Blogginlägg från 2020-07-22

Emitt Rhodes (1950-2020)

EN LITEN STOR FAVORIT HAR GÅTT UR TIDEN utan några större rubriker eller uppmärksamhet. Men det finns flera skäl att minnas sångaren, låtskrivaren och artisten EMITT RHODES som hade en minst sagt sporadisk karriär. Jag äger hans kultstämplade soloalbum från 1970, ”Emitt Rhodes”, men det blev aldrig någon stor favorit fast recension på recension ville jämföra den med Paul McCartneys solodebut. Då uppfattade jag skivan som en helt okej popplatta men så där imponerande unik eller slagkraftigt personlig fann aldrig mitt Beatles-vänliga hjärta.
   Jodå, skivan med sin svarta Dunhill/ABC-etikett står där fortfarande i sitt slitna skivomslag i vinylhyllan mellan James Reyne(?) och Rhythm Corps(??). Naturligtvis tog jag mig nu, i skuggan av Emitts död, tid att seriöst lyssna igenom skivan för att möjligen hitta eventuella guldkorn som jag tidigare inte funnit. Och inte överraskande upplever jag nu skivan som bättre och mer genomarbetad. Låtar som ”Lullabye” och ”Fresh as a daisy” är värda alla respekt. Fast soundmässigt låter det lite gammalmodigt och tillbakalutat för att rubriceras som fantastisk popunderhållning. Men hans namn har ändå satt djupa spår i mitt minne.
   Trots en viss massmedial uppmärksamhet kring sin debut hamnade Emitt i en omöjlig sits med ett skivkontrakt som krävde två album per år och den produktionstakten var han inte intresserade av. Efter ytterligare två album, ”Mirror” (1971) och ”Farewell to paradise” (1973) drog han sig undan uppmärksamheten och vägrade att kreativt låta sig styras. Och försvann från offentligheten under många år. Han fortsatte spela in i sin hemstudio men inget gavs ut på skiva. Inte ens uppmärksamheten att få med en låt /(”Lullabye”) i filmen ”The Royal Tenenbaums” (2001) fick honom att lämna avskildheten.
   Tributskivan ”Long time, no see” (2010) med artister som tolkade Emitt Rhodes-låtar (bland annat svensken Eric Palmqwist) fick en viss uppmärksamhet, bland annat på Håkans Pop, men det skulle fortfarande dröja sex år innan Emitt skulle ge ut ett album. Och det skulle bli en skiva vars kvalitéer är största enledningen till att jag skriver de här orden idag.
   Efter ofattbara 43 år var ”Rainbow ends” (2016) en mäktig comeback och en klart musikalisk framgång som hamnade på min årsbästalista, låt vara oplacerad under de tio bästa. För övrigt samma år som Will Courtney toppade min lista med ”Planning escapes” och det var just hans ord på facebook som gav mig den tråkiga nyheten att Emitt var död:
   ”Word is that Emitt Rhodes has passed on. What a great songwriter and super talented guy. I remember hearing this record for the first time in my early 20s and being blown away by his talent and how he played every instrument. I know Emitt was totally influenced by The Beatles, especially the first McCartney solo record. I personally think Emitt topped that first McCartney record. Rest In Peace.”
   Emitt Rhodes avled i sömnen i söndags, 19 juli 2020.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.