÅNG RECENSION om Ulf Lundells nya fantastiska album ”Telegram”, hans bästa skiva på många många år, men jag hann lyssna på många fler nyutgivna album under månaden.
   Kanske är jag inskränkt, begränsad och räddhågsen men jag hoppade faktiskt Yohios nya album när jag bestämde vilka skivor jag ska kommentera från månaden som gick.
   Min fru förstår mig inte och av mina kompisar möts jag bara med misstankar men jag är alltid så där nyfiket intresserad när Per Gessle släpper en ny skiva. Och ”Gammal kärlek rostar aldrig” är inget undantag. Per skojar vidare med ordlekarna, Gyllene Tiders senaste album hette ju ”Samma skrot och korn”, men nya skivan syftar på att materialet till stor del är gammalt och ogjort men också i några fall omgjort. Albumet är väl i stort sett en parentes i Per Gessles fantastiska karriär men det finns höjdpunkter och några mindre lyckade ögonblick.
   ”Nypon och ljung”, ”Du kommer så nära (du blir alldeles suddig)”, ”Ömhet” och ”Kom ut till stranden” är låtar som definitivt borde ha platsat på Gessles officiella album medan jag har svårt att riktigt uppskatta de nya omgjorda versionerna av ”Segla på ett moln”, ”Viskar” och ”Tända en sticka till”. Men allt på skivan går att lättsamt gilla.
   Tomas Andersson Wij har kunnandet som låtskrivare och sångare och varje gång jag hör en ny skiva med stockholmaren väcks förhoppningarna på storverk. Ofta är det producentnamnet som höjer förväntningarna, den här gången är det unge Axel Jonsson-Stridbeck, men det slutar ofta i ett ”jaha”, ”nähä” och ett ”kanske”. Pluras son är ju mest av allt gitarrist men här har han framkallat en typisk keyboardproduktion som ibland tar över huvudrollen från Tomas låtar som sedvanligt textmässigt håller hög klass.
   Tillfälligt(?) återförenade Florence Valentins nya album ”Det var en gång” inleds starkt med trumpet och en fin catchy titellåt. Energin fortsätter på ”Tävla!!!” och fint rytmiska ”Ögonblick av klarhet” men från nästan Orup-diskofierade ”Skiten hittar dej” sänks kvalitén gradmässigt och exempelvis låten ”Döda poeters sällskap” lever inte upp till sin titel.
   Nykomlingen Paulina Palmgren har skrivit några av de bästa låtarna på Helen Sjöholms nya album men som artist på albumet ”Paradiset och jorden” tillhör hon den nya men ack så opersonligt programmerade indiepopgenren.
   Många pratar om Chris Stapleton som är mer än en countryartist. Bland annat en bredbent rockare som på ”Starting over” tar i alldeles för mycket med rösten, inte minst i låtarna han har skrivit med Mike Campbell (Heartbreakers), när den breda amerikanska men stundtals opersonliga rockmusiken regerar. Som bäst är Chris i de mer akustiska låtarna.
   Staffan Hellstrand har länge tillhört eliten av svenska låtskrivare. På nya ”Mordet i Nürnbergbryggeriet” tar han ett nytt grepp på ett album med ett genomgående tema. Välskrivet och hantverksmässigt gott genomfört, korta låtar och många intressanta arrangemang, men ibland saknar jag den enkla hitmässiga popmusiken.
   Apropå Mike Campbell, som jag nämnde ovan (i raderna om Chris Stapleton), har han ett ”hobbyband” som heter The Dirty Knobs som albumdebuterat med ”Wreckless abandon”. Campbell har gjort så mycket bra, inte bara bakom Tom Petty, och jag har haft full förtroende för honom som musiker i många år. Med sin snillrika gitarr har han dekorerat några av rockmusikens bästa stunder med variation och bred kvalité. På den här skivan brakar det på ganska monotont men högljutt, ganska mediokert utan starka låtar.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (452)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (171)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (141)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2020 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Richard 5/05: Tack för att ni delar med er, Håkan med sina fina texter och Jack med minnen o...

Anders 4/05: Baby om morgonen är magi!!...

Johan S 28/04: Intressant, kände inte till den. Kommer en trippel-LP med Morrison nästa fred...

Arne 22/04: Jobbade i Brunnsparken på den tiden, humpade (=bära högtalare m.m) det råsa ...

Johan S 19/04: Håller verkligen den här som en av dom bästa. Köpte en nypressning av den ...

Jack McGuinness 16/04: Det kan ju vara värt att nämna att åren med Yngwe var tuffa för Mats. När h...

Håkan Gustavsson 13/04: Hej! Tack för tipset - precis som du skriver en kanonplatta! Personligen har ...

Mårten 12/04: Gröna Lund 29 april -65 Furuviksparken 30 april -65 Liseberg 2-3 maj -65 ...

Johan S 29/03: Säkert också en mina mest spelade, fantastisk!...

Leif Gäverth 26/03: Hej Jag har läst att Animals besökte Sverige redan 1966, men har inte kunnat ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.