Blogginlägg

Ännu en Dylan-hyllning i legendarisk lokal

Bilder: Anders Erkman
Foto: Carina Österling

RICHARD LINDGREN & OLLE UNENGE
Björnes Källare, Örebro 26 oktober 2019
Konsertlängd: 16:13-16:49 och 17:11-17:53 (78 minuter)
Min plats: Sittande lite till vänster några meter från scenen.

INFÖR ETT 30-TAL SPECIALINBJUDNA musikvänner fortsatte det strävsamma paret Lindgren & Unenge på lördagseftermiddagen sina ”utgrävningar” i Bob Dylans till synes gränslösa låtskatt. Efter fredagens konsert på Pennybridge Arms äntrade duon scenen i en musikalisk historisk lokal på Nygatan i Örebro, där den legendariska skivbutiken LP-skivan låg mellan 1974 och 1983. Där nere i källaren på numera Björnes har en naturlig och intim musikscen växt upp med väggar snyggt dekorerade av vännen Anders Erkmans livefotografier.
   Inte alls överraskande hade Lindgren & Unenge grävt fram ytterligare Dylan-låtar som de tidigare inte hade framfört i Örebro. Inför en koncentrerat intresserad publik blev det en ljudmässigt perfekt konsert med två artister som andas spontanitet och musikalisk skicklighet. Fast den här gången saknades helt någon planerad låtlista, allt bestämdes inför varje ny låt. Spontant som sagt men inte ett dugg slarvigt för det. Det var återigen en ynnest att få uppleva Richard Lindgren sjunga ut ordentligt och njuta av Olle Unenges snillrikt klockrena kompande på gitarr i en akustisk perfekt lokal.
   De Dylan-initierade experterna i publiken diskuterade textrader från alla versionerna av låten ”Billy” som Dylan skrev till filmsoundtracket ”Pat Garrett & Billy the kid” men själv fick jag nya favoriter i låtar som ”Senor” och ”One more cup of coffee”. Den senare låten avslutade hela konserten och med stor kraft i sin röst tog Richard ut svängarna rejält när han presenterade sin gudomliga tolkning. Känslosamt och imponerande eller ville han bara överrösta pladdret i baren en trappa upp?

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.